Personliga tyckanden och reflektioner från mig, sexbarnspappa och kommunpolitiker (KD)
Visar inlägg med etikett rödgrön. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rödgrön. Visa alla inlägg
måndag 5 oktober 2015
DÖ är obegriplig för väljarna
Enligt Dagens Industri är det Kristdemokraterna som avgör framtiden för decemberpakten, DÖ. (Se även Expressen och Aftonbladet). Detta med bakgrund av att det är flera distrikt som, till skillnad från partistyrelsen, ställer sig bakom de fyra motioner som lagts till rikstinget och som skall behandlas nu på fredag, i Västerås. Västmanlandsdistriktet har för övrigt inte avfärdat motionen "Segra eller DÖ", vilket gör platsen för mötet extra intressant.
Jag har redan tidigare stött Odenberg och Orméus med flera som när decemberöverenskommelsen slöts kritiserade den. Samtidigt fanns det inte mycket annat att göra för Alliansen, då ju regeringen kröp till korset och gick med på de krav som Alliansen framfört i en DN-debattartikel 9/12, nämligen att den minsta partikonstellationen (av Alliansen / de rödgröna) skulle släppa fram regeringens budget genom att lägga ner sina röster.
Men det var då - partiledarfrågan i (M) och (KD) var inte klar / inte aktuell, och vi var bara i början av de över 100 tillkännagivanden som riksdagens majoritet (Alliansen med SD-stöd) sedan skickat till regeringen. Ingen regeringen sedan Ullsten 1979 har haft ett så svagt parlamentariskt stöd. Det är fortfarande obegripligt att regeringen Löfvén sitter kvar trots det som hände 3/12, nämligen att de inte fick igenom sin budget i riksdagen.
Jag förstår argumentet för överenskommelsen, att säkra möjligheten för en minoritetsregering att få igenom sin budget. Men för vanligt folk är allt detta fullkomligt obegripligt.
Hur kan man sitta i riksdagen och inte rösta på sitt eget budgetförslag?
Nej, det är dags att kliva ner från den politiska prestigens pedistal, och som Stefan Olsson föreslår i NT lyssna på väljarna. Det är bara för extrema vänsterväljare som det är otänkbart att samtala med Sverigedemokraterna, och den agendan behöver vi inte köpa - se mitt förra blogginlägg om Carola Lemne. Det är dags att ta bort Sverigedemokraternas möjlighet att framstå som det enda oppositionspartiet och samla sympatier som mobboffer.
För övrigt kommer det aldrig vara något problem för Alliansen att få igenom sin budget när vi sitter i regering. S - V - MP kommer nämligen aldrig att lägga något gemensamt budgetförslag som SD kan stödja. Att man väljer att bryta ut vissa utgiftsposter, som hände med budgeten för 2014 (för övrigt även budgeten för 2011), ser jag inte som särskilt katastrofalt. Därmed finns det alltså inget som helst behov för någon decemberöverenskommelse i alla fall.
Så, lyssna på Thomas Gür: "KD i valet mellan DÖ eller att dö" (SvD) - och rösta nej till decemberöverenskommelsen på rikstinget!
UPPDATERING: Jag har fått några frågor angående detta, bland annat om KD inte står fast vid sina överenskommelser. På det har jag svarat att för det första hävdar redan flera politiker att regeringen redan brutit mot decemberöverenskommelsen genom att i princip snabbavveckla kärnkraften med de nya energiskatterna (energipolitiken är ju ett av de områden som ingick i DÖ - se även C Arvidsson i SvD).
För det andra kan man fundera på om man verkligen kan säga att KD som parti har ingått överenskommelsen. Lars Adaktusson påpekade redan i mars att förankringen runt överenskommelsen var undemålig - partistyrelsen fick ta ställning när nyheten redan var på väg ut. Nu är första gången som partiets högsta beslutande organ, rikstinget kan och får ta ställning till denna principiellt mycket viktiga fråga.
Jag är dock inte mot att man hittar en ny överenskommelse, eller en annan lösning som ersätter DÖ. Exempelvis skulle man kunna ändra riksdagsordningen, även om jag som sagt ovan ändå tycker att det inte är dåligt att en regering kan tvingas backa när det gäller utgiftssidan (En linje som Forssmed stödde så sent som i november i höstas!). Det är ju positivt för landets ekonomi.
Löfvén kommenterar i DN regeringens dilemma och DÖ (Ewa Stenbergs kommentar: "Löfvéns största framgång hittills är att ha hållit sig kvar som statsminister")
PM Nilssons ledare i DI om budgeten (förordar gemensam alliansbudget för att ställa frågan på spetsen igen)
Läs DÖ i sin helhet
tisdag 7 oktober 2014
Socialdemokratiska maktpartiet styr igen
Den nya regeringen har tillträtt och redan hamnat i blåsväder. Det dröjde inte länge innan de hoppade i säng med vänsterpartiet, och därmed påpekar DN att det är "sämsta tänkbara start" på Löfvens ambition med en "samarbetsregering".
Att vänsterpartiet är ett troget stödparti är ingen nyhet. Det unika är i stället att miljöpartiet nu debuterar som regeringsparti, för första gången sedan riksdagsdebuten 1988. Det (att det dröjt så länge att få till en vänsterkoalitionsregering) säger mer om socialdemokraterna och deras självbild än om miljöpartiet egentligen.
Intressant med en såpass stark förnyelse, med många unga namn. Socialdemokraterna vill väl inte stå miljöpartiet efter i föryngring, men nu får de också visa vad de kan leverera i verkligheten. Det är också intressant att man fortfarande satsar på Shekarabi trots de skandaler som blåste runt honom för ca 10 år sedan. Uppblåsta medlemssiffror i SSU, finansiering av sin valkampanj från en SSU-fond samt invalet i polisstyrelsen trots att både medborgarskap och mantalsskrivning saknades (Enligt Wikipedia). Men det tycks som det ändå är det gamla maktpartiet som kommit tillbaka, med alla skandaler och maktfullkomligheter dragandes med sig.
Jag kommer ihåg när jag ett par år innan dess arbetade som lärarvikarie med Ardalan på Sävjaskolan i Uppsala under en tid. Vid ett tillfälle fick jag vikariera för honom för att han var sjuk och hemma den dagen. Klassen skulle till stan på skolbio, och när vi stod där med klassen i kön utanför anrika slottsbiografen, vem kom då gående nedför Slottsbacken tillsammans med en vän - jo Ardalan Shakarabi och hela klassen vinkade.
Kan inte låta bli att inte nämna Åsa Regnér förstås, detta visar väl mest vilken "nära myndighets"-status RFSU har, den organisation som hon under många år varit associerad med. Får se om det blir några tokigheter från en person som drivit att trossamfunden ska fråntas vigselrätten och genom materialet "sex på kartan" medverkat till en ännu större sexuell exponering av och för barn.
Föreningen Norden lyfts på kanske lite liknande sätt genom utnämnandet av Kerstin Persson (tidigare ordförande i Föreningen Norden), något som jag naturligtvis tycker bättre om - om det nu också kan leda till konkreta resultat i ett utökat nordiskt samarbete.
Det är ju lite klokare med en sådan utrikespolitik än att lyfta fram ett erkännande av Palestina, något som Mehmet Kaplans aktivism bidragit till månne? Vad är det som ska erkännas - terroristorganisationen Hamas styre och målsättning att utplåna Israel, eller kanske den korrupta ledningen på Västbanken? Ja, frågorna hopar sig...
Ja, detta är ju då bara första stegen i försöken att få igenom en rödgrön politik. Något som inte blir så lätt med tanke på det mycket svaga stödet i riksdagen.
XP
Andreas Carlsson i Dagen om Palestinafrågan
Dagen om kristen med Israel
Tove Lifvendahl i SvD om regeringens dilemma
Att vänsterpartiet är ett troget stödparti är ingen nyhet. Det unika är i stället att miljöpartiet nu debuterar som regeringsparti, för första gången sedan riksdagsdebuten 1988. Det (att det dröjt så länge att få till en vänsterkoalitionsregering) säger mer om socialdemokraterna och deras självbild än om miljöpartiet egentligen.
Intressant med en såpass stark förnyelse, med många unga namn. Socialdemokraterna vill väl inte stå miljöpartiet efter i föryngring, men nu får de också visa vad de kan leverera i verkligheten. Det är också intressant att man fortfarande satsar på Shekarabi trots de skandaler som blåste runt honom för ca 10 år sedan. Uppblåsta medlemssiffror i SSU, finansiering av sin valkampanj från en SSU-fond samt invalet i polisstyrelsen trots att både medborgarskap och mantalsskrivning saknades (Enligt Wikipedia). Men det tycks som det ändå är det gamla maktpartiet som kommit tillbaka, med alla skandaler och maktfullkomligheter dragandes med sig.
Jag kommer ihåg när jag ett par år innan dess arbetade som lärarvikarie med Ardalan på Sävjaskolan i Uppsala under en tid. Vid ett tillfälle fick jag vikariera för honom för att han var sjuk och hemma den dagen. Klassen skulle till stan på skolbio, och när vi stod där med klassen i kön utanför anrika slottsbiografen, vem kom då gående nedför Slottsbacken tillsammans med en vän - jo Ardalan Shakarabi och hela klassen vinkade.
