Trump eller Biden?

 

 

UNT har ställt frågor om vilken presidentkandidat i USA vi kommunalråd/gruppledare i Uppsala håller på. Alla svarade förstås Joe Biden, förutom gruppledaren för SD, Linnéa Bjuhr, som håller på Donald Trump.

Trump eller Biden

Jag har väldigt svårt att se varken Biden eller Trump som den bättre kandidaten. Politiskt ligger KD på en del sätt närmare Republikanerna, eftersom Demokraterna kan betraktas som mer "liberala" eller "vänster", men det är väldigt svårt att jämföra svensk och amerikansk politik (se nedan). 

Jag blev naturligtvis som många andra svenskar förfärad över hur Trump först lyckades bli Republikanernas kandidat för fyra år sedan, och sedan vinna över Hillary Clinton. Främst därför att han är en omogen, oberäknelig människa som inte borde ha en sådan roll. Både hans kampanj och hans presidentskap har skapat väldigt skarpa motsättningar i USA, eller snarare förstärkt den polarisering som redan finns.

Samtidigt har han politiskt lyckats genomföra mycket. Bättre ekonomi, en mer konservativ inriktning i USA, lägre skatter och mildrat de värsta avarterna efter Obamas handlingsförlamade politik. På utrikesområdet har hans administration medverkat i fredsuppgörelserna mellan Israel och Bahrain / Förenade Arabemiraten, och även i flera andra fall har USA skött sig förvånansvärt bra.

Jag säger dock i intervjun att jag tror att Trump är bättre för USA, men Biden för omvärlden. Med det menar jag att USA:s president är såpass viktig för den internationella stabiliteten att det bör vara en mogen och balanserad person. Annars kan farliga saker hända. Det vill jag inte riskera. Inrikespolitiskt tror jag dock som sagt att det är bättre med Trump, exempelvis gällande en sådan viktig sak som tillsättande av domare där Trump bidragit till att föra Högsta Domstolen i en mer konservativ riktning.

USA:s politik fjärran från svensk

Som sagt är det dock väldigt vanskligt att som svensk politiker ge sig in i en debatt om amerikansk politik. Både Biden och Trump står för att försvara dödsstraffet, för att medborgare i allmänhet ska få bära vapen, och har en bild av USA som världens centrum. Även om Biden säkert vill genomföra sociala reformer är USA ett land med enorma klyftor, där slavhandeln var tillåten fram till bara drygt 150 år sedan, och som är svårt traumatiserat av upprepade krig (dock flera gånger till demokratins försvar). USA är möjligheternas land, samtidigt tragediernas. På det sättet är de nordiska länderna mer av ett föredöme eftersom vi, i alla fall tidigare, haft en betydligt mer homogen befolkning, och mindre skillnader mellan rik och fattig.

Det finns dock många saker att ta efter i USA också, synen på familjen, civilsamhällets starka roll och den befriande avsaknaden av socialism. USA anklagas ofta för att vara värdekonservativt och för mig är det förstås något positivt.

Vad vore bäst

Det allra bästa vore förstås om vi kunde få tillbaka en president som Ronald Reagan - en bespottad republikan och utpekad skjutglad cowboy när han valdes 1981, men som sedan visade sig göra mycket positivt - inte minst för världsfreden.

Så jag ser nog mest fram mot nästa presidentval, 2024, och hoppas båda partierna då ska lyckas vaska fram personer som är mer mogna, samlande och mindre extrema i syfte att få en positiv utveckling i USA och resten av världen. 

Gaza-favorit i repris

Idag på landstingsstyrelsen lägger vänsterpartiet samma förslag om hjälp till Gaza som för fem år sedan (innan förra valet). Denna gång med stöd av (S) och (MP) som tydligen också vill hålla sig väl med vissa väljargrupper.

Jag vidhåller, liksom då, att för det första är det inte landstingets uppgift att bedriva utrikes- och biståndspolitik. Inom kristdemokraterna förespråkar vi att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. När det gäller utrikespolitik är det på nationell och internationell nivå. För det andra kan vi inte, om vi ska ge bistånd, gå in i en så laddad fråga som Israel-Palestina konflikten. Genom att ensidigt stödja de drabbade barnen på Gaza, och inte de barn i Israel som dagligen behöver gömma sig i skyddsrum på grund av palestinska raketanfall blir fel. Dessutom är andra konflikter i området så otroligt mycket mer kaotiska och ohyggliga, i alla fall om man ser till antal dödade och lemlästade i Syrien och Irak. Men där kanske det är mer oklart vilka väljargrupper i Sverige man appellerar till?

