Styret fortsätter bygga på olagligheter

 Stolligheterna fortsätter

 

 Minoritetsstyret i Uppsala (L S MP) framhärdar i sin olagliga konstruktion att ge Vänsterpartister 14.000 kr i månadsarvode som grund för sitt styre. Jag tog upp frågan i kommunstyrelsen innan sommaren (se blogginlägg under "Ett styre byggt på olagligheter").

 

Gunnar Hedberg kritisk

Som UNT rapporterar är Gunnar Hedberg (M), tidigare kommunstyrelseordförande, väldigt kritisk till upplägget. Han är moderaternas representant i arvodesberedningen, och röstade där nej till upplägget och lämnade en reservation. Det gjorde även jag, Jonas Peterson (C) och Fredrik Ahlstedt (M) idag när förslaget behandlades i KSAU (Kommunstyrelsens arbetsutskott). Ska bli intressant att se om styret framhärdar i sina olagligheter när beslutet ska fattas på kommunstyrelsen 26/8 och kommunfullmäktige (31/8?).

 

Uppsala behöver stabilitet och ordning och reda 

Snälla, låt oss slippa det här ogenomtänkta styret av Uppsala som jag sågade redan på första kommunfullmäktigemötet efter valet.  Snälla väljare - rösta för förändring 2022!

Wiks slott - igår, idag och i framtiden

 

Jag och Frida Björk framför Wiks slott

 

Under veckan hade Region Uppsalas kulturnämnd en temadag på Wiks slott och Folkhögskola. Jag sitter under en kortare tid med där som ersättare för att stötta KD:s nya vice ordförande Frida Björk. Med tanke på att jag själv var ordförande, och vice ordförande under tiden 2006-2014 är det en fördel att kunna bidra med lite goda råd och erfarenheter från förra gången Allians-partierna (då utan miljöpartiet) satt vid makten.

Folkhögskola och Slott under förändring

Bakgrunden till dagen är naturligtvis det extraordinära läge som råder, dels med Corona, men också i och med beslutet att lägga de estetiska utbildningarna vid Wik på is. I en del sammanhang har det framställts som att vi skulle lägga ner utbildningarna, vilket inte är fallet (se bland annat replikväxling mellan Ola Larsmo, och nämndordförande Cecilia Linder i Dagens Nyheter). Senast i december beslutade kulturnämnden om inriktningen för skolan, som innebär att man ska ha estetiska utbildningar. Beslutet som fattades i maj innebar bara att dessa läggs på is under det kommande läsåret. Orsaken är en ohållbar arbetsmiljösituation på skolan, och lednings- och styrningsproblem. Nu blir det ett tillfället att förbättra processerna, utöka och justera utbudet, samt se till att skolan, som även innehåller filialen Uppsala Folkhögskola (som fortsätter som förut) utvecklas och stärks för framtiden.

Även Wiks slott som fungerar som en konferensanläggning som servar folkhögskolan med matsal, hela Region Uppsala med konferensmöjligheter, men även externa gäster. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad över Marie Berglunds idéer för fler gäster på plats. Trots coronatider, har sommarens "Café Nyfiket" varit en stor succé - med inte bara kiosk för badgästerna på dagen, utan också mat och grillning på kvällen. Dessutom står slottet öppet för besökare att komma in och titta - en stor förmån!

En otroligt spännande historia

Slottet har en väldigt spännande historia, och jag hade förmånen att guida kulturnämnden och de ledande tjänstemännen i förvaltningen genom irrgångarna i ett av Sveriges bäst bevarade medeltidsslott. Jag har ju vistats där en hel del (bland annat firat min 40-årsdag), och även guidat tidigare så jag har en hel del material att utgå från.

Det som är speciellt med slottets historia är personerna som bott på slottet har funnits så nära den svenska kungamakten. För att illustrera detta tog jag ett nedslag från varje sekel under det att vi gick igenom slottet från medeltidens källarvalv till den ståtliga riddarsalen längst upp.

Vid gravstenen över barnen Ramfrid och Arnvid som finns vid ingången, från 1300-talet, konstaterade jag att jag på den korta guidningen inte skulle hinna med att berätta följande historier: Om Ture Bengtsson Bielke, som var en av de tio personer som satte sitt sigill under drottning Margaretas Kalmarunions-dokument 1397, om Klas Bielke som fick ett personligt brev av kung Karl IX där han uppmanades lämna landet, eller ordagrant "skall begifva dig med hustru och barn der hädan af landet och hvart du sedan vill, antingen till Påfven i Rom, Fanen i Helvetet eller din Konung, du tjent haver [alltså kung Sigismund]... Rätta dig härefter och packa dig ut! Carolus", varpå slottet beslagtogs, och inte heller om Ulla (Ulrica Elisabeth) von Liewen som var kung Adolf Fredriks personliga älskarinna och födde dottern Lolotte Forssberg, som alltså var halvsyster till Sofia Albertina, och kungarna Gustaf III och Karl XIII. 

Men det blev alltså en hel del andra spännande historier - du får följa med på en annan guidning i framtiden och höra om dessa!

Partiledartätt på Bröllop och Begravning

Sommaren har för mig varit präglad av att vi fått barn. Men jag har också hunnit med ett bröllop och en begravning. Och därmed haft kontakt med alla KD (KDS) partiledare utom en, Göran Hägglund. 

 Jag och Ingvild (och Olav) gratulerar Mikael och Natalie

Bröllop för Mikael och Natalie

Igår hade vi glädjen att få vara med och gratulera och fira Mikael Oscarsson, KD Uppsalas riksdagsledamot sedan 1998 och min kollega och vän sedan snart 20 år, och Natalie Serko, som gifte sig. En fantastisk fest - och en sådan glädje att Mikael, som blev änkeman 2017, nu åter har fått en livskamrat. Jag skrev här om novemberdagen 2016 då Petra drabbades av stroke och hamnade i ett "locked-in-syndrome", som efter ungefär ett halvår slutade med att hon gick bort.

Jag nämnde i mitt tal under bröllopet att jag på Alf Svenssons 80-årsdag för ett par år sedan satt bredvid Roland Utbult, en annan av KD:s riksdagsledamöter som också förlorade sin fru i sjukdom för några år sedan. Han är dock sedan några år lyckligt omgift och vi pratade om hur vi skulle kunna inspirera Mikael att få tag på en ny fru. Därför blev glädjen stor förra året när Mikael berättade att han hittat någon, och jag tror verkligen Natalie och Mikael blir en fantastisk matchning.  Så lycka till i framtiden, Mikael och Natalie!

Med vid bröllopet fanns Alf och Sonja Svensson som har en lång relation med Mikael och hans föräldrar sedan uppväxten i Ödeshög, som ju är grannkommunen till Alf Svenssons Gränna. (Värd för bröllopet var för övrigt Annicki Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande i Ödeshög, och hennes man Magnus som är riksdagsledamot tillsammans med sin bror Mikael). Även Ebba Busch var med och höll ett inspirerande tal. Till och med Bo Lundgren, moderaternas tidigare partiledare, som är vän till bruden, skickade en särskild videohälsning.

Ebba tillsammans med brudparet

Begravning för partiledarfru

Tidigare i sommar fick jag representera KD vid begravningen för Margith Ekstedt, änka efter KDS förste partiledare Birger Ekstedt, som gick bort redan 1972 (och efterträddes av just Alf Svensson). Det var en fin högtid, också utomhus så här i Coronatider. Det var, som många begravningar, ett starkt vittnesbörd om en människa som betytt så mycket för så många människor. Även om det inte var så många närvarande påmindes jag om begravningen av Lars Ridderstedt, en av Birger Ekstedts medarbetare som gick bort 2009. Vissa människor, som Margith, Birger och Lars, lämnar ett större avtryck efter sig än andra, kan man konstatera.

Margith Ekstedts begravning i Berthåga trädkyrka

Jag, Ebba Busch och Stig Nyman, partisekreterare i början av 70-talet, skrev ett minnesord i UNT (länk här 20.07.04), där vi beskrev Margiths insatser som prästfru, aktiv i civilsamhället och som mor för de tre barnen som så tragiskt förlorade sin pappa alldeles för tidigt. 

Margith (och Birger) har en fantastiskt fin familj - tre barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn, och det var en stor glädje att också få ha varit med och fira Margiths 95-årsdag nu i februari här i Uppsala. På ett nästan mirakulöst sätt blev hon då såpass frisk att hon ändå kunde fira sin dag - dagen efter att ha kommit hem från sjukhuset. Det var ett fint tillfälle att få träffa henne och gratulera ett föredöme.

Margith och hennes två döttrar Agneta och Kicki på 95-årsdagen

Glädje och sorg

Vi får betänka hur få våra dagar är, och hur sorg och glädje går hand i hand i livet. Speciellt det här året har förstås varit extra tungt, och jag känner flera som förlorat nära (ofta föräldrar) i Corona. Ofta utan att kunna ha en riktig begravning. Vi behöver tid att både glädjas och sörja, och därför är jag ändå glad över att ha kunnat delta på både den här begravningen och det här bröllopet.

Rädda Tämnaren

Hur Tämnaren försvinner på 200 år (helt 600 år)

Ovanstående bild är hämtad från ett kandidatarbete (inom civilingenjörsprogrammet, miljö- och vattenteknik, Uppsala Universitet - i fulltext här) och visar hur Upplands största "egna" sjö Tämnaren (Mälaren delas ju med fler landskap) kommer att vara försvunnen inom några få sekler. Redan om 150-200 år kommer det bara att återstå en "vattenpuss" jämfört med dagens 33 hektar. Ju mer jag satt mig in i denna sak, desto mer alarmerande inser jag att situationen är!

Fråga på kommunfullmäktige

Denna fråga blev först mer tydlig för mig i samband med att jag, tillsammans med dåvarande ansvariga kommunalrådet Maria Gardfjell, tog emot föreningen Tämnarens vatten på Uppsala kommun 2015 (se min facebook och föreningens sida).

Maria Gardfjell talade då om (se UNT) att hon skulle jobba för att sjöns nivå skulle höjas vintertid (med ca 25 cm), men sedan dess har inget hänt genom Uppsala kommuns tillskyndan i alla fall.

Jag bestämde mig därför att skriva en motion som vi lämnade in från KD. Denna motion behandlades på det sista "riktiga" kommunfullmäktige innan Corona, och tack vare att Vänsterpartiet inte ville följa minoritetsstyrets linje att "besvara" motionen fanns ingen majoritet i fullmäktige mot att bifalla motionen utan frågan återremitterades.

I början av sommaren (16/6) höll Uppsala Vatten ett seminarium om frågan, antagligen med syfte att man nu ska kunna säga att frågan har fått en "fördjupad beredning" (§74 i KF:s protokoll från 200224). Jag ger mig dock inte så enkelt, och det hänger nu på (V) om vi ska kunna få igenom mitt förslag att Uppsala kommun tar ledartröjan i en räddningsaktion för sjön Tämnaren. Och miljöpartiet för den delen, inte minst med tanke på den höga svansföringen tidigare, borde ha intresse i denna fråga.

Varför rädda en sjö

Detta är egentligen inte någon särskilt politiskt laddad fråga, utan handlar om engagemang och ledarskap. Om ingen gör något, ja då kommer inte heller något att hända. Vad är egentligen en sjö - värd att engagera sig för?

Jag är själv smålänning, och bortskämd med att ha en god tillgång på sjöar (till hälften värmlänning, och samma sak gäller där). En av Smålands sjöar, Borlången, låg inom cykelavstånd från mitt barndomshem. Uppland, som är Sveriges yngsta landskap (steg upp ur havet efter senaste istiden för 10.000 år sedan och framåt), har betydligt färre med sjöar. Väldigt många av våra sjöar är dessutom slättsjöar som, liksom havet som dragit sig undan, tenderar att efterhand grundas ut och växa igen. En utveckling som accelererat i och med utdikningarna på 1800-1900-talen. Att Tämnaren är en slättsjö illustreras av en jämförelse med min barndomssjö Borlången. Den är tolv gånger så djup som Tämnaren, men bara en fjärdedel så stor.

Jag tycker det vore en otroligt stor förlust för Uppland att förlora vår största egna sjö, och därför behövs nu lite politiskt ledarskap för att få till stånd en förändring. Inte minst för alla som bor i området runt sjön (Harbo, Östervåla, Månkarbo och Nolmyra), men också för alla framtida naturvärden.

Just problemet med att ingen tar ansvar beskrevs 2019 i ett examensarbete vid Uppsala Universitet av Johanna Melin som hänvisade till "Aktörerna... har mer förväntningar på varandra än på sig själva", i forskningen beskrivet som "The Tragedy of the Commons".

Vad behöver göras

Grunden till problemen är den stora sänkningen av sjön med över en meter 1876. Näst sänkningen av Hjälmaren några år senare är det Sveriges största vattensänkningsföretag. Efter den senaste sänkningen på 50-talet har nu vattendjupet i sjön halverats!

Tämnarens sänkning 1876

Jag vägrar att acceptera en beskrivning av sjön som "en döende slättsjö" som en ledande tjänsteman i Uppsala kommun uttryckte det. Sjön har funnits där sedan istiden lämnade den efter sig och efter att under årtusenden ha funnits i vårt landskap så borde vi se till att den finns kvar även för kommande generationer.

Problemet idag består i att sjön är så grund (medeldjup 1,3m) att solljuset tränger ner till botten så att sjön helt enkelt växer igen. I kombination med rådande vattendom, som är väldigt svår att ändra, och läckage av näringsämnen från kringliggande lantbruk så är framtiden för sjön helt enkelt ohållbar.

Vad kommer ske

Det är som sagt nu upp till Vänsterpartiet att visa om de är ett oppositionsparti att räkna med, som när frågan senast behandlades i fullmäktige i februari, eller om de efter det senaste budgetutspelet nu mer ska ses som ett samarbetsparti med den styrande minoriteten.

Det är gott och väl som sägs i svaret till motionen att man nu kommer (med stöd från Länsstyrelsen) ta fram en landskapsanalys av Tämnarens avrinningsområde. Här ska återigen föreningen Tämnarens Vatten ha all heder av engagemang som lett fram till denna åtgärd. Förhoppningsvis kan den analysen leda till att vissa åtgärder för att förbättra våtmarker och magasin i området så att sjön får en jämnare tillrinning. Men det löser inte huvudproblemet, vad jag kan förstå.

En viktig fråga som jag uttryckligen nämner i min motion är behovet av att höja vattennivån, och det förstår jag också att det inte är så enkelt. Men jag skulle säga att den egentliga poängen i min motion snarare ligger i formuleringen "säkra sjöns framtida överlevnad". Uppsala kommun har här en nyckelroll. Tyvärr har ansvaret inom kommunen överlåtits på den aktör som idag har intressen och förvaltning av sjön i och med att vi hämtar 20% av kommunens dricksvatten därifrån, nämligen Uppsala Vatten och Avfall AB. Det är ett helägt kommunalt bolag, men bolaget kan ju inte få ansvaret för naturvård, fysisk planering och infrastruktur - en sjös överlevnad är definitivt större. Frågan om Uppsalas dricksvatten är en annan, och har egentligen bara på marginalen att göra med Tämnarens framtid. Däremot är det Uppsala såsom kommun som i samarbete med Tierp och Heby kommuner måste driva på för att få en hållbar och långsiktig lösning till stånd. Det är just det jag efterlyser, och därför hoppas jag att motionen kan bifallas när den kommer upp under hösten.

En höjning inte dramatisk

(Uppdatering 2020-08-03)

UNT rapporterar i dagens nummer om saken (se länk) - och lägger fokus på just höjningen av sjön. Det kan därför vara på sin plats att här visa en bild som finns i Johanna Melins examensarbete som visar att det inte är några stora arealer det är fråga om.

Höjning av nivån med 25, 50 och 100 cm (mörkblått, grönt respektive rött)

I vilket fall som helst inte vid en höjning med 25 - 50 cm (mörkblått och grönt). Vid 1 m (rött) är det lite större områden det är fråga om, men ändå något jag tycker man måste överväga om man vill ha kvar sjön. Jämför bilden längre upp från 1876 då sjön var nästan 10 km2 större än idag!

Migrationsfrågan kommer avgöra nästa val

UNT intervjuar oss lokalpolitiker om de sammanbrutna migrationsförhandlingarna på riksnivå. KD och M lämnade förhandlingarna som skulle komma fram till en gemensam migrationspolitik eftersom socialdemokraterna vägrade att sänka dagens invandringsnivå. Jag citeras i intervjun på mitt svar på frågan varför jag tror att just den här frågan är så polariserande i svensk politik - men jag sa även en hel del annat som jag utvecklar lite mer här.

Bakgrund

Den parlamentariska kommittén för migrationspolitiken tillsattes av regeringen 2019 under stor press från oppositionen, inte minst Ebba Busch och KD. Kommittén är en tydlig del av överenskommelsen med C och L i januariöverenskommelsen (punkt 67 av 73). Innan valet sa Löfvén att det vore hårresande att ha med SD i en sådan kommitté, något som han alltså fick ge sig på eftersom kommittén innehåller representanter från alla partier (ja några fler från S då förstå...).

Jag tycker det är väldigt bra att detta arbete kom till stånd, men samtidigt förstår jag att det varit svårt att få ihop ett resultat. Hans Eklind, KD:s representant och Ebba Busch har varit tydliga med att det var omöjligt att få ihop en överenskommelse då socialdemokraterna vägrade att gå med på att minska invandringen från dagens nivåer till en nivå som stämmer med våra nordiska grannländer. Faktum är att Sverige tagit emot DUBBELT så många flyktingar som de övriga nordiska länderna TILLSAMMANS (mellan 2014-2018, 320.000 i Sverige, jämfört med 150.000 i övriga Norden). Det är också ohållbart att man accepterar en situation där de som fått avslag på sin asylansökan tillåts vara kvar i Sverige, och utgöra en stor del av den svarta arbetsmarknaden, och i många fall vara hänvisade till annan kriminalitet och brottslighet.

Illustration av politiska läget

Den havererade kommittén är en tydlig illustration av det svåra politiska läget i Sverige. S hade hoppats att få en uppgörelse genom att lämna V och SD utanför men problemet är att framför allt M och MP står för långt i från varandra. Då måste S välja mellan att göra upp med M eller att göra upp med MP - inte så svårt med tanke på att de sitter i regering tillsammans med MP, och därmed bröt förhandlingarna samman.

Nu kommer denna fråga bli en av många viktiga inför nästa val 2022 - och det är bråttom. För att komma tillrätta med tydliga skiljefrågor så behöver vi en ny regering. För att nämna några, där MP sätter sig på tvären, förutom migrationen, så är det snabbjärnväg, kärnkraft, gängkriminalitet och försvaret. Sverige ska inte behöva stå ut med vänsterns vanstyre, bara för att S hela tiden skyller allt på SD.

Morgan Johansson gjorde bort sig

I TV-studion gjorde migrationsminister Morgan Johansson bort sig, och detta tror jag blir spiken i kistan för det socialdemokratiska regeringsinnehavet. När han ställde upp på att medverka var det under förutsättning att det inte skulle vara någon debatt med moderaternas Maria M Stenergard - ändå underlåter han sig att raljera med moderaterna, utan att Stenergard har någon chans att försvara sig, något han sågas för av exempelvis AB:s Lena Mellin och på DN:s ledarsida.

Även SVT gjorde bort sig och visar tydligt att de tillåter sig följa regeringens agenda för vem som ska debattera - i stället för att försvara sig hade sossarna skickat fram Centerpartiet att debattera mot Moderaterna. När sedan ansvarig sosse-minister till slut ställde upp (S vågade väl inte skicka fram Löfvén...) fick hans "Moderaterna och Sverigedemokraterna är ju som Helan och Halvan" alltså stå oemotsagt.

Migrationspolitiken är klurig

Jag har flera gånger kritiserat S och M att tävla om att överträffa Sverigedemokraterna när det gäller att strypa invandringen. Senast i UNT för några veckor sedan. Det var väldigt tydligt inför valet att M och S var livrädda att förlora röster till SD och därför la förslag utifrån den stora flyktingkrisen 2015 som innebar en radikal omsvängning av svensk migrationspolitik.

Jag får erkänna att jag själv delvis har svängt i denna fråga. 2015 stod jag på torget i Uppsala och citerade Angela Merkel "Wir schaffen das" - vi klarar det - och jag tror fortfarande att det är viktigt att vi svenskar visar solidaritet med människor som flyr krig och förtryck. Men utvecklingen den hösten visade att vi kan inte själva som nation (tillsammans med Tyskland) ta ansvar för hela invandringen i EU - nu när vi har ett system med Schengen och Dublinförordning. Därför behöver vi gränskontroller och asylansökningsområden och KD var faktiskt först (förutom SD) att redan under Göran Hägglund, innan 2015 driva på för lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och "säkra länder" - det senaste något som Morgan Johansson i länken ovan nämner som åtgärd från regeringens sida först nu. Sent ska syndaren vakna.

Vi måste gå vidare

Tyvärr är det samma linje som gällde innan 2015 som fortfarande präglar svensk migrationspolitik. Den linje som idag främst V och MP står för, men som också till stor del stöds av Centerpartiet.

På vänsterkanten anser man nämligen att man inte kan "begränsa" invandringen utan att alla måste få komma till Sverige och söka asyl, samt få en rättssäker och noggrann prövning av sina asylskäl. I praktiken innebär det att de allra flesta som kommer också stannar i Sverige, vare sig de får asyl eller inte. Dessutom tar handläggningen så lång tid så många kan både svenska och i vissa fall har skaffat sig ett jobb (svart) innan den svenska migrationsbyråkratins långsamma och kostsamma kvarnar har malt färdigt.

Det är inte hållbart att av vår befolkning är 1/5, det vill säga två miljoner, födda utomlands! För min personliga del är jag positiv till att invandrare bor i Sverige, men för att landet ska funka och för att det ska finnas en demokratisk förankring så måste hela politiken läggas om!

Om man inte står fast vid vänsterns naiva och orealistiska politik - att alla som uppfyller kraven ska få asyl - samtidigt som alla nyanlända ska föras upp till samma levnadsstandard som övriga svenskar - så finns det två alternativ.

Det ena (som kanske centerpartiet lutar något åt) är att man accepterar att nyanlända inte behöver omfattas av den svenska välfärdspolitiken utan de får söka lyckan själva. Det tror jag dock inte håller i längden - vi kan inte ha ett land som dras isär mer med utanförskap, tiggeri, svartjobb, bidragsfusk och fattigdom.

Den andra vägen är att strypa invandringen. Det har vi delvis redan gjort, men vi ligger fortfarande på  nivåer över 20.000 asylsökande per år. Ska vi hamna på nivå med övriga EU så skulle den nivån i stort sett behöva halveras.

Hur detta ska gå till kommer bli en av de stora valfrågorna 2022. Jag ser fram mot att driva på för en värdemässigt grundad linje i dessa frågor - och se till att vi får en ny regering som kan lägga grunden för en ansvarsfull svensk politik som håller för framtiden!