Kan inte låta bli att inte nämna Åsa Regnér förstås, detta visar väl mest vilken "nära myndighets"-status RFSU har, den organisation som hon under många år varit associerad med. Får se om det blir några tokigheter från en person som drivit att trossamfunden ska fråntas vigselrätten och genom materialet "sex på kartan" medverkat till en ännu större sexuell exponering av och för barn.
Föreningen Norden lyfts på kanske lite liknande sätt genom utnämnandet av Kerstin Persson (tidigare ordförande i Föreningen Norden), något som jag naturligtvis tycker bättre om - om det nu också kan leda till konkreta resultat i ett utökat nordiskt samarbete.
Det är ju lite klokare med en sådan utrikespolitik än att lyfta fram ett erkännande av Palestina, något som Mehmet Kaplans aktivism bidragit till månne? Vad är det som ska erkännas - terroristorganisationen Hamas styre och målsättning att utplåna Israel, eller kanske den korrupta ledningen på Västbanken? Ja, frågorna hopar sig...
Ja, detta är ju då bara första stegen i försöken att få igenom en rödgrön politik. Något som inte blir så lätt med tanke på det mycket svaga stödet i riksdagen.
XP
Andreas Carlsson i Dagen om Palestinafrågan
Dagen om kristen med Israel
Tove Lifvendahl i SvD om regeringens dilemma
Updatering:
I DN kan vi läsa om att förutom Kaplan är även Fridolin Palestinaaktivist
Etiketter:
Föreningen Norden,
Israel,
Miljöpartiet,
Palestina,
regeringen,
RFSU,
rödgrön,
röra,
socialdemokraterna,
Stefan Löfven,
vänstern
söndag 19 september 2010
80-årsfest & valpropaganda
I kväll har (efter en lång och arbetsam valrörelse - därav det magra bloggskrivandet...) jag varit med på en fantastisk 80-års fest. Som ordförande i Bror Hjorths stiftelse var jag i Stockholm och gratulerade Brors son Ole på hans 80-årsdag tillsammans med museilektor Maria Malmberg-Wallin (längst till vänster på fotot) och min vice ordförande Per Silenstam (längst till höger).Det var en minnesrik fest med mycket musik - Ole har startat upp folkmusikavdelningen på Musikhögskolan i Stockholm - och lite politik (som jag också påpekade i mitt tal). Förutom ett antal riksspelmän framträdde också Oles barndomskamrat Owe Törnqvist med ett par sånger och några anekdoter. Så det var skönt att få ett avbrott från en hektisk valrörelse.
Hemkommen möttes jag av två intressanta lappar innanför ytterdörren till trappuppgången. Jag kunde inte låta bli att misstänka mina barn, och mycket riktigt var min yngste son inblandad. Dock bara som uppsättare - det finns andra politiskt intresserade barn i grannskapet... Tycker dock budskapet är ganska träffande så kan inte låta bli att lägga ut det här. Förutom att en röst på Sahlin är en röst på Ohly skulle man kunna tillägga att även en röst på Wetterstrand är en röst på Ohly (och på Sahlin för den delen).
Lycka till med valet i morgon - och rösta rätt!
Etiketter:
Bror Hjorth,
fest,
Mona Sahlin,
rödgrön,
socialdemokraterna,
val,
vänstern
måndag 31 maj 2010
Sabotage av miljöplan
Nu har vi beslutat att öppna akutmottagning i Enköping nattetid, att överlåta driften av Bålsta vårdcentral med mera, med mera. När det gäller miljöplanen så fick vi på bordet i dag en massa "överträffa majoriteten" - förslag från oppositionen. Miljöplanen är ett mycket bra dokument som arbetats fram under nära samarbete med representanter för alla de politiska partierna. Trots detta fick vi alltså dessa tilläggsförslag nu i ett så sent skede, varav inget framförts under den tidigare beredningen vilket föranledde mig att yrka återremiss på hela miljöplanen. Någon ordning får det väl vara!
Sedan kan man ju undra hur man lyckas få in yrkande om järnväg Enköping - Uppsala under ett ärende om "Förskottsfinansiering väg 288 Hov-Börstil" ? I och för sig lovvärt yttrande men under helt fel ärende...
Sedan kan man ju undra hur man lyckas få in yrkande om järnväg Enköping - Uppsala under ett ärende om "Förskottsfinansiering väg 288 Hov-Börstil" ? I och för sig lovvärt yttrande men under helt fel ärende...
Etiketter:
Landstingsstyrelsen,
miljö,
opposition,
rödgrön
Oppositionens krumbukter
Idag har vi landstingsstyrelse i Uppsala. Vi kommer att behandla en rad viktiga ärenden, preliminär budget 2011, tertialrapport, Miljöplan, Upphandling av tvätt, politisk organisation kommande mandatperiod, överlåtelse av Bålsta Vårdcentral och inte minst landstingets remiss om "Spela samman", statens utredning om hur de statliga kulturbidragen hanteras framöver.
När det gäller just budgeten fick vi förra veckan via media de rödgrönas alternativ presenterat. Tre gånger i UNT:s artikel citerades Börje Wennberg (S): "Vi har inte exakta lösningar". Och samtidigt använder man följande formulering för att visa sin storsinthet i den politiska debatten: "Politikens dimension är argumentation byggd på ideologi och sak, inte konfrontation och positionering."
Detta låter ju gott och väl, men rimmar mycket illa med budgetförslagets inledande och osakliga angrepp på oss i Alliansen: "Våra förslag står i skarp kontrast till den moderatstyrda ledningens vars främsta syfte är att göra landstinget till en marknadsplats för vårdföretagen, där det är efterfrågan som styr mer än behovet och där hälsa inte är en rättighet utan en privatsak och en handelsvara."
Låt oss gå igenom felen i denna enda mening:
"moderatstyrd" - Landstinget styrs av Alliansen tillsammans. Fyra självständiga partier i samverkan. Det finns visserligen en moderat ordförande i Landstingsstyrelsen (Erik Weiman), men hans vice ordförande är centerpartist (Rolf Edlund), ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen är folkpartist (Ismail Kamil) och själv är jag ordförande i Kulturnämnden (liksom min partikamrat Anna-Karin Klomp är v ordf i HSS). Vi styr tillsammans i god och konstruktiv anda, det är alltså fel att säga att det är moderaterna ensamma som styr...
"marknadsplats för vårdföretagen" - jag förstår vad man är ute efter med denna formulering. Vi har nämligen en öppenhet för andra vårdhuvudmän än landstinget, medan åtminstone vissa delar av de rödgröna önskar ett landstingsmonopol. Men, inga företag kan verka inom vårdsektorn om man inte uppfyller vissa lagar och regler, och om landstinget finansierar verksamheten (vilket är det vanliga) finns det tydliga krav för att vi ska ge den här finansieringen.
"efterfrågan som styr mer än behovet" är en grov anklagelse som skulle innebära att vi i Alliansen medvetet motarbetar den lagstiftning som finns i Sverige på hälso- och sjukvårdsområdet. Att det är behoven som ska styra är en grundbult i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, och det är ingen som ifrågasatt detta. Varje människa i Sverige ska vara trygg över att man får den vård man behöver, oberoende av förmåga att uttrycka detta. Att säga att vi skulle vilja något annat är alltså ett allvarligt fel.
"hälsa... är en rättighet" Fin tanke, men hälsa är ingen rättighet. Se gärna Regeringsformen §2. Denna idé bygger på ett kampinriktat tänkande från vänstern där man som arbetarklass ska ut på gator och torg och kämpa för sina rättigheter. När nu yttrandefrihet, rösträtt med mera är genomfört så går man vidare med rätten till hälsa, till arbete och i förlängningen kanske till lycka? Hälsa och arbete är något att vara tacksam för, inte en rättighet!
"hälsa... en privatsak", man använder sig av värdeladdade ord, men vad är det man säger? Ska min hälsa vara en offentlig angelägenhet? Nej, jag ser nog gärna att det är en privatsak mellan mig och min läkare!
"hälsa... en handelsvara", återigen värdeord och självklart ska inte min hälsa vara en handelsvara vare sig för landstinget eller någon annan. Samtidigt ser vi att det förekommer en massa ekonomiska transaktioner på "sjukvårdsmarknaden", landsting och landsting emellan, gentemot kommuner och privata vårdgivare, så i så mening är ju hälsan ett slags handelsvara.
Nu visar det sig att de rödgröna inte ens bemödar sig om att lägga några konkreta yrkanden som vi ska ta ställning till, förutom att UVEN, ska fortsätta köra tåg mellan Sala och Uppsala. Hela deras "budget" är alltså en politisk pamflett som dessutom i de allra flesta stycken inte skiljer sig från vår budget.
Det är intressant att se hur man agerar annorlunda i majoritet och opposition. I majoritet var man till exempel väldigt angelägna om att vi skulle vara överens om den kommande organisationen innan valet. Nu har vi processat i organisationskommittén fram och tillbaka. De första (fyra?) mötena ägnades åt att försöka övertyga varandra om vi ska ha ett produktionsutskott eller en produktionsstyrelse. Jag föreslog sedan att vi skulle vara överens om att vi är oeniga i denna fråga, men att vi kunde komma fram till innehållet i resten. Det resulterade då på näst sista mötet i att eftersom vi "inte var överens" tog sig de rödgröna friheten att presentera en helt egen lösning som de anser sig vara fria att införa om de skulle vinna valet, t ex flera beredningar till fullmäktige, eventuellt avskaffade länsdelsberedningar mm mm. På samma sätt var man väldigt noga med i majoritet att oppositionen inte skulle ha några "landstingsråd" utan "oppositionsråd". Nu när man är i opposition kallar man sig konsekvent för landstingsråd, ibland med tillägget "i tillfällig opposition". Jag tror nog det riskerar att bli en permanent opposition...
När det gäller just budgeten fick vi förra veckan via media de rödgrönas alternativ presenterat. Tre gånger i UNT:s artikel citerades Börje Wennberg (S): "Vi har inte exakta lösningar". Och samtidigt använder man följande formulering för att visa sin storsinthet i den politiska debatten: "Politikens dimension är argumentation byggd på ideologi och sak, inte konfrontation och positionering."
Detta låter ju gott och väl, men rimmar mycket illa med budgetförslagets inledande och osakliga angrepp på oss i Alliansen: "Våra förslag står i skarp kontrast till den moderatstyrda ledningens vars främsta syfte är att göra landstinget till en marknadsplats för vårdföretagen, där det är efterfrågan som styr mer än behovet och där hälsa inte är en rättighet utan en privatsak och en handelsvara."
Låt oss gå igenom felen i denna enda mening:
"moderatstyrd" - Landstinget styrs av Alliansen tillsammans. Fyra självständiga partier i samverkan. Det finns visserligen en moderat ordförande i Landstingsstyrelsen (Erik Weiman), men hans vice ordförande är centerpartist (Rolf Edlund), ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen är folkpartist (Ismail Kamil) och själv är jag ordförande i Kulturnämnden (liksom min partikamrat Anna-Karin Klomp är v ordf i HSS). Vi styr tillsammans i god och konstruktiv anda, det är alltså fel att säga att det är moderaterna ensamma som styr...
"marknadsplats för vårdföretagen" - jag förstår vad man är ute efter med denna formulering. Vi har nämligen en öppenhet för andra vårdhuvudmän än landstinget, medan åtminstone vissa delar av de rödgröna önskar ett landstingsmonopol. Men, inga företag kan verka inom vårdsektorn om man inte uppfyller vissa lagar och regler, och om landstinget finansierar verksamheten (vilket är det vanliga) finns det tydliga krav för att vi ska ge den här finansieringen.
"efterfrågan som styr mer än behovet" är en grov anklagelse som skulle innebära att vi i Alliansen medvetet motarbetar den lagstiftning som finns i Sverige på hälso- och sjukvårdsområdet. Att det är behoven som ska styra är en grundbult i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, och det är ingen som ifrågasatt detta. Varje människa i Sverige ska vara trygg över att man får den vård man behöver, oberoende av förmåga att uttrycka detta. Att säga att vi skulle vilja något annat är alltså ett allvarligt fel.
"hälsa... är en rättighet" Fin tanke, men hälsa är ingen rättighet. Se gärna Regeringsformen §2. Denna idé bygger på ett kampinriktat tänkande från vänstern där man som arbetarklass ska ut på gator och torg och kämpa för sina rättigheter. När nu yttrandefrihet, rösträtt med mera är genomfört så går man vidare med rätten till hälsa, till arbete och i förlängningen kanske till lycka? Hälsa och arbete är något att vara tacksam för, inte en rättighet!
"hälsa... en privatsak", man använder sig av värdeladdade ord, men vad är det man säger? Ska min hälsa vara en offentlig angelägenhet? Nej, jag ser nog gärna att det är en privatsak mellan mig och min läkare!
"hälsa... en handelsvara", återigen värdeord och självklart ska inte min hälsa vara en handelsvara vare sig för landstinget eller någon annan. Samtidigt ser vi att det förekommer en massa ekonomiska transaktioner på "sjukvårdsmarknaden", landsting och landsting emellan, gentemot kommuner och privata vårdgivare, så i så mening är ju hälsan ett slags handelsvara.
Nu visar det sig att de rödgröna inte ens bemödar sig om att lägga några konkreta yrkanden som vi ska ta ställning till, förutom att UVEN, ska fortsätta köra tåg mellan Sala och Uppsala. Hela deras "budget" är alltså en politisk pamflett som dessutom i de allra flesta stycken inte skiljer sig från vår budget.
