Svenska värderingar

I går skrev jag en artikel i tidningen Världen Idag om "Svenska värderingar". Redaktionen valde att sätta rubriken "KD och SD skiljer sig i synen på svenska värderingar". Det var en av mina poänger. Man skulle lika gärna kunna skrivit att KD måste kunna samarbeta med SD i vissa frågor. Jag beskrev situationen i Norge där KrF nu gått in i samma regering som motsvarigheten till Moderaterna och Sverigedemokraterna (fast FrP och SD har stora skillnader). Du får läsa själv och se om du tycker jag har en poäng. Det viktiga är att vi i Sverige (och Uppsala) får ett nytt styre, med sunda värderingar!

Eftersom artikeln bara fanns i papperstidningen och inte på nätet kommer texten även här:

Svenska värderingar

Kristdemokratisk ideologi är grundad på mångtusenåriga principer. Sveriges nya politiska landskap ger oss dock nya utmaningar. Innan valet 2018 var Moderater och Socialdemokrater motpolerna. Nu är det MP och SD – och det kanske tydligaste tecknet på förändringen är att för många liberaler i C och L tycks nu huvudmotståndaren vara KD i stället för S.

Det nya landskapet präglar också kristenheten. Tiggeriförbud både stöds och förkastas på kristna ledarsidor. När det gäller synen på SD är meningarna delade vilket illustrerades i en debatt förra året här i ViD mellan Joakim Lundqvist och Lars Enarson. Har SD en problematisk människosyn, eller är de enda partiet som erbjuder ett alternativ till den ”nedbrytande politiska utvecklingen” i Sverige?

För ett kristdemokratiskt parti kräver den nya kartan nya strategier. I Norge gick under det senaste året vårt systerparti Kristelig Folkeparti igenom en otroligt svår process där partiet delades i två halvor. Den ena delen med partiledaren Knut Arild Hareide i spetsen vägrade befatta sig med högerpopulistiska Fremskrittspartiet och föredrog därmed att inleda samarbete med Socialdemokraterna, och den andra delen ville gå in i Erna Solbergs regering med Högern och FrP (ett steg som även liberalerna tog ett år tidigare). I november vann ”höger-linjen” med 98 röster mot 90, Hareide avgick och ersattes av Kjell Ropstad, och partiet blev en del av Norges första borgerliga majoritetsregering sedan 1985.

I KD har inte motsättningarna varit lika stora, men vi ser lite av samma dynamik idag. Nu ska sägas att SD har en helt annan historisk bakgrund än norska FrP, och Jimmie Åkessons tal i Almedalen gav åtminstone mig tydliga associationer till ”Bevara Sverige Svenskt”, den mylla som präglade partiet i början av 90-talet, när Åkesson engagerade sig. Samtidigt representerar SD en stor del av väljarkåren, och den socialkonservativa ideologi partiet numera bekänner sig till har gjort att man landat i flera politiska ståndpunkter som liknar KD:s. 

Därför kan det tyckas som att KD blir något slags ”plagiat” av SD när Ebba talar om svenska värderingar, om ökad kriminalitet och om problemen med integration och migration. Den kristdemokratiska ideologin står emellertid fast sedan långt tidigare, och bara för att vi vågar tala om frågor och problem som många andra förtiger betyder det inte att vi är extrema. Alf Svensson vågade konfrontera problemen med felaktiga sjukskrivningar, Göran Hägglund lyfte behovet av en omläggning av migrationspolitiken (tillfälliga uppehållstillstånd och sänkta bidrag) och nu tar Ebba Busch Thor upp det alla egentligen redan vet, det stora misslyckandet med svensk integrationspolitik under de senaste decennierna.

Den stora skillnaden mellan SD och KD är att när SD talar om ”svenska” värderingar, så är det något kopplat till den svenska nationen / folket. Allt får ett egenvärde just för att det är svenskt. När vi kristdemokrater talar om svenska värderingar, då är det för att den judisk-kristna etiken haft så stor prägel på vårt land över många sekler. Slaveriet förbjöds 1335, Kvinnofrid infördes 1280, yttrandefrihet 1766. När Europakonventionen undertecknades 1950 var det under starkt intryck av kristdemokratiskt tänkande, som var de värderingar som blev fundamentet för det nya Europa i ruiner efter kommunism och nazism.

Vi behöver nu en värderevolution, där dessa värden kan bli en del av vår vardag och svenska kultur, bland både gammalsvenskar och nysvenskar. Det finns vissa värdemätare som är särskilt lämpliga att aktivt arbeta med. En sådan är antisemitism som visar hur vi ser på främlingar, en annan är hedersvåld som illustrerar kvinnosynen, en tredje är bidragsfusk och oärlighet som mäter styrkan i samhällsgemenskapen, och ett fjärde är synen på de äldre – uttryckt i respekt och en värdig äldreomsorg. Vi behöver tillsammans ta krafttag för att komma tillrätta med de sidor i vårt samhälle som strider mot svenska värderingar och kultur, och på så vis bygga samhällsgemenskapen starkare.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd Uppsala

Minnesrik 50-årsfest

En minnesrik dag var det igår, och ett värdigt firande av de svenska kristdemokraternas 50-års jubileum.

På fotot står jag med två stora politiska förebilder, Kjell Magne Bondevik, tidigare partiledare för KrF och i två omgångar Norges statsminister, samt Alf Svensson, tidigare partiledare för KDS / KD, statsråd och numera EU-parlamentariker.

På eftermiddagen, efter Göran Hägglunds tal, fick just Alf Svensson och Kjell Magne Bondevik ge glimtar ur de två systerpartiernas historia. Vänskapen dem emellan inleddes i början av 70-talet då de var ordförande för respektive länders kristdemokratiska ungdomsförbund. Bondevik beskrev Kristelig Folkepartis två "guldåldrar", dels i början av 70-talet med Lars Korvald som statsminister, och dels 1997-2005 då Bondevik ledde två regeringar. På liknande sätt beskrev Svensson de svenska kristdemokraternas intåg i regeringen (och riksdagen) 1991, och det stora genombrottet 1998. 

I den efterföljande paneldiskussionen fick varje deltagare beskriva en stor framgång de varit med om att bidra till för kristdemokratisk politik. Göran Hägglund var först ut och nämnde avskaffandet av fastighetsskatten som ett väldigt tydligt exempel på hur ett kristdemokratiskt vallöfte från 2006 nu genomförts i praktiken. Därefter fick KDU-ordförande Sara Skyttedal ordet, och pekade på att partiet faktiskt medverkat till att sätta stopp för många dåliga förslag, som till exempel kvoterad föräldraförsäkring och könskvotering till bolagsstyrelser. Chatrine Pålsson Ahlgren som under 18 år suttit i riksdagen, och under hela den tiden och ännu längre, också varit landstingsledamot, beskrev sin största framgång att ha medverkat till att geriatrik behölls som en läkarspecialitet. Detta under en mangling på flera dagar i början av 2000-talet under socialdemokratiskt styre.

Inger Davidsson var civilminister 1991-1994 och berättade om införandet av lagen mot innehav av barnpornografi. Stödet var oerhört svagt, både från de andra borgerliga partierna och från media och kulturetablissemanget. Men Inger var beredd att avgå som minister om inte denna lag gick igenom, och till slut fick hon sin vilja igenom. Ett exempel på kristdemokratiskt engagemang som betyder något för barnen. Kjell Magne Bondevik, som själv fått hjälp när han fick ta en timeout på grund av en depressiv reaktion 1998, såg som en stor seger att hans regering i flera steg kunde trappa upp anslagen till den psykiatriska vården och göra den mer jämställd med den somatiska. Alf Svensson talade slutligen om betydelsen att blicka ut i världen mot demokratiutveckling, exempeliv i samband med den arabiska våren.

Detta är bara några exempel på att kristdemokraterna faktiskt inneburit en stor skillnad i skandinavisk politik. 

Efter denna diskussion kom de fyra allianspartiledarna upp, och Göran Hägglund berättade att han nu ändrat åsikt om en fråga sedan 2006. Han talade då om att det är bra att byta regering i bland, men har nu kommit till insikten att det vore en katastrof för Sverige att byta regering i det här läget.

Ja, så där gick det på. Efter ett mellanspel med ett mycket intressant seminarium om anknytning i förskolan (med Gunilla Niss och Malin Broberg se även artikel i GP) var det dags för den stora jubileumsfesten. Statssekreterare Ragnwi Marcelind var konferencier och Triple n Touch medverkade med förstärkning från Star for Life / Star Choir. Mycket festligt!

Bland annat fick vi se alla ännu levande partisekreterarna uppradade:

Det var för övrigt Stig Nyman, näst längst till höger, partisekreterare -72 (från före Alf Svensson blev partiledare) till -79 som knäppte kortet på mig, Bondevik och Svensson överst.

Marcus Jonsson presenterade slutligen jubileumsskriften som jag förstås köpte med mig och ska läsa med intresse.

Efter 50 fantastiska år har vi nu 50 nya spännande år framför oss - en fantastisk möjlighet för de svenska kristdemokraterna.

Dagen 1,2,3

ViD 1,2

DN: "rätt parti fel land" + Hägglund intervju, &en fråga,