Enligt TT / DN tappar oppositionen i opinionsundersökningarna. Det är inte så konstigt, eftersom det fortfarande bara finns ett regeringsalternativ i Sverige. Henrik Brors beskriver träffande socialdemokraternas dilemma. Varför lämna sin unika position som regeringsparti, och bli "bara" ett parti av två eller tre? Det är självklart att (s) som parti förlorar på detta. Det är inte alltid lätt för det stora partiet att tvingas få stöd av (mp) och (v), där speciellt miljöpartiet ofta utnyttjat sin vågmästarställning till det yttersta. Att det straffar sig ser man till exempel i Uppsala kommun där (s) efter valförlusten 2006 valde att bryta allt tekniskt samarbete med de två stödpartierna för att maximera sitt eget partis inflytande i kommunens nämnder och styrelser. Resultatet blev naturligtvis att Alliansen fick ännu större utdelning än vi skulle gjort utan splittringen i vänsterblocket.Så tack och lov finns det hopp om en fortsättning efter 2010. Samtidigt är det naturligtvis beroende av hur Allians för Sverige klarar att förvalta sitt förtroende och presentera ett trovärdigt alternativ för nästa mandatperiod. Det finns säkert flera med mig som är besvikna över att regeringen inte tillfullo lyckats svara upp till alla förväntningar. För min del finns det till exempel ett besvärande starkt inslag av långhårig försvarsfientlig feminism i regeringen. Men det är ändå tryggare med ett Sverige i händerna på en till formen stabil Alliansregering, än det gungfly med revolutionära (ex-?) kommunister och kommunalgråa betongsocialister som en ny rödgrön röra skulle innebära för landet.
(Foto: Jan Fröman/Tidningen NU)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar