I gårdagens debatt hos Aftonbladet gav Nooshi Dadgostar tydligt besked att Vänsterpartiet kräver att ingå i Magdalena Anderssons eventuella regering, för att de ska stödja den.
Det är en väldig kontrast mot att Annie Lööf bara dagen innan till DN deklarerade att hon kan tänka sig att regera med Socialdemokraterna, men bara om V inte ingår i den regeringen.
Det nya med Lööfs besked var att hon nu kan tänka sig samtal och samarbete med V, men fortfarande inte med SD. Även om hon säger att det inte ska vara ett "organiserat budgetsamarbete", så innebär det ändå att V är OK att samarbeta med, men inte SD. Det är ett tydligt besked.
Jag skrev efter Almedalen om att Kristerssons lag är bättre formerat än Anderssons. Det gäller lika mycket idag.
Även om journalister som Ewa Stenberg i DN försöker framställa det som att SD skulle "avstå ministerposter" så är läget ett helt annat. Och när det gäller frågan om hur "vallöftena ska betalas" så finns redan ett svar. M, KD och SD har redan ett "organiserat budgetsamarbete". Ja till och med så framgångsrikt att vår budget blev antagen av Sveriges Riksdag i höstas! Men SD varken har, eller kommer få några ministerposter. För det krävs ett stöd av en majoritet av Riksdagen. Och för det krävs ett regeringssamarbete. Något sådant finns lika lite som mellan S och V. Idag är huvudalternativet att M och KD bildar regering. Så länge M och KD är största blocket inom oppositionen är det naturligt.
Storleken spelar roll i politiken, men framför allt att man har ett förtroende och ett samarbete med en majoritet av partierna / mandaten.
Vill man ha en fortsättning på de senaste fyra årens kaos i riksdagen - rösta på S, V, MP eller C. Vill man ha en ny regering som fungerar - rösta på KD eller M! Jag är övertygad om att den regeringen kommer ha stöd av en majoritet (M, KD, SD och L) efter valet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar