Idag har vi landstingsstyrelse i Uppsala. Vi kommer att behandla en rad viktiga ärenden, preliminär budget 2011, tertialrapport, Miljöplan, Upphandling av tvätt, politisk organisation kommande mandatperiod, överlåtelse av Bålsta Vårdcentral och inte minst landstingets remiss om "Spela samman", statens utredning om hur de statliga kulturbidragen hanteras framöver.
När det gäller just budgeten fick vi förra veckan via media de rödgrönas alternativ presenterat. Tre gånger i UNT:s artikel citerades Börje Wennberg (S): "Vi har inte exakta lösningar". Och samtidigt använder man följande formulering för att visa sin storsinthet i den politiska debatten: "Politikens dimension är argumentation byggd på ideologi och sak, inte konfrontation och positionering."
Detta låter ju gott och väl, men rimmar mycket illa med budgetförslagets inledande och osakliga angrepp på oss i Alliansen: "Våra förslag står i skarp kontrast till den moderatstyrda ledningens vars främsta syfte är att göra landstinget till en marknadsplats för vårdföretagen, där det är efterfrågan som styr mer än behovet och där hälsa inte är en rättighet utan en privatsak och en handelsvara."
Låt oss gå igenom felen i denna enda mening:
"moderatstyrd" - Landstinget styrs av Alliansen tillsammans. Fyra självständiga partier i samverkan. Det finns visserligen en moderat ordförande i Landstingsstyrelsen (Erik Weiman), men hans vice ordförande är centerpartist (Rolf Edlund), ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen är folkpartist (Ismail Kamil) och själv är jag ordförande i Kulturnämnden (liksom min partikamrat Anna-Karin Klomp är v ordf i HSS). Vi styr tillsammans i god och konstruktiv anda, det är alltså fel att säga att det är moderaterna ensamma som styr...
"marknadsplats för vårdföretagen" - jag förstår vad man är ute efter med denna formulering. Vi har nämligen en öppenhet för andra vårdhuvudmän än landstinget, medan åtminstone vissa delar av de rödgröna önskar ett landstingsmonopol. Men, inga företag kan verka inom vårdsektorn om man inte uppfyller vissa lagar och regler, och om landstinget finansierar verksamheten (vilket är det vanliga) finns det tydliga krav för att vi ska ge den här finansieringen.
"efterfrågan som styr mer än behovet" är en grov anklagelse som skulle innebära att vi i Alliansen medvetet motarbetar den lagstiftning som finns i Sverige på hälso- och sjukvårdsområdet. Att det är behoven som ska styra är en grundbult i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, och det är ingen som ifrågasatt detta. Varje människa i Sverige ska vara trygg över att man får den vård man behöver, oberoende av förmåga att uttrycka detta. Att säga att vi skulle vilja något annat är alltså ett allvarligt fel.
"hälsa... är en rättighet" Fin tanke, men hälsa är ingen rättighet. Se gärna Regeringsformen §2. Denna idé bygger på ett kampinriktat tänkande från vänstern där man som arbetarklass ska ut på gator och torg och kämpa för sina rättigheter. När nu yttrandefrihet, rösträtt med mera är genomfört så går man vidare med rätten till hälsa, till arbete och i förlängningen kanske till lycka? Hälsa och arbete är något att vara tacksam för, inte en rättighet!
"hälsa... en privatsak", man använder sig av värdeladdade ord, men vad är det man säger? Ska min hälsa vara en offentlig angelägenhet? Nej, jag ser nog gärna att det är en privatsak mellan mig och min läkare!
"hälsa... en handelsvara", återigen värdeord och självklart ska inte min hälsa vara en handelsvara vare sig för landstinget eller någon annan. Samtidigt ser vi att det förekommer en massa ekonomiska transaktioner på "sjukvårdsmarknaden", landsting och landsting emellan, gentemot kommuner och privata vårdgivare, så i så mening är ju hälsan ett slags handelsvara.
Nu visar det sig att de rödgröna inte ens bemödar sig om att lägga några konkreta yrkanden som vi ska ta ställning till, förutom att UVEN, ska fortsätta köra tåg mellan Sala och Uppsala. Hela deras "budget" är alltså en politisk pamflett som dessutom i de allra flesta stycken inte skiljer sig från vår budget.
Det är intressant att se hur man agerar annorlunda i majoritet och opposition. I majoritet var man till exempel väldigt angelägna om att vi skulle vara överens om den kommande organisationen innan valet. Nu har vi processat i organisationskommittén fram och tillbaka. De första (fyra?) mötena ägnades åt att försöka övertyga varandra om vi ska ha ett produktionsutskott eller en produktionsstyrelse. Jag föreslog sedan att vi skulle vara överens om att vi är oeniga i denna fråga, men att vi kunde komma fram till innehållet i resten. Det resulterade då på näst sista mötet i att eftersom vi "inte var överens" tog sig de rödgröna friheten att presentera en helt egen lösning som de anser sig vara fria att införa om de skulle vinna valet, t ex flera beredningar till fullmäktige, eventuellt avskaffade länsdelsberedningar mm mm. På samma sätt var man väldigt noga med i majoritet att oppositionen inte skulle ha några "landstingsråd" utan "oppositionsråd". Nu när man är i opposition kallar man sig konsekvent för landstingsråd, ibland med tillägget "i tillfällig opposition". Jag tror nog det riskerar att bli en permanent opposition...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar