Rubriken är en liten travestering på statsministerns sätt att uttrycka vad vi i Sverige gör och inte gör (handskakningar och bussåkande etc). Men det ligger ändå något djupt i våra värderingar att man ska arbeta, göra rätt för sig, och inte sitta på gatan och tigga. Om det inte är absolut obetingad nöd - därför tycker också svenskar i allmänhet så synd om dem som nedlåter sig så djupt som till att sitta på gatan och fråga andra efter pengar.
Jag håller dock inte med Håkan Holmberg i UNT igår ("M borde hålla mot") som skriver att "Hemlösa och psykiskt sjuka kan hamna på gatan och för kortare eller längre tid hänvisas till att tigga." Ingen i Sverige hänvisas till att tigga. Vi har ett fungerande socialt skyddsnät som tillförsäkrar människor som är i allra störst nöd mat och bostad, även personer som inte är svenska medborgare! Förutsatt att de vill ha förstås. Både staten / kommunerna och fristående organisationer garanterar att ingen ska hänvisas till en tiggarmugg för sitt dagliga uppehälle.
Jag tycker det är problematiskt att människor under månad efter månad har som sin dagliga sysselsättning att sitta på tilldelade platser på Uppsalas gator och ägna sig åt tiggeri, i flera fall med barn närvarande (delvis eftersom vi i Uppsala kommun driver ett åretrunthärbärge för denna grupp). I Danmark har man sedan 1800-talet förbjudit tiggeri och sedan inte tagit bort förbudet som i Sverige (1964, enligt Dick Harrison på SVT). Därför tycker jag det finns en rimlighet i moderaternas förslag om förbud.
Samtidigt har vi som parti sagt att fattigdom kan vi inte kriminalisera, och inte hjälpsamhet heller för den delen. Dock tycker vi att man kan ha kommunala ordningsbestämmelser där man reglerar de problem som finns lokalt - i Uppsala skulle vi exempelvis kunna koppla detta till vårt lyckade projekt med kommunala trygghetsvakter!
I dag träffade vi i socialnämndspresidiet statens samordnare för socialt utsatta EU-medborgare Claes Ling-Vannerus. Det var väldigt intressant - han berättade bland annat om rättegången i Örebro Tingsrätt där han varit med och lyssnat på människor som berättar att de varit utsatta för människohandel och fått lämna i från sig det de tiggt ihop på gatan. Han hade också igår besökt Söderhamn där det finns ett stort läger med EU-medborgare som ägnar sig åt bärplockning. I och för sig inget fel i det, men det upprörande var under vilka förhållanden de lever där uppe i skogen.
Min uppfattning, att tiggeri bör motverkas (vem tycker för övrigt inte det), förstärktes av samtalet med samordnaren. Människor vi dagligen ser utanför vår ICA-butik är dubbelt utsatta. Dels utifrån en svår situation i hemlandet (framförallt med utanförskap och diskriminering), men ännu mer tragiskt blir det med tanke på att de luras till Sverige och hamnar i händerna på skrupellösa personer som utnyttjar deras utsatthet för att sko sig själva.
Jag fick lära mig att romer på balkan kan indelas i tre grupper. De som lever som vanliga medborgare i övrigt. De som lever fattigt men ändå relativt hyfsat, ofta med hus och TV etcetera - det är den gruppen som kommer till Sverige och tigger. Och de som lever under de allra svåraste förhållandena - personer som aldrig har ens chansen eller möjligheten att ta sig till Sverige.
Det är denna sista grupp som min vän och kollega Mikael Oscarsson valt att hjälpa genom att instifta insamlingen till "Petra-huset" efter hans bortgångna kära hustru Petra. I detta hus kommer de allra fattigaste barnen att kunna få mat och skolgång och möjlighet till en verklig skillnad i livet. Sådant borde vi stödja i stället för att acceptera eller till och med uppmuntra ett långvarigt utanförskap med tiggeri i Sverige. Ge gärna en gåva dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar