Svenska värderingar

I går skrev jag en artikel i tidningen Världen Idag om "Svenska värderingar". Redaktionen valde att sätta rubriken "KD och SD skiljer sig i synen på svenska värderingar". Det var en av mina poänger. Man skulle lika gärna kunna skrivit att KD måste kunna samarbeta med SD i vissa frågor. Jag beskrev situationen i Norge där KrF nu gått in i samma regering som motsvarigheten till Moderaterna och Sverigedemokraterna (fast FrP och SD har stora skillnader). Du får läsa själv och se om du tycker jag har en poäng. Det viktiga är att vi i Sverige (och Uppsala) får ett nytt styre, med sunda värderingar!

Eftersom artikeln bara fanns i papperstidningen och inte på nätet kommer texten även här:

Svenska värderingar

Kristdemokratisk ideologi är grundad på mångtusenåriga principer. Sveriges nya politiska landskap ger oss dock nya utmaningar. Innan valet 2018 var Moderater och Socialdemokrater motpolerna. Nu är det MP och SD – och det kanske tydligaste tecknet på förändringen är att för många liberaler i C och L tycks nu huvudmotståndaren vara KD i stället för S.

Det nya landskapet präglar också kristenheten. Tiggeriförbud både stöds och förkastas på kristna ledarsidor. När det gäller synen på SD är meningarna delade vilket illustrerades i en debatt förra året här i ViD mellan Joakim Lundqvist och Lars Enarson. Har SD en problematisk människosyn, eller är de enda partiet som erbjuder ett alternativ till den ”nedbrytande politiska utvecklingen” i Sverige?

För ett kristdemokratiskt parti kräver den nya kartan nya strategier. I Norge gick under det senaste året vårt systerparti Kristelig Folkeparti igenom en otroligt svår process där partiet delades i två halvor. Den ena delen med partiledaren Knut Arild Hareide i spetsen vägrade befatta sig med högerpopulistiska Fremskrittspartiet och föredrog därmed att inleda samarbete med Socialdemokraterna, och den andra delen ville gå in i Erna Solbergs regering med Högern och FrP (ett steg som även liberalerna tog ett år tidigare). I november vann ”höger-linjen” med 98 röster mot 90, Hareide avgick och ersattes av Kjell Ropstad, och partiet blev en del av Norges första borgerliga majoritetsregering sedan 1985.

I KD har inte motsättningarna varit lika stora, men vi ser lite av samma dynamik idag. Nu ska sägas att SD har en helt annan historisk bakgrund än norska FrP, och Jimmie Åkessons tal i Almedalen gav åtminstone mig tydliga associationer till ”Bevara Sverige Svenskt”, den mylla som präglade partiet i början av 90-talet, när Åkesson engagerade sig. Samtidigt representerar SD en stor del av väljarkåren, och den socialkonservativa ideologi partiet numera bekänner sig till har gjort att man landat i flera politiska ståndpunkter som liknar KD:s. 

Därför kan det tyckas som att KD blir något slags ”plagiat” av SD när Ebba talar om svenska värderingar, om ökad kriminalitet och om problemen med integration och migration. Den kristdemokratiska ideologin står emellertid fast sedan långt tidigare, och bara för att vi vågar tala om frågor och problem som många andra förtiger betyder det inte att vi är extrema. Alf Svensson vågade konfrontera problemen med felaktiga sjukskrivningar, Göran Hägglund lyfte behovet av en omläggning av migrationspolitiken (tillfälliga uppehållstillstånd och sänkta bidrag) och nu tar Ebba Busch Thor upp det alla egentligen redan vet, det stora misslyckandet med svensk integrationspolitik under de senaste decennierna.

Den stora skillnaden mellan SD och KD är att när SD talar om ”svenska” värderingar, så är det något kopplat till den svenska nationen / folket. Allt får ett egenvärde just för att det är svenskt. När vi kristdemokrater talar om svenska värderingar, då är det för att den judisk-kristna etiken haft så stor prägel på vårt land över många sekler. Slaveriet förbjöds 1335, Kvinnofrid infördes 1280, yttrandefrihet 1766. När Europakonventionen undertecknades 1950 var det under starkt intryck av kristdemokratiskt tänkande, som var de värderingar som blev fundamentet för det nya Europa i ruiner efter kommunism och nazism.

Vi behöver nu en värderevolution, där dessa värden kan bli en del av vår vardag och svenska kultur, bland både gammalsvenskar och nysvenskar. Det finns vissa värdemätare som är särskilt lämpliga att aktivt arbeta med. En sådan är antisemitism som visar hur vi ser på främlingar, en annan är hedersvåld som illustrerar kvinnosynen, en tredje är bidragsfusk och oärlighet som mäter styrkan i samhällsgemenskapen, och ett fjärde är synen på de äldre – uttryckt i respekt och en värdig äldreomsorg. Vi behöver tillsammans ta krafttag för att komma tillrätta med de sidor i vårt samhälle som strider mot svenska värderingar och kultur, och på så vis bygga samhällsgemenskapen starkare.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd Uppsala

Ordningen och demokratin är hotad

Idag skriver jag i UNT om hur ordning och demokrati hotas av de islamister och kriminella som hotat och skadat polisen som skyddat vår grundlagsfästa yttrandefrihet.

Här är texten:

 

Ordningen och demokratin är hotad

Efter påskkravallerna runt om i Sverige har debatten gått hög om yttrandefrihet och lag och ordning. Nu har Rasmus Paludan sökt tillstånd för en koranbränning i Uppsala, kanske Gottsunda. För oss kristdemokrater är det viktigt att diskutera vilka värderingar som bär, och bör bära vårt samhälle.

Våra svenska värderingar har vuxit fram i vårt land de senaste 1000 åren – under intryck av kristen etik och västerländsk humanism. Vi bör aldrig tumma på demokratin och de mänskliga rättigheterna. Slaveriet förbjöds i Sverige 1335, kvinnofriden stadfästes 1280, yttrandefriheten formulerades 1766 och demokratin växte fram under 1800-talet. Tack och lov bevarades vi i Sverige i stort sett från fascismens och kommunismens härjningar i Europa, och vi har därför kunnat leva i ett fritt och öppet samhälle under hela 1900-talet. Det är lätt vi tar dessa viktiga värden för givna, och blundar för hot och antidemokratiska krafter.

Efterkrigstidens invandring har omformat vårt land från ett ytterst homogent samhälle, både etniskt, religiöst och åsiktsmässigt, till ett land där många olika kulturer möts – på gott och ont. Många nysvenskar kommer från länder där demokratiska traditioner saknas, där hedern fortfarande är lika styrande som i Sverige under vikingatiden, och där man aldrig gjort den värdemässiga resa som vi i västerlandet. Förtroende och tillit saknas och de demokratiska samhällsinstitutionerna ifrågasätts. Då måste vi så mycket mer lyfta våra svenska värderingar och slå vakt om den samhällsmodell som nu hotas.

Islamism är i första hand inte religion utan en politisk våldsideologi. I många övervägande muslimska länder har man brottats med att hålla politiska, islamistiska grupperingar stångna, såsom Muslimska brödraskapet, Al-Qaida eller IS. I Egypten lyckades man 2013, med repressiva åtgärder, stävja islamismen. IS har stoppats i ett våldsamt krig i Syrien och Irak. I Iran var dock den konstitutionella monarkin för svag för att hindra ett islamistiskt maktövertagande 1979. Även i Sverige har exempelvis Muslimska brödraskapet sökt positioner i vårt partisystem men under de senaste åren har denna islamism uppmärksammats och kunnat ifrågasättas, islamistiska skolor har stängts och företrädare för den islamistiska rörelsen har i vissa fall tagits i förvar för utvisning.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bränna en koran – jag beklagar de provokationer som från tid till annan utförs av konstnärer och politiska aktivister i syfte att svärta exempelvis islam, eller svenska flaggan för den delen. Provokationer från nazister, koranbrännare och anarkister gynnar bara skurkstater som Ryssland som vill svärta demokratiska västländer för att ta bort söklyset från sitt eget förtryck av sina medborgare.

Vi måste dock kunna tåla provokationer och aktioner som triggar oroligheter i ett öppet, demokratiskt och pluralistiskt samhälle. När vi börjar ifrågasätta rätten att bränna en koran, ja då böjer vi oss för de krafter som inte respekterar våra svenska demokratiska värderingar. Det är ett drag i den svenska folksjälen att till varje pris undvika konflikt och att när någon höjer rösten eller hotar med våld hellre böja sig för hoten än att stå upp för våra grundläggande värderingar. På ett sätt är det positivt att vi rannsakar oss själva och sannolikt är denna mentalitet ett arv av kristendomens ställning i vårt land (”jag fattig, syndig människa”). Men när denna defensiva inställning leder till att våld, hot, hedersstrukturer och kriminalitet tillåts breda ut sig, då är vi helt fel ute. Vi kan inte acceptera att poliser och annan blåljuspersonal offras för undfallenhet mot mobben. Det offentliga måste ha, eller ges, redskap att upprätthålla lag och ordning i vårt samhälle. Låt oss fortsätta stå upp för en öppen och fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, och inte backa för hot och våld från antidemokratiska krafter.

