Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att höra Göran Hägglund tala i Västerås och i Visby. Hade Göran förutom det förträffliga innehållet också släppt manus lite mer, skämtat och varit personlig hade det varit en fullträff. Men det som sas var verkligen mycket bra, speciellt när man läser det om igen i efterhand. Och när man ser det väcka debatt på vänstermedias kultursidor."Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit." (citat från talet i Almedalen) är ett generalangrepp av Hägglund mot kulturradikalismen. Den kultursyn som vänstern använt som instrument för att avskaffa "omhuldandet av familjeliv och moderskap som vägen till mänsklig fullbordan" som Lena Andersson (DN) uttrycker det. Hanne Kjöller på ledarsidan anklagar Göran för populism - något som jag alltid ansett vara ett honnörsord ("populus" betyder som bekant "folket" - uppdragsgivare åt oss politiker), och på kultursidan angriper även Lars Linder (090704) Görans idéer. Henrik Brors farhågor att Görans krig mot kulturradikalismen bara blir ett krig mot väderkvarnar kommer på skam, eftersom debatten nu är igång - väl illustrerat ovan bara ur DN.
I Västerås uppehöll sig Göran lite mer över sina tankar om kulturen - naturligtvis mycket välkommet från min horisont som kulturnämndsordförande. Jag tycker det är bra att Göran gör upp med konst som bara är ute efter att provocera:
"På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner." (Västeråstalet).
Detta innebär inte att konst ska förbjudas, eller att den fria konsten och yttrandefriheten ska begränsas. Men man kan väl få uttala sig om vad man tycker är mer eller mindre lämplig konst, eller hur?
Tycker gör också Marcus Birro på Newsmill, som går så långt som att hylla Hägglund som en rebell. Birro äger - och har från sin utgångspunkt en knivskarp poäng, eftersom han känner vänstern och kultursvängen från insidan.
Låt oss nu fortsätta på den inslagna vägen - mycket tack vare Fredrik Haage som skrivit talen - och omsätta politiken i konkreta åtgärder. För att ge vanligt folk större utrymme, och den etablerade vänsterkulturen den plats den hör hemma - i papperskorgen. På ekot nyligen talade Göran om "Den värdenihilism som plågat Sverige sedan -20talet". Det finns värden som är värda att stå upp för, oberoende av tidsandan, och det är jag tacksam för att Göran Hägglund och kristdemokraterna gör!
Överst en bild tagen uppe på Anunds hög utanför Västerås - en av huvudnumret i Hägglunds tal om kulturarvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar