Expressen har släppt nyheten om att flera kristdemokratiska partidistrikt har nominerat Mats Odell som ny partiledare. När vi i Uppsala lokalavdelning nominerade Mats Odell var inte syftet att föra någon offentlig debatt, utan helt enkelt spela in till valberedningen att vi fortfarande (liksom 2004) ser Mats Odell som en bra partiledare. Efter ett antal förlustval är det självklart att man måste vända på alla stenar inklusive partiledarfrågan.
Nu tror jag som KG Bergström att det inte är så stor chans att det blir partiledarbyte vid rikstinget i sommar, även om det är smickrande att betecknas som "det mäktiga Uppsaladistriktet". Bergström spekulerar dock över hur säker Hägglunds sits är och menar att petningen av Odell som minister skulle vara ett symptom på att Hägglund känner sig hotad som partiledare. Är det så vore det är oroväckande tecken på ledarskap som isolerar och söndrar snarare än samlar och enar. Men jag hoppas förstås att utnämningen av Attefall helt enkelt berodde på att han är en kompetent politiker som man ansåg lämplig för det delvis nya ministeruppdraget. Nu fick vi ju Mats Odell som riksdagsgruppledare i stället, något jag hört flera positiva kommentarer från vårt folk i riksdagen om.
Alliansfritt Sverige ser naturligtvis det hela som en konspiration från "kristen höger". Med deras måttstock torde dock både Demokraterna i USA och i synnerhet Republikanerna kunna betecknas som "kristen höger". Kanske också exempelvis CSU i Bayern. Med den måttstocken kallar även jag mig gärna för "kristen höger".
Nu närmar vi oss Norrköping för kommun- och landstingsdagar och jag ser ett fint Ebba Busch-porträtt av PJ Anders Linder i dagens SvD. Sedan skriver Hägglund förtjänstfullt om Samhällsgemenskap, vår förste partiledares Birger Ekstedts stridsrop från 60-talet. Bra att söka sina rötter i tider av storm - vi får se hur vinden blåser nu när rörelsen träffas ett par dagar.
Övrig media: DN, Martin Moberg (S)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar