söndag 15 november 2020

Webbsändningar - Stadsbyggnad, Hederskultur och Förskola


Efter vår lyckade talarkväll med Anna Runesson om prostitution och människohandel i början av november har vi nu beslutat köra en miniserie med tre webbinarier innan nästa talarkväll med Ivar Arpi 8/12.

Vi hade fyra talare inbokade under hösten - Sameh Egyptson, Kjell-Arne Ottosson och Anna Runesson. De två första kvällarna var på plats på Hotell Duvan, men tredje gången fick vi ställa in på grund av Corona-läget i Uppsala.

Att sända digitalt via Zoom och Facebook tyckte vi dock visade sig vara ett lyckat upplägg, och därför kör vi nu samma upplägg tre tisdagskvällar kl 18 framöver. Med tanke på att det är så omväxlande teman tror vi det finns något intressant för var och en att titta på, och de som gillar KD:s politik bör inte gå miste om något av dessa ämnen.

Det första är:

📅 17 NOVEMBER
Gäster: Marguerite Sjöström, Eva Jonsson (initiativtagare till lokala protesterna)
Jag och vår ordförande Elias Moberg inleder med en redovisning av planerna för en ny stad i sydöstra hörnet av kommunen, och därefter får våra gäster berätta om de lokala reaktionerna på dessa planer.
 
Därefter:
📅 24 NOVEMBER
Gäst: Annahita Parsan.
Annahita har en spännande livsresa från en slagen kvinna i Iran till Präst i Hammarby - som hon berättar om i sin bok "Flykten till livet".

Slutligen
📅 1 DECEMBER
Gäst: Professor Ulla Waldenström.
Ulla Waldenström har skrivit en bok om forskning (eller avsaknad av forskning) om den svenska förskolan - "Mår barnen bra i förskolan", och har nyligen debatterat frågan i SvD.
 
 
Hoppas du har möjlighet att lyssna på våra livesända webbinarium på Facebook. Man kommer precis som förra gången med Anna Runesson att kunna ställa frågor i direkt i kommentarsfältet.
Ingen anmälan krävs, surfa bara in på
Kristdemokraterna Uppsala
kl 18:00 på tisdagar för att följa sändningarna.
Välkomna!
 

onsdag 4 november 2020

Vänsterblocket fick igenom sin budget

 

KD och SD röstade för skattesänkning

Vi har haft kommunfullmäktige i två dagar, och klubbat Uppsala kommuns budget för 2021. För första gången sedan 2017 har KD lämnat en egen budget - under titeln "Sänkt skatt för en bättre välfärd" (se mitt tidgare blogginlägg).

Skattesänkningen uteblev

Som framgår på röstningsöversikten ovan var det bara KD och SD som röstade för sänkt skatt med 30 öre. 2015 höjde den rödgröna majoriteten skatten, något som oppositionen velat återställa sedan dess. 

På röstningsöversikten ovan ser ni utfallet idag, när KD och SD yrkade på sänkt skatt (rött) medan styret (S,L,MP) med stöd av M, C och V (blått) stod kvar vid nuvarande skatt. De gula är ledamöter som avstod - vildarna Stefan Hanna (som inte la någon egen budget) och Therese Rhann (som la en budget som inte behandlades), samt Fi (bara en närvarande av två - de yrkade på skattehöjning i sin budget), och en ensam moderat.

Vänsterpartiet röstade på S L MP

På nedanstående bild ser ni resultatet i den avslutande budgetomröstningen. Vi kristdemokrater röstade på vår egen budget, liksom C röstade på sin, Fi på sin, V på sin, M på sin, och minoritetsstyret med S L MP på sin, som var den som gick igenom i kommunstyrelsen.

S L MP vinner med stöd av V

När våra egna budgetar föll, så ställdes i slutomröstningen den med störst stöd, moderaternas, mot styrets (S L MP). Som framgår av bilden röstade då Vänsterpartiet på styrets budget. Det är ett resultat av deras budgetuppgörelse i juni (se mitt inlägg "Priset för stöd från V fördubblat"), där styret gjorde upp med Vänsterpartiet om budgeten för att de skulle slippa få budgetbeslut i enskilda delar emot sig som de fått de två senaste åren (2019 och 2018 precis efter valet). Styret har blivit ett verkligt vänsterstyret, och i debatten igår kallade jag motsättningarna mellan Liberalerna och Vänsterpartiet för "charader", eftersom numera i praktiken styret och V samarbetar - de har både en valteknisk samverkan för att S ska ha ordförandeposten, och ett politiskt samarbete genom ett djupgående budgetsamarbete.


måndag 2 november 2020

Islamism att inte acceptera sekulär stat

 

                                                                                                    Inlägg av Salahaddin Barakat 7/10

Min kollega i Malmö, Torsten Elofsson, gjorde mig via Facebook uppmärksam på ett inlägg av Salahuddin Barakat, Imam i Malmö. Den är skriven som en reaktion på Emmanuel Macrons tal i början av oktober där han presenterade ett lagpaket mot inhemsk islamsk "separatism", det vill säga islamism. 

Barakats inlägg är islamistiskt

Det anmärkningsvärda med inlägget är att det illustrerar just det Macron vill varna för och hindra - att man driver en ideologi som strider mot statens konstitution. Islam, för att kunna fungera i det franska samhället, måste inordnas under de franska lagarna - lagar som är tydliga med att skilja religion och politik. En linje som är särskilt tydlig i Frankrike sedan 1905 då man införde "laïcité"-begreppet, det vill säga sekularism.

Ledare i GP 30/10

Adam Cwejman beskrev det hela väldigt bra och träffande i en ledare i GP i fredags. "Svensk islamism i fårakläder".

Att hävda att Macron är motståndare mot islam gör att Barakat målar in sig i ett hörn. Det är nämligen just islamism, som inte borde vara den form som islam har i vårt moderna samhälle, som hävdar att islam inte kan underordna sig en annan ideologi - utan måste vara den ideologi som själv bygger samhället - som är överordnad alla andra ideologier. Alltså en politisk idé - ett program för hur samhället ska styras. Problemet - som jag tagit upp flera gånger tidigare här på bloggen är att islam inte tydligt skiljer mellan religion och politik, och därmed står dörren vidöppen för islamism i många muslimska kretsar. 

Är Frankrikes linje bra?

Personligen sympatiserar jag inte med Frankrikes hårda linje. Jag kan tycka att i västerlandet kan man tillåta kristendomen att ha en särställning - man behöver inte behandla alla religioner lika. Och framför allt behöver man inte förbjuda alla former av religiösa uttryck i offentligheten - jag tycker det är självklart att man ska kunna bära ett kors, eller en kippa eller till och med en slöja (i någon form). Men kanske inte en Burka där man täcker sitt ansikte.

Men det är en sak vad som är tillåtet - en annan vad som av samhället uppmuntras, exempelvis genom att ge bidrag.

Jag har tidigare tagit upp problemet med Ibn Rushd - en rörelse som tydligen har kopplingar till Barakat (se artikel om islamakademin).

Samtidigt sätter Frankrikes tydliga sekularism en standard för var gränsen går för en islamistisk ideologi i samhället. Och det är bra. Jag lever mycket hellre i ett land som tydligt hindrar olika religiösa uttryck - än i ett land som är en islamistisk diktatur (som Iran eller Saudiarabien - eller den riktning som nu Turkiet går).


måndag 26 oktober 2020

Utveckla dagmammor, inte avveckla


Jag har en artikel om förslaget om det galna förslaget om etableringsstopp för familjedaghem i tidningen Dagen

Här är texten:
 
Linda Eskilsson (MP), min kommunalrådskollega i Uppsala, har varit regeringens utredare för fritidshem och pedagogisk omsorg. Utredningen innehåller några förslag till förbättringar, men det som den kommer bli ihågkommen för är det galna förslaget om etableringsförbud för all pedagogisk omsorg. Vi kristdemokrater arbetar för att detta förslag nu ska skrotas, och lyckligtvis ser det nu ut som att det blir just så. 
 
För många familjer och föräldrar är dagmammor ett bra alternativ till förskola – eller till att vara hemma själv som förälder med sina barn. Det ger en lugn, trygg hemmamiljö som för mindre barn, och barn med särskilda behov, kan vara avgörande för att en extern barnomsorg över huvud taget ska kunna fungera. Det innebär också ett alternativ för föräldrar som upplever det konfliktfyllt att lämna sin ettåring i en stor förskolegrupp när föräldrapenningen tar slut. 
 
Tyvärr har antalet dagmammor stadigt minskat. Det är ett yrke med långa arbetstider. Maxtaxan ger dessutom ett ekonomiskt incitament för längre vistelsetider för barnen. Många föräldrar tycker ändå att det är värt att under en kortare eller längre tid ta emot dagbarn i sitt hem – ibland också för att skapa en ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina egna små barn. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 
 
Uppsala, liksom många andra kommuner, har en pressad förskoleverksamhet: det är svårt att få plats i innerstaden och många verksamheter inryms i moduler och tillfälliga lokaler. Tyvärr vittnar “Förskoleupproret” bland personalen om en tuff arbetsmiljö med många barn per pedagog, en hög ljudnivå och dåliga arbetsvillkor. I stället för att stoppa alternativen till förskola bör de uppmuntras och utvecklas. 
 
Jag har själv startat en verksamhet i Uppsala, kooperativet Ekoxen, med många nöjda föräldrar till de hundratals barn som varit placerade i verksamheten. Det finns många exempel på familjedaghem som har både en genomtänkt pedagogik och erbjuder kompetensutveckling för personalen. 
 
Det har förekommit avarter inom branschen. Anställda som knappt pratar svenska, eller huvudmän som inte följer upp och stöttar sina anställda. Detta kan lösas genom högre krav, exempelvis på svenska språket, bättre inspektioner och en introduktionsutbildning. Men inte genom förbud. 
 
Tyvärr finns det många fördomar och lite forskning när det gäller barnomsorg. Hur vi utformar barnomsorg och förskola måste grundas på forskning och kunskaper om barns utveckling och emotionella, kognitiva och sociala behov. Vi måste också erkänna föräldrarnas viktiga roll i barnens liv. En professionell pedagog kan aldrig ersätta en trygg och kärleksfull grund i den egna familjen. 
 
Vi kristdemokrater föreslår i det utbildningspolitiska program som ska beslutas på kommande partifullmäktige att alla kommuner ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg. Det bör också göras en kartläggning i syfte att öka utbudet av denna typ av barnomsorg. Många vet i dag inte ens om att det finns några alternativ till förskolan. Genom bättre information, stöd för nyetableringar och bättre utbildning och kompetensutveckling kan både kommunala och fristående verksamheter inom pedagogisk omsorg utvecklas. 
 
Många partier tävlar om att framhålla förskolans roll – senast motionerade några socialdemokratiska riksdagsledamöter om obligatorisk förskola från två års ålder. Även om detta ännu inte är regeringens politik har Socialdemokraterna tydligt deklarerat att de vill utöka allmän förskola, som i dag gäller barn i åldern tre – fem år, att också gälla från två år. Barn som inte går i förskolan ses som ett problem. 
 
Den här typen av förslag är ett hån mot alla de föräldrar som gör allt för att antingen själva eller med hjälp av närstående eller pedagogisk omsorg lösa sin barnomsorg. Vi måste ge föräldrarna själva rätten att fatta beslut om sina små barns uppväxt och fostran, inte staten, kommunpolitiker eller offentliga byråkrater. 
 
Samtidigt ska vi självklart höja kvaliteten i förskolan, den barnomsorgsform som de allra flesta barn går i. Liksom i familjedaghemmen ska det även i förskolan vara små barngrupper, trygga vuxna som barnen kan knyta an till, och kompetenta pedagoger som kan utveckla barnens lärande och förbereda dem för skolan – särskilt i de övre förskoleåldrarna. Genom att bygga en högkvalitativ, evidensbaserad barnomsorg lägger vi grunden för en god uppväxt för barnen när de efter hand lämnar sin trygga hemmamiljö. Denna barnomsorg ska självklart innehålla olika alternativ, där familjedaghemmen fortsatt måste vara en självklar del. 
 
I fredags beslutade SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, om ett remissvar på utredningen. Majoriteten bestående av M, C, L och KD med stöd av SD yrkade att förslaget om etableringsstopp skulle avstyrkas. Det oroväckande är att det är socialdemokraterna och miljöpartiet som genom sitt regeringsinnehav öppnar för den här typen av galna förslag – vi behöver en ny politik för skola, förskola, barnomsorg och familj i Sverige!

fredag 23 oktober 2020

Omförhandla Uppsalapaketet

  

Pontus Lamberg och jag skriver i UNT

I dag har jag en artikel i UNT tillsammans med min kollega Pontus Lamberg (KD), gruppledare i Knivsta. Bakgrunden är Uppsalapaketet, där de flesta andra partier i Uppsala och Knivsta ställt sig bakom att bygga ut våra två kommuner med 48 000 nya bostäder.

Planerna för Knivsta är inte realistiska, och planerna för Uppsala behöver ändras. Vi jobbar därför för en omförhandling av avtalet.


