I förra veckan läste jag en artikel av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet, som gav mig en viktig pusselbit till något som jag funderat över sedan jag för något år sedan läste Maja Hagermans bok "Försvunnen värld".
När jag nu tittar i efterhand ser jag att även Maja nämner de exceptionella händelserna år 536 och 10 år framåt, men ändå lite mer i förbigående.
Annars visar Maja i sin bok att något speciellt hände i Sverige och Uppland under 400- / 500-talet. Gårdar lades öde, byar övergavs och befolkningen minskade drastiskt. En ny (främmande?) asatroende maktelit tog över, enligt Majas spekulationer.
Det var väl egentligen inte så märkligt att folk övergav den tidigare soldyrkan, eftersom det som hände 536 var att solen förmörkades, eller i alla fall försvagades av ett stoftmoln som gjorde att solens strålar inte gav någon värme längre. Under ett decennium var somrarna så dåliga att det nästan inte växte något, visar dendrokronologin, dvs trädens årsringar. Temperaturen kan ha sjunkit temporärt med 3-4 grader. I Konstantinopel utbröt nyare historias första pestepidemi, den Justinianska, i missväxtens och hungersnödens fotspår. Jag tror att detta även varit en viktig orsak till en del av folkvandringarna, det var under denna tid slaverna bröt in i det bysantinska riket.
I myterna kan man avläsa tankarna om förmörkat solsken och fimbulvinter, såväl i nordisk mytologi som i Kalevala. Uppsalaprofessorn Bo Gräslund håller på att slutföra arbetet med en bok om just detta.
Troligen var det supervulkanen Llopango i nuvarande El Salvador som hade ett utbrott, enligt de senaste teorierna. Apropå det så konstaterar forskarna att supervulkanen Yellowstone brukar ha ett utbrott med 600.000 års mellanrum. Just nu är det 640.000 år sedan senaste utbrottet. Så låt oss "betänka huru få våra dagar äro"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar