Därför Odell

Odell utesluter inte att kandidera som partiledare enligt TV4. Det är bra. Själv har jag motiverat varför vi anser att han är en bra kandidat på SVT Debatt. Och till DN håller min vice ordförande Ebba Busch fram Odells konsekventa hållning.

Nu kan man kanske tycka att det blir olyckligt med en offentlig diskussion om partiledarskapet i kristdemokraterna. Och jag ser det också i första hand som en intern fråga. Just nu är det valberedningen som har bollen, och de kommer med allra största sannolikhet att föreslå fortsatt förtroende för Göran Hägglund på rikstinget i sommar. Just därför att han också är en bra partiledare, har ett stort stöd och många goda sidor.

Men, jag tycker precis som KDU Uppsala att det är bra att debatten kommer upp (läs "Odell - KD:s ammoniak"). Det är nu den ska föras, inte om två eller tre år.

Hägglund vs Odell

Expressen har släppt nyheten om att flera kristdemokratiska partidistrikt har nominerat Mats Odell som ny partiledare. När vi i Uppsala lokalavdelning nominerade Mats Odell var inte syftet att föra någon offentlig debatt, utan helt enkelt spela in till valberedningen att vi fortfarande (liksom 2004) ser Mats Odell som en bra partiledare. Efter ett antal förlustval är det självklart att man måste vända på alla stenar inklusive partiledarfrågan.

Nu tror jag som KG Bergström att det inte är så stor chans att det blir partiledarbyte vid rikstinget i sommar, även om det är smickrande att betecknas som "det mäktiga Uppsaladistriktet". Bergström spekulerar dock över hur säker Hägglunds sits är och menar att petningen av Odell som minister skulle vara ett symptom på att Hägglund känner sig hotad som partiledare. Är det så vore det är oroväckande tecken på ledarskap som isolerar och söndrar snarare än samlar och enar. Men jag hoppas förstås att utnämningen av Attefall helt enkelt berodde på att han är en kompetent politiker som man ansåg lämplig för det delvis nya ministeruppdraget. Nu fick vi ju Mats Odell som riksdagsgruppledare i stället, något jag hört flera positiva kommentarer från vårt folk i riksdagen om.

Alliansfritt Sverige ser naturligtvis det hela som en konspiration från "kristen höger". Med deras måttstock torde dock både Demokraterna i USA och i synnerhet Republikanerna kunna betecknas som "kristen höger". Kanske också exempelvis CSU i Bayern. Med den måttstocken kallar även jag mig gärna för "kristen höger".

Nu närmar vi oss Norrköping för kommun- och landstingsdagar och jag ser ett fint Ebba Busch-porträtt av PJ Anders Linder i dagens SvD. Sedan skriver Hägglund förtjänstfullt om Samhällsgemenskap, vår förste partiledares Birger Ekstedts stridsrop från 60-talet. Bra att söka sina rötter i tider av storm - vi får se hur vinden blåser nu när rörelsen träffas ett par dagar.

Övrig media: DN, Martin Moberg (S)

Kalabalik i Strängnäs

Har precis noterat att det är kalabalik i Strängnäspolitiken fyra månader efter valet. Kristdemokraternas gruppledare Hélèn Brodin Rheindorf lämnar partiet och går över till (M) - men sitter kvar i fullmäktige. Hennes partikamrat Mats Werner lämnar också politiken. Och i Strängnäspartiet petar man sin gruppledare Margit Urtegård. En stridbar norska som jag träffat ett par gånger.

Det är väl kanske inte så konstigt att inte man klarat att hålla ihop Alliansen i Strängnäs - och behålla makten tillsammans - när man nu ser att allt krackelerar på det här viset. Trist förstås, men som jag brukar säga "politik är en tuff bransch".

Hélèn som jag annars inte har något negativt att säga om tycker jag dock borde lämna fullmäktige. Att påstå att man sitter på ett personligt mandat är tveksamt. Det är alltid ett parti som valt att lyfta fram vissa personer (om man nu inte är uppkryssad från 10-plats på listan eller så). Möjligen är en sak att vara "opolitisk", men har man väl gått in i ett annat parti tycker jag det är fel att ockupera en plats för det ursprungliga partiet. Samma sak hände här i Uppsala förra perioden när Annette Stavenow, numera aktiv centerpolitiker under hela mandatperioden satt kvar på ett (KD)-mandat.