Missförstå mig inte - det är en oerhört tragisk situation för befolkningen i Gaza - och vi i Sverige behöver göra vad vi kan. Men det är inte lätt att hjälpa med en terrororganisation som Hamas i ledningen, som använder pengar och stöd till att bygga smuggeltunnlar och köpa raketer i stället för att bygga sjukhus, skyddsrum och arbeta för fred med Israel (ett land man enligt sina stadgar vill utplåna, och vars judiska befolkning man vill fördriva)

Nej, låt oss fortsätta att ägna oss åt det som är landstingets mandat och överlåta utrikespolitiken till en annan nivå.

Ja till NATO

Enligt Partistyrelsens förslag öppnar nu Kristdemokraterna för att utreda NATO-medlemskap. Det avslöjar Tv4 Nyheterna igår. Detta med anledning av fem motioner till rikstinget, varav jag skrivit en.

Det här är inte en enkel fråga, speciellt om man ser till den långa tradition av alliansfrihet och neutralitet som vi har i Sverige, om som sitter djupt rotad i folket. Men omvärlden har förändrats, och då måste vi anpassa oss efter den. Sverige agerar i  princip som om vi vore NATO-medlem och förväntar att vid kris få hjälp av NATO. Men det kan man inte göra om man inte är fullvärdig medlem.

Det skall bli spännande att följa detta vidare, vi har redan haft heta diskussioner om detta i Uppsala, en fråga som bland de första föranlett voteringar både i distriktsstyrelse och på distriktsstämma. Men man valde att ändå föreslå bifall till bland annat min motion. Nu får vi se vad rikstinget säger i september.

Bloggar: Annelie Enochson , Exponerat ,  Under den lugna korkeken

Michael Oscarsson m fl i SvD, SvD, AB, GP,

Ohlys vänsterprassel med SD

I radion idag fick jag höra nyheten att de rödgröna tänker gå fram med sitt förslag att dra ur de svenska trupperna ur Afghanistan.

Sakfrågan har jag inte så mycket att säga om, jag kan se argument både för att Sverige finns med där som för att vi lämnar denna hopplösa krigshärd.

Men problemet med att de rödgröna nu går ut med detta utspel är att de bjuder in Sverigedemokraterna i det politiska spelet. Självklart väljer de att lyfta denna fråga just därför att de vet att SD är inne på samma linje. Därmed finns majoritet i Riksdagen för att Sverige ska lämna Afghanistan.

Hur ansvarsfullt är det från en rödgrön röra som tagit till brösttoner i anklagelserna mot regeringen Reinfeldt som anklagats för att hamna i knät på SD? Nu är det ju just vad de gör själva - sätter sig i knät på Åkesson och därmed låter ex-kommunister och ex-rasister diktera Sveriges utrikes- och försvars-politik i skön förening. Hur snyggt är det egentligen?

Nej, jag har hopp om att i alla fall S (MP är ju ultrapacifister som vi alla vet och vill helst inte ha några svenska trupper varken i Afghanistan eller i Sverige) ska visa lite större ansvar och hellre göra upp med Alliansen om en realistisk och mot omvärlden ansvarsfull Afghanistan-politik. På samma sätt som Alliansen bjudit in till en uppgörelse om en ansvarsfull invandrings- och flyktingpolitik.

Men - idag ser det alltså ut som att Sahlin låter Ohly och Åkesson diktera Sveriges säkerhetspolitik...

Heja EU!

Det är starkt att EU lyckas göra en så tydlig markering vid gårdagens möte i Genève! Ahmadinejad behöver sannerligen få reaktioner när han hävdar att Israel är en rasistisk stat. Vad jag tycker om dessa jämförelser har jag tidigare skrivit om, och det finns idag en mycket farlig utveckling när antisemitism kläs i något mer accepterad antisionism. Men det är ju faktiskt en självmotsägelse - "judar har jag inget emot, men staten Israel ska utplånas"... Pröva att byta ut judar och Israel mot svenskar och Sverige så ser du hur orimligt detta är. Varför tilläts Ahmadinejad tala i stället för de som protesterade?

Nej, all heder till de europeiska delegaterna vid konferensen, däribland Carl Bildts gunstling Hans Dahlgren ;-). Detta visar dock tyvärr att EU i vissa lägen har kommit längre än Sverige, eftersom Bildt säger att Sverige inte stöder bojkott av konferensen, och hade vi haft en rödgrön regering hade det varit ännu värre. Att norske Gahr Störe satt kvar hoppas jag var för att han stod i tur på talarlistan, men man kan ju som sagt aldrig veta när det är rödgrön röra som styr...