Det är intressant att se hur man agerar annorlunda i majoritet och opposition. I majoritet var man till exempel väldigt angelägna om att vi skulle vara överens om den kommande organisationen innan valet. Nu har vi processat i organisationskommittén fram och tillbaka. De första (fyra?) mötena ägnades åt att försöka övertyga varandra om vi ska ha ett produktionsutskott eller en produktionsstyrelse. Jag föreslog sedan att vi skulle vara överens om att vi är oeniga i denna fråga, men att vi kunde komma fram till innehållet i resten. Det resulterade då på näst sista mötet i att eftersom vi "inte var överens" tog sig de rödgröna friheten att presentera en helt egen lösning som de anser sig vara fria att införa om de skulle vinna valet, t ex flera beredningar till fullmäktige, eventuellt avskaffade länsdelsberedningar mm mm. På samma sätt var man väldigt noga med i majoritet att oppositionen inte skulle ha några "landstingsråd" utan "oppositionsråd". Nu när man är i opposition kallar man sig konsekvent för landstingsråd, ibland med tillägget "i tillfällig opposition". Jag tror nog det riskerar att bli en permanent opposition...
Etiketter:
budget,
Landstinget,
Landstingsstyrelsen,
opposition,
rödgrön
tisdag 27 april 2010
Bidrag eller tillväxt?
Idag på SvD Brännpunkt lovar den rödgröna röran mer bidrag till kommunerna. Mer bidrag är nämligen alltid vänsterns recept för ekonomin och människorna. Då är man handlingskraftig och gör insatser när man satsar några miljarder där eller några miljoner där.
Att vi i landsting och kommuner har en så bra ekonomi (vi i landstinget hade 267 mnkr i överskott under krisåret 2009) beror dock inte på de av staten visserligen lovvärda bidragen, utan att staten sett till att fler jobbar och betalar skatt. De mesta direkta inkomstskatterna går nämligen till landsting och kommuner, och det är i dessa kassor det märks att det går bra för Sverige just nu.
Och det är klart att när man går från ett utanförskaps-samhälle där 140 personer förtidspensioneras varje dag, till ett samhälle där det lönar sig att arbeta, så får man en positiv effekt. I Uppsala län är flera hundre färre förtidspensionerade nu än för 4 år sedan, och flera tusen färre sjukskrivna. Det är exempel på tillväxt som ger ett varaktigt tillskott till samhällsekonomin i stället för tillfälliga bidrag som bara belastar våra gemensamma resurser.
Inte konstigt Mats Odell reagerar över den felaktiga verklighetsbilden...
Att vi i landsting och kommuner har en så bra ekonomi (vi i landstinget hade 267 mnkr i överskott under krisåret 2009) beror dock inte på de av staten visserligen lovvärda bidragen, utan att staten sett till att fler jobbar och betalar skatt. De mesta direkta inkomstskatterna går nämligen till landsting och kommuner, och det är i dessa kassor det märks att det går bra för Sverige just nu.
Och det är klart att när man går från ett utanförskaps-samhälle där 140 personer förtidspensioneras varje dag, till ett samhälle där det lönar sig att arbeta, så får man en positiv effekt. I Uppsala län är flera hundre färre förtidspensionerade nu än för 4 år sedan, och flera tusen färre sjukskrivna. Det är exempel på tillväxt som ger ett varaktigt tillskott till samhällsekonomin i stället för tillfälliga bidrag som bara belastar våra gemensamma resurser.
Inte konstigt Mats Odell reagerar över den felaktiga verklighetsbilden...
torsdag 15 april 2010
Rödgröna stoppade riksintresse för Ärna
Idag på regionförbundsstyrelsen utnyttjade de närvarande rödgröna ledamöterna det faktum att de befann sig i majoritet för att lägga käppar i hjulen för ett riksintresse för Ärna flygplats i Uppsala.Ja, vi var visserligen 8 närvarande Allians-representanter mot de 6 rödgröna, men av dessa åtta var tre adjungerade och saknade rösträtt- landstingsstyrelsens ordförande (Erik Weiman), Östhammars KS-ordförande (Jacob Spangenberg) och ersättaren för avlidne Leif Sanner (Cecilia Hamenius), som inte hunnit väljas in formellt ännu efter dödsfallet.
Detta utnyttjades som sagt utan skrupler och enligt svaret delar nu "Regionförbundet... Trafikverkets förslag med undantag av Uppsala-Ärna." Trafikverket (eller tidigare Luftfartsstyrelsen) hade nämligen föreslagit att Hargshamn (med anslutningar) och Uppsala - Ärna (med anslutning) skulle utpekas som nya riksintressen.
Det var i dec 2008 som luftfartsstyrelsen föreslog Ärna flygplats i Uppsala, tillsammans med Skavsta och Tuve som rikstintressen (se nyhetskanalen), något som är mycket viktigt för Ärna som framtida flygplats.
Miljöpartiet hänvisade till att flygtrafik smutsar ner vårt län. Men, är det bättre att flygen går från Arlanda (eller Skavsta eller Västerås) då - bara för att det ligger i grannlänet och inte smutsar ner vårt luftrum. Hur begränsad får man vara i sitt synsätt?
Nej, problemen med flygtrafik måste lösas genom bättre teknik för flyget och en utbyggd tåg (gärna snabbtåg)-trafik som alternativ till flyg. Inte genom att man förbjuder lokal flygverksamhet.
Etiketter:
flyg,
regionförbundet,
rödgrön,
styrelse,
Ärna
onsdag 3 februari 2010
Hägglund om Sahlins pannkaka
Magnus Kolsjö har på Youtube lagt ut den bejublade delen av Göran Hägglunds tal i fredags där han kommenterade kockarna på vänsterkanten. Visst är det inte så snyggt att driva med oppositionen, men det är klart att det blir underhållande, speciellt med Hägglund. Lite måste de ju få tåla, också från politiska motståndare (varför ska andra satiriker ha monopol på humor?)
söndag 27 december 2009
Vänsterregeringen och förstatligande
Granne med mina svärföräldrar finns ett tydligt exempel på denna regerings socialiseringspolitik (bilden). Marie och Nils Karl Kulbrandstad har sedan några år drivit ett framgångsrikt omsorgsföretag (Gilantunet), där barn och ungdomar med problembakgrund kunnat få bo på en bondgård och leva med i livet där och på så sätt anpassa sig till ett mer normalt liv. Det har blivit Hölondas största privata företag (se Trönderbladet). Ett exempel på hur man "lyft bygden" är hur min svägerska som nyutbildad socionom kan få arbete här ute i stället för att vara hänvisad till arbete inne i Melhus eller Trondheim. Det är också otaliga barn som fått glädje av att vistas här ute. (se t ex Stine Machlars blogg).
Men nu ska de privata kapitalisterna sättas åt! I det socialistiska Norge är det för osäkert att driva en privat verksamhet med offentlig finansiering. För att kunna fortsätta verksamheten övergår nu Gilantunet till att bli en statlig institution, och Marie och Nils Karl överlåter driften av sin gamla släktgård till staten... Märkligt när forskning (se redovisning av Reidar Almås) pekar ut just den här typen av verksamhet som en framtid för landsbygden i Norge.
Man måste acceptera att privata företagare står för initiativ, för entreprenörskap och för utveckling. Visst finns det ett inslag av vinstintresse, men det är ju förutsättningen för att man ska ge sig in och satsa tid, idéer, energi och pengar - ofta kvällar och helger som man aldrig satsar på en statlig anställning. Att tro att staten eller det offentliga kan ersätta den här typen av engagemang är detsamma som att se Sovjetunionen som en förebild i ekonomisk politik. Där dödade man effektivt alla privata initiativ och folk ägnade sig resignerat åt att odla sin egen lilla kolonilott - det lilla man fick ha för eget bruk. Näringslivet och jordbruket blev i stället en enda stor byråkrati, något Ryssland och det ryska folket får lida för ännu idag.
Men, tyvärr Norge får ni stå ut med det här vänsterexperimentet fyra år till. Om nu inte mot all förmodan centerpartiet inser att de faktiskt är ett icke-socialistiskt parti, och inte bör stödja en socialistisk regering. (Läs om regeringen i VG)
En mer förnuftig politik är förstås att ta vara på privata initativ och från det offentliga se det som bra samarbetspartner som man bör bygga varaktiga relationer med. Kan någon annan driva verksamheten bättre än det offentliga (vilket de ofta kan), så är ju detta en bättre användning av skattepengarna!
Etiketter:
entreprenörskap,
privat,
Ryssland,
rödgrön,
socialdemokraterna,
socialism,
vinst
tisdag 18 augusti 2009
Sahlinism = styr och ställer med vanligt folk
Så har Sahlin hållit sitt sommartal i Nacka av alla ställen (se DN, SvD). Jag ser mer fram mot Reinfeldts tal i Vaxholm, men vi fick i alla fall upplysningar om vad den nya Sahlinismen innebär. Inför valåret har socialdemokraterna tänkt sig att driva Jämställdheten som fråga att locka företrädesvis kvinnliga väljare.Det är måhända den minsta gemensamma nämnaren med (MP) och (V), som UNT påpekar, och därav väljer (S) denna fråga. Jag är dock tveksam till att det kommer att leda till några stora framgångar, och därför är det naturligtvis bra att sossarna gör detta vägval!
Visst är det viktigt med lika villkor för alla människor på till exempel arbetsmarknaden. Ingen ska behöva diskrimineras på grund av kön. Men ser man till Monas olika förslag är jag på punkt efter punkt tveksam till deras effektivitet.
Ta till att börja med kvoterad föräldraförsäkring. Som Johan Wennström i SvD påpekar är enligt en undersökning 8 av 10 svenskar mot att staten ska bestämma hur föräldrarna väljer att ta hand om sitt barn. Fast folk vet ju inte sitt eget bästa...
Sedan har vi frågan om rätt till heltid för företrädesvis deltidsarbetande kvinnor. Min fru var på ett seminarium med kommunal i Almedalen där en rapport presenterades som skulle visa att många kvinnor vill arbeta heltid. Och visst finns det en del i övrigt att önska, speciellt inom traditionella kvinnoyrken inom vård och omsorg. Men ser man på rapporten så tycker jag det är slående att så många faktiskt vill arbeta deltid. Så svarar till exempel 84% av TCO-anställda och 54% av kommunals anställda som arbetar deltid NEJ på frågan om de vill arbeta heltid! Jag tror att på detta området är ansvaret i första hand vårt som arbetsgivare inom kommuner och landsting att förbättra de anställdas möjlighet, både att arbeta heltid för de som vill och att arbeta deltid för de som så vill.
Idén leder i stället till som DN säger "mer konkurser och färre jobb". "Kvinnor är också företagare" instämmer UNT och påpekar att ytterliggare laginskränkningar i arbetsrätten innebär ett slag för företagarna.
Att kvotera bolagsstyrelser får däremot visst stöd, men jag måste säga att jag är skeptisk. I stället tycker jag man i samhället borde uppvärdera den insats som många kvinnor (och också män) gör i arbetet att uppfostra barn och ta hand om ett hem när barnen är små. Jag ställer inte upp på utsagor som att man "måste ut och jobba" när man har små barn. Att ta hand om små barn är också ett arbete som är oerhört betydelsefullt. Också för samhället som kastar ut massor med pengar på att subventionera barnomsorg för små barn. Att framgångsrikt uppfostra en barnaskara kvalificerar till plats i vilken bolagsstyrelse som helst!
Nej, detta är ingen valvinnarfråga för vanligt folk! Kanske för den intellektuella genuseliten i storstäderna. Problemet är dock att man inte röstar på en "socialdemokratiskt ledd röd-grön regeringen", utan i praktiken på en Ohly-ledd (eller för den delen Eriksson / Wetterstrand-ledd) röra som vi inte vet vad den tycker om utrikes- företagar- och skolpolitik! (se Wolodarskys analys)
foto:Anna-Lena Ahlström
Etiketter:
jämställdhet,
Mona Sahlin,
rödgrön,
socialdemokraterna,
val
söndag 11 maj 2008
Bara ett regeringsalternativ
Enligt TT / DN tappar oppositionen i opinionsundersökningarna. Det är inte så konstigt, eftersom det fortfarande bara finns ett regeringsalternativ i Sverige. Henrik Brors beskriver träffande socialdemokraternas dilemma. Varför lämna sin unika position som regeringsparti, och bli "bara" ett parti av två eller tre? Det är självklart att (s) som parti förlorar på detta. Det är inte alltid lätt för det stora partiet att tvingas få stöd av (mp) och (v), där speciellt miljöpartiet ofta utnyttjat sin vågmästarställning till det yttersta. Att det straffar sig ser man till exempel i Uppsala kommun där (s) efter valförlusten 2006 valde att bryta allt tekniskt samarbete med de två stödpartierna för att maximera sitt eget partis inflytande i kommunens nämnder och styrelser. Resultatet blev naturligtvis att Alliansen fick ännu större utdelning än vi skulle gjort utan splittringen i vänsterblocket.Så tack och lov finns det hopp om en fortsättning efter 2010. Samtidigt är det naturligtvis beroende av hur Allians för Sverige klarar att förvalta sitt förtroende och presentera ett trovärdigt alternativ för nästa mandatperiod. Det finns säkert flera med mig som är besvikna över att regeringen inte tillfullo lyckats svara upp till alla förväntningar. För min del finns det till exempel ett besvärande starkt inslag av långhårig försvarsfientlig feminism i regeringen. Men det är ändå tryggare med ett Sverige i händerna på en till formen stabil Alliansregering, än det gungfly med revolutionära (ex-?) kommunister och kommunalgråa betongsocialister som en ny rödgrön röra skulle innebära för landet.
(Foto: Jan Fröman/Tidningen NU)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