Ska man nu tvunget byta parti bör det ske med kanske en mandatperiods karens. Som fallet var med Gustaf von Essen som från tidigare riksdagsman för (M) fram till 2002 väntade ända till 2006 innan han gick in som förtroendevald och kommunalråd för Kristdemokraterna i Uppsala.

Fler bloggar om Strängnäs: David Aronson (V), David Bergström (PP)

Kristendom och islam

När vi var i Norge i jul och nyår fick vi en ivrig rekommendation av Ingvilds moster att se filmen "Gudar och Människor". Något vi gjorde tillsammans i Trondheim för ett par veckor sedan. Något vi inte ångrade.

Filmen är en stark skildring av några cisterciensermunkar i Atlasbergen i Algeriet som föll offer för islamistiska rebeller 1996 (en sann historia). Hela skildringen ger en bild av det kristna livet av överlåtelse och kärlek som också sträcker sig ut till människor med en annan tro och livshållning.

Lite paradoxalt att tänka på att cistercienserorden med Bernhard av Clairvaux som grundare är ursprunget för tempelriddarorden som tog till svärd för att bekämpa islams företrädare under medeltiden. Då är det förstås bättre att strida med kärleken och Guds ord som vapen.

Missa inte filmen som gick upp på svenska biografer i fredags!

Se DN för en strålande recension, och SvD :s "lysande".
AB, XP, VG

Islam och socialdemokrati

Sverige har förlorat lite av sin oskuld i och med lördagens självmordsattentat i Stockholm. Har man bott i Israel är man luttrad när det gäller sådana här händelser, och det är bara att vara tacksam över att vi inte drabbats mer i Sverige än vi faktiskt har gjort.

Problemet när ett sådant här dåd händer i Sverige är ju både att det politiska korrekta Sverige rycker ut och talar skyddande och tolerant om Islam - "detta är ju en galning, inte en riktig muslim - islam är ju en fredfull religion" och att rasister och extremister och islamofober använder tillfället för hatpropaganda "ut med alla muslimer annars kommer vi få leva i ett terrorland".


Vad har då islam och socialdemokrati med varann att göra? Min poäng är att islam, liksom socialdemokratin, bygger på en felaktig grund. I mitt värdesystem, och enligt min tro bygger både socialism och islam på felaktiga premisser. Det hindrar absolut inte att det finns många "goda" företrädare för dessa ideologier som vill väl och som företräder sympatiska åsikter. Men i grund och botten går det inte att bygga ett stabilt hus på en grund som innehåller sprickor.

Min poäng är också just den att islam inte är så farlig i allmänhet, liksom socialdemokratin. Båda är ju ganska harmlösa företeelser som präglar stora delar av våra samhällen. Men när den "äkta" socialismen eller den "äkta" islam visar sig kan det gå illa. Det går ju inte att förneka att både socialism och islam talar om våldsam omvälvning / revolution som inte utesluter våldsanvändning. Visserligen kan syftet av vissa tyckas vällovligt - ett klasslöst samhälle eller ett samhälle enligt Allahs / Muhammeds ordningar - men jag är en stark skeptiker av tron på jordiska utopier. Det går aldrig att skapa den perfekta tillvaron här på jorden.

Är då kristdemokratin så perfekt? Nej, den kritiske anför naturligtvis mot min argumentation att de mest fina och vällovliga ideologier missbrukats av extremister i syfte att förtrycka och lemlästa. Och det är sant, just på grund av människans ofullkomlighet drabbas även ideologier byggda på en stabil och riktig grund.

Men jag tror nog ändå att svenskar idag håller med mig om att världen skulle varit bättre utan radikal islamism. Något som israeler och amerikaner känt på kroppen ett tag redan. Och som nu även svenskar fått upp ögonen för.

DN 1,2,3,4,5,6 Expressen 1,2,3 VG 1,2,3, Aftonbladet 1,2,3 Dagen 1,2, 3