Jonas Segersam (KD), Kommunalråd Uppsala

Sunda svenska värderingar

Artikel i Världen Idag

I dagens nummer av tidningen Världen Idag har jag en artikel om varför man bör rösta på KD för "sunda, svenska värderingar"

Här är texten:

Kristdemokraterna har som parti förändrats och utvecklats. Den största omvandlingen kom i slutet på 80-talet, då partiet blev en del av den europeiska kristdemokratiska rörelsen. Detta manifesterades i ett nytt namn (KD i stället för KDS) och ett nytt politiskt program som med hjälp av idéhistoriken Lars F Eklund fick en tydlig prägel av den katolska socialläran som är grunden för den kristdemokratiska idéutvecklingen de senaste 150 åren.

Från att ha varit ett sakfrågeparti som var engagerat i frågor som kristendomsämnet i skolan, bistånd till tredje världen, aborter, miljön och mot sekulariseringen så fick partiet ett sammanhållet politiskt program med naturrätt, människovärdesprincipen, solidaritet, subsidiaritet och naturliga gemenskaper.

Många tror att KD är ett kristet parti – och det är en ständig utmaning för oss som är aktiva att förklara att så inte är fallet. KrF i Norge krävde kyrkotillhörighet för sina förtroendevalda fram till 2011, men KD har sedan grundandet 1964 alltid stått öppet för alla oberoende av religion. Kristdemokratin utformades dessutom som något som skulle kunna stå på egna ben – utan någon gudstro eller religiös grund. Det är exakt samma grund som Europakonventionen för mänskliga rättigheter som bejakar förekomsten av allom givna värderingar (naturrätt) som finns där oberoende av vad politiker och parlament må besluta.

Självklart är det den kristna etiken som är grunden för vår ideologi, på samma sätt som den är grunden för hela den västerländska civilisationen. Att slaveriet är avskaffat, att människovärdet hålls högt, att vi har demokrati, tros- och yttrandefrihet anser jag vara tydliga tecken på att den etik som beskrivs i bibeln också fått genomslag i vårt samhälle. Diktatur och förtryck är inte utslag för dessa värderingar, vilket vi kan se i länder som plågas av det, som exempelvis i dagens Ryssland eller Vitryssland. Det är också en kraftig kontrast mot länder i mellanöstern som styrs av islamistiska regeringar, som Iran, Saudiarabien och Gaza. Salafismen (politisk islam) erkänner inte de mänskliga rättigheterna utan har i stället utformat ett eget Kairo-dokument grundat på Sharia.

En del kristna upplever att KD fjärmat sig från sin historia, men jag anser att vår koppling till kristdemokratisk idétradition är lika stark som alltid. Jag skulle till och med vilja vända på bilden och säga att dessa idéer nu har chans att få starkare genomslag än någonsin eftersom KD håller på att växa och bli ett större borgerligt parti som exempelvis CDU i Tyskland. Sverige behöver den värdegrunden, och en regering som kan ge bättre stabilitet än dagens. Nuvarande svaga socialdemokratiska styre har inte förmått komma till rätta med omfattande kriminalitet, hålla ordning på vilka personer som bor och rör sig i landet, vill inskränka föräldrarnas rätt att välja skola och barnomsorg och tvingas genom beroendet av Vänsterpartiet till omfattande kommunaliseringar och höga skatter.

Valrörelsen kommer nu mycket att kretsa runt ett svartmålande av SD som ”högerkonservativa”, ”neofascister” och halvnazister. Detta för att det är enda sättet för S att behålla makten genom att skrämma väljare och andra partier med att allt annat än S-styre kommer innebära kaos och katastrof. Jag tror dock att väljarna denna gång kommer att genomskåda bluffen. Vi måste kunna tala med och samarbeta med alla, även om det finns interna strider, odemokratiska rötter och företrädare som utesluts i vissa partier.

Jag har full respekt för att kristna engagerar sig i olika partier, och tror att kristna behöver stötta politiker på alla nivåer och i alla partier. Men Sverige behöver verkligen en ny regering, och då är det nödvändigt att rösta på KD om man vill få största möjliga genomslag för kristen etik och sunda, svenska värderingar. Vi står inför ett ödesval, och vi har inte råd med 4 år till av politiskt kaos i Sveriges riksdag.

Jonas Segersam (KD), kommunalråd i Uppsala