Israelkritik ursäktar antisemitism

Läste en knakande bra beskrivning av Aron Flam i nyheter24 igår - hur den svenska antisemitismen fungerar i praktiken, och hur den hela tiden balanserar på gränsen mellan Israelhat och judehat. (Något jag f ö påtalat många gånger på denna blogg, t ex här)

Så här skriver han:

I dag är det normalt att säga ”Israelkritik avfärdas ju alltid som antisemitism” varje gång nån blir anklagad för just antisemitism. Jag vill hävda det motsatta – det är betydligt vanligare att man ursäktar sin egen antisemitism med att den bara är Israelkritik.


Situationen är allvarlig och vi måste passa oss från att få en situation likt den i Malmö där åtminstone Israelkritik (som då alltså ibland är dåligt ursäktad antisemitism) mer eller mindre backats upp av de lokala officiella företrädarna (som jag skrivit om här och här). Ett sorgligt exempel på hur stämningen är i Malmö var ju nyligen när en kurd som hängt upp Israeliska flaggan i fönstret fick både fönstret krossat och sedan blev misshandlad (se SvD, dock även Sydsvenskan där polisen hävdar att misshandeln inte har med flaggan att göra, frågan är dock om det också är ett symptom på klimatet i stan?) .

Israel är en väl fungerande demokrati, ja nästan den enda i ett Mellanöstern som numera befinner sig i ett totalt kaos. Att det finns spänningar i ett land som omges av Syrien, Egypten, och Gaza är ju inte så konstigt. Kampen mot Hamas är Israels sätt att dela hela västvärldens kamp mot terrorism påpekade ambassadör Bachman när han nyligen gästade Uppsala. Hamas immanenta närvaro innebär ju att de hela tiden får en skur av raketer skjutna mot sig, och, innan de vidtog säkerhetsåtgärder, en stor mängd självmordsbombare.

Tyvärr blir debatten ibland väldigt uppskruvad, och vad begränsad källgranskning på nätet kan leda till fick vi se exempel på de senaste dagarna. En Uppsalabo blev då omskriven bl a i Metro i en mycket förvirrande beskrivning som senare UNT rätade ut några frågetecken runt (även Metro rättar i efterhand). Att gå runt med Davidsstjärna eller Kippa ska inte behöva resultera i vare sig glåpord och självklart inte i handgripligheter.

Sydsvenskan om kippavandring nyligen, även ViD

Absurt med TV-avgift på Iphone

Jag har tidigare skrivit om det märkliga med TV-avgift för internetbruk - då har ju TV-avgiften blivit en internetavgift i stället. Vill vi ha det?

Tack Gunnar Karlsson vid KTH för klargörande i SvD  om vad som gäller. Vi får hoppas nu även Kammarrätten köper resonemangen. Torde finnas en viss chans eftersom en professor i teletrafiksystem rimligen har en viss sakkunskap på området.

Det är ju faktiskt absurt att behöva betala TV-avgift för att min arbetsgivare tillhandahåller en Iphone för att jag skall kunna nå de anställda på bästa sätt. Då är TV-avgiften långt ifrån vad den en gång var tänkt att vara! (Det är tydligen också så att avgiften blir DUBBEL, en av företaget och en av mig...)

Sedan är det om inte absurt så i alla fall ohållbart att betala avgift för en dator som inte heller den är avsedd för att titta på TV med (i första hand). Och speciellt med tanke på att det är Sveriges Radio som är "skyldiga" genom att lägga ut hela sitt utbud på Internet. Har de fått tips av Anders Borg om det? - verkar ju vara han som är den ende som ser en fördel genom att staten får in mer pengar. Kulturministern argumenterade ju häromdagen i radion för att det är just det faktum att folk betalar som gör att regeringen vill ha kvar avgiften. Jag tackar Andreas Carlson, KD:s talesman i riksdagen, som i inlägget gav en lite mer nyanserad bild - fortsätt att driva på i saken mot denna orimliga avgift, Andreas.

Nej, som jag sagt tidigare, Alliansen borde agera i enlighet med sina partiers program (se moderaternas hemsida som tydligt säger att de vill slopa TV-avgiften), och ta bort denna orimliga konstruktion. Den är en rest av 1968 års kulturvänster. Public Service bör finansieras genom skatten.

Metro, DN, Erik Widman i SvD och Lars Anders Johansson, och Brännpunkt direkt
Andreas C på Aftonbladet om att lägga ner Radiotjänst
Bloggar: Absurdistan, Nora4you, KulturSören, Carl Hult,

Facebook-lavinen

Har till slut gått med i facebook. Måste säga att jag drog mig för att dra ut mitt sociala kontaktnät i offentligheten... Men efter att man börjar få kontakter med folk man inte sett på tjugo år genom sin fru som har facebook har jag börjat inse att det faktiskt finns möjligheter också.

Jag bestämde mig till slut när jag var på resa till släkten i somras. På min pappas sida har jag fyra äldre syskon som jag inte har så mycket kontakt med, och när vi hälsade på min äldsta bror passade han på att bjuda in även andra delar av syskon och syskon-barnaskaran. Det visade sig att de inte heller träffas så ofta så jag bestämde mig att när jag kom hem öppna en grupp på facebook "Lars Bertil Engelbrekt" efter min pappa. I den kan alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn (etc) gå med, och förhoppningsvis kan det kanske leda till lite bättre kontakt i släkten. Gjorde även samma sak med min mor "Ellis Irén", även om jag tror att kontakten på den sidan redan är betydligt bättre. Båda mina föräldrar gick bort 1991 - så det finns ju inga "naturliga" sammanhållande länkar kvar.

Nu rasar vänansökningarna in, och jag har redan hittat flera som jag inte träffat sedan studietiden. Kul att återknyta kontakterna!

(klicka på fotot för att se hela facebook-albumet)

Är det rätt med upphovsrätt?

Nu är valrörelsen igång och jag håller till en del i vår valstuga. I går hade jag ett mycket intressant samtal med en skärpt ung man, som likt Sokrates med sina frågor ("majevtik") fick mig att börja fundera över kommunikation och information i dagens internet-samhälle.

Min inställning var att eftersom vi har upphovsrätt på andra områden (massmedia, konstverk, böcker, skivor etc), så varför ska vi inte ha det på internet? Det är inkonsistent. Samtidigt kanske det inte är möjligt att upprätthålla den form av upphovrätt som vi idag känner!

Jag har förståelse för dem som ser internet som ett demokratiskt projekt som representerar frihet och integritet, och som dessutom är väldigt personligt eftersom man har tillgång till det i sovrummet eller i TV-soffan eller var man nu vill använda internet. Samtidigt kan inte internet lämnas åt anarki. Det måste finnas regler som styr samarbetet. Problemet med internet är ju att det dels är globalt och därför inte kan styras speciellt effektivt med nationell lagstiftning, och dels är det inte så enkelt att bygga ett rättssystem runt det. Vad ska sanktionerna vara? Avstängning är ju en möjlighet, och kanske skulle det vara ett mer kännbart straff för vissa personer än böter eller till och med fängelse?

Vi är just nu i en fas av normering av nätet. Vissa gränser måste finnas, t ex för barnpornografi, medan man samtidigt måste fundera över hur man ska trygga yttrandefriheten och andra integritetsfrågor. På samma sätt är upphovsrätten en knäckfråga. Men det är den ju redan idag, eftersom vissa saker som människor skapar betalas direkt (och äts upp om det är en kock som ligger bakom), medan andra konsumeras om och om igen (som musik och kanske konst), och därmed skall betalas upphovsrätt för om och om igen. Inga enkla frågor, och jag blev lovad en del fakta av den unge mannen igår, som förhoppningsvis ger större klarhet.

Kan man dö på nätet?

Metro skriver om en tjänst som tar bort våra konton på nätet när vi dör. Detta är annars ett problem idag.

Min fru hade svårt att igår komma över ett tragiskt självmord som hon upptäckt via nätet. Hon satt och sökte efter gamla klasskompisar från gymnasiet på facebook, men hittade bara en. Det var en kille på vars sida hon också hittade en länk till sin gamla norska- och dramalärarinna. När hon tog kontakt med lärarinnan fick hon reda på att killen på vars sida hon hittat länken tagit självmord bara någon vecka tidigare. Så - internet ger uppenbarligen upphov till en hel del bryderier och funderingar - vilket jag haft anledning att fundera ännu mer på idag. Återkommer om det.