Så här skriver han:
I dag är det normalt att säga ”Israelkritik avfärdas ju alltid som antisemitism” varje gång nån blir anklagad för just antisemitism. Jag vill hävda det motsatta – det är betydligt vanligare att man ursäktar sin egen antisemitism med att den bara är Israelkritik.
Situationen är allvarlig och vi måste passa oss från att få en situation likt den i Malmö där åtminstone Israelkritik (som då alltså ibland är dåligt ursäktad antisemitism) mer eller mindre backats upp av de lokala officiella företrädarna (som jag skrivit om här och här). Ett sorgligt exempel på hur stämningen är i Malmö var ju nyligen när en kurd som hängt upp Israeliska flaggan i fönstret fick både fönstret krossat och sedan blev misshandlad (se SvD, dock även Sydsvenskan där polisen hävdar att misshandeln inte har med flaggan att göra, frågan är dock om det också är ett symptom på klimatet i stan?) .
Israel är en väl fungerande demokrati, ja nästan den enda i ett Mellanöstern som numera befinner sig i ett totalt kaos. Att det finns spänningar i ett land som omges av Syrien, Egypten, och Gaza är ju inte så konstigt. Kampen mot Hamas är Israels sätt att dela hela västvärldens kamp mot terrorism påpekade ambassadör Bachman när han nyligen gästade Uppsala. Hamas immanenta närvaro innebär ju att de hela tiden får en skur av raketer skjutna mot sig, och, innan de vidtog säkerhetsåtgärder, en stor mängd självmordsbombare.
Tyvärr blir debatten ibland väldigt uppskruvad, och vad begränsad källgranskning på nätet kan leda till fick vi se exempel på de senaste dagarna. En Uppsalabo blev då omskriven bl a i Metro i en mycket förvirrande beskrivning som senare UNT rätade ut några frågetecken runt (även Metro rättar i efterhand). Att gå runt med Davidsstjärna eller Kippa ska inte behöva resultera i vare sig glåpord och självklart inte i handgripligheter.
Sydsvenskan om kippavandring nyligen, även ViD