Läs hela texten här:

Knivsta kommun och Uppsala kommun har tillsammans med Region Uppsala avtalat med staten om utbyggnad av järnvägen mellan Uppsala och Stockholm. Med fyrspår hela vägen in till Uppsala och en ny järnvägsstation i Bergsbrunna ökar möjligheten för pendling både in och ut till Uppsala och Knivsta, och hela regionen kan utvecklas.

Problemet är villkoren för avtalet – 33 000 nya bostäder i södra Uppsala och 15 000 nya bostäder i Knivsta. Att Knivsta kommun med i dag 18 000 invånare ska kunna tredubbla sin befolkning till 2050 är orimligt och därför är en omförhandling av avtalet nödvändig. Detta visas också av folkopinionen i kommunen som genom namninsamlingar drivit fram ett hot om folkomröstning.

Vi kristdemokrater lyckades få med oss majoriteten i kommunen på att göra just det som en folkomröstning skulle kräva – att få en omförhandling med staten om Uppsalapaketet, i syfte att halvera byggandet till 7 500 bostäder. Därmed blir det märkligt att samarbetspartierna SD och Knivsta.nu fortfarande talar sig varma för en folkomröstning – när kravet redan är uppfyllt.

Det som emellertid bekymrar oss är den uppenbara oviljan från den politiska majoriteten att respektera beslutet om omförhandling – vilka signaler är det egentligen Knivstas styre ger till staten? Man talar utåt om hur viktigt det är att bygga höghus och få bort biltrafiken och nyligen presenterades två nya detaljplaner som bygger höghus just enligt intentionerna i avtalet med staten. Vi kristdemokrater yrkade som enda parti återremiss på detaljplanerna med hänvisningen till omförhandlingen. Återigen ett märkligt agerande från SD och Knivsta.nu som inte hade några egna yrkanden.

I Uppsala har vi påtalat vikten av att även Uppsala kommun deltar i omförhandlingen med staten. Om bostadsbyggandet i Knivsta ska halveras från 15 000 till 7 500 bostäder så får det konsekvenser även för Uppsala kommun. Exempelvis anser vi att ”Nysala”, skogsområdet på kommungränsen mellan E4 och järnvägen, bör tas med i avtalet. På samma sätt kan ju staten också spara en investering i järnvägsstation i Alsike och behöver bara bygga en ny påfart på E4 i stället för två.

Att ignorera det folkliga missnöjet vore ett misstag både för staten och för de socialdemokratiskt ledda styrena av Knivsta respektive Uppsala. Det kommer ge en stark reaktion i valet 2022.

Undersökningar visar tydligt att människor helst vill bo i en bostad de äger, gärna ett småhus eller radhus. Att då fokusera på enbart fem- och sexvåningshus med lägenheter är ett misstag. På samma sätt är det ett stort misstag att bygga igen grönområden som ligger tätt inpå nuvarande bostadsområden, exempelvis i Nåntuna. För oss kristdemokrater måste människors egna önskemål vara styrande i samhällsplaneringen, inte de stora byggbolagens eller kommunpolitiker som vill se sin egen kommun växa till varje pris.

På samma sätt är människor fortfarande beroende av bil, något som inte borde förnekas av planeringsutopister och verklighetsfrånvända politiker, utan i stället bejakas genom utbyggnad av laddinfrastrukturen och elledningar så att även elbilen får plats i framtidens samhälle. En utbyggd kollektivtrafik kan ge ett gott alternativ som efter hand som det byggs ut är attraktivt nog att själv ta andelar av biltrafiken. Men att begränsa folk genom att ta bort parkeringar och göra gator svårframkomliga är fel väg att gå. Både Uppsala och Knivsta är utpräglade landsbygdskommuner och det är något vi bör bejaka genom att ge även landsbygdsbefolkningen möjlighet att växa.

Det finns också en mängd andra områden där vi som kommuner borde ha en gemensam planering, förutom ovan nämnda planer för infrastruktur och bostäder, även VA-infrastrukturen där en sammankoppling av våra kommuner skulle ge större redundans i vattentillgång och avlopp och en möjlighet för kommunerna att växa samman på ett förnuftigt sätt.

Nej, låt oss lämna stadsplanerarnas våta dröm om en befolkning i Uppsala och Knivsta på 430 000 personer år 2050 mot dagens 250 000. En tillväxt med 100.000 på 30 år, vilket är prognosen utan de stora partiernas överbudspolitik, är en fullt tillräcklig utmaning för våra kommuner att möta.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) Uppsala
Pontus Lamberg, gruppledare (KD) Knivsta