Fackens makt över invandringen

I måndags släppte Upplandsradion nyheten att en iransk familj utvisas efter fyra år i Sverige - välintegrerade med arbete och med ett positivt bidrag till det svenska samhället.

Ändå får de beskedet från migrationsverket att de måste åka, eftersom mannens lön under 5 månader legat 180 kronor under kollektivavtalad lön. Hur kan detta hända? Arbetsgivaren har erkänt sitt misstag, och den ene pojkens lärare har ställt upp i förtvivlade försök att hjälpa familjen. Ändå står beslutet fast, även om Migrationsverket nu välkomnar en rättslig prövning.

Rebecca Weidmo Uvell lyfter förtjänstfullt i sin blogg det verkliga problemet som ligger bakom migrationsverkets beslut. Det är nämligen inte egentligen statliga myndigheter som är problemet utan den svenska arbetsrätten. I själva verket är det i praktiken LO som beslutar om vem som ska få stanna och inte. Och detta utifrån att vi har en djungel av tämligen höga minimilöner att förhålla oss till.

Det är för mig helt obegripligt hur vänstern å ena sidan hävdar någon slags rättighetstänkande att komma till Sverige, och å andra sidan klamrar sig fast vid försvar av en svensk modell som blev inaktuell redan med berlinmurens fall och Sveriges medlemskap i EU. Jag har tidigare utvecklat detta dilemma i artikeln om "Refugees Welcome", läs gärna mer där.

Maria Eriksson om saken i Dagens Samhälle

Expressen om iranska familjen

Bättre barnomsorg

Ja "bättre barnomsorg" borde varit rubriken på den artikel vi hade i UNT igår, och inte "mindre förskola".

Läs gärna artikeln på denna länk och se vilka goda förslag vi har för förskolan och barnomsorgen.

Gränskontroller och asylansökningsområden

I går debatterade Ebba Busch Thor och Jonas Sjöstedt (V) i Aktuellt förslag från Kristdemokraterna om exempelvis särskilda asylansökningsområden (och även gränskontroller)

Nu har ju även regeringen (presskonferens med Ygeman igår) meddelat att de inför gränskontroller som träder i kraft just nu vid Sveriges gräns mot Danmark / Tyskland.

Löfvén konstaterar att Dublinförordningen måste rivas upp - eftersom den ju uppenbart helt enkelt inte fungerar.

Till skillnad från Sverigedemokraterna, som haft en massa förslag länge, utifrån att de vill ha ett totalt invandringsstopp (eller åtminstone 95%), så står Kristdemokraterna för en ansvarsfull flyktingpolitik, utan att vara så totalt naiva som vänsterpartiet och miljöpartiet (exempelvis). Roligt att se att även liberaler, som Björn Axén på Frihetssmedjan, förmår se även problemen med invandringen.

Mycket bra att Ebba tar ledartröjan i dessa svåra frågor. Det är självklart så att något måste göras. Om inte EU har någon som helst styrsel på asylpolitiken så måste vi svenskar agera i eget intresse. Poängen är ju att de som verkligen behöver hjälp ska få det, inte att en massa personer uppehåller sig illegalt i Sverige eller kommer hit för att stanna utan giltiga asylskäl.

Ebba har också fått stöd från exempelvis UNT:s ledare och från Lena Mellin på Aftonbladet - vilket visar att det till stora delar är välavvägda förslag från vårt parti!

Det är naturligtvis också helt orimligt att folk ska vänta (och rota sig) under 1 1/2 - 2 år innan besked om utvisning. Då är det redan för sent. Nej, jag tror både de asylsökande och svenskar i allmänhet föredrar ett mindre byråkratiskt förfarande vid prövningen av asylskälen, och att vi just nu i första hand hjälper dem som verkligen behöver hjälp - personer som fått sina hem förstörda i Syriens krig, och som sett IS terror i vitögat.

Det kräver också mycket för oss i Uppsala kommun - se en bra information på kommunens hemsida! Jag mötte igår en familjefar som precis tagit emot två ensamkommande flyktingbarn i sitt hem, och idag fick jag höra från socialchefen att vi mot utlovade 70 mottagna asylsökande ensamkommande nu har tagit emot 130 fler! Det kräver mycket av kommunen att hitta boenden och skolor. Och jag hoppas verkligen att kommunen tar vara på det engagemang som faktiskt finns, till exempel att placera asylsökande i hem, något som vi drivit mycket tydligt i socialnämnden när det gäller ensamkommande barn. Speciellt barn (men även vuxna) behöver nära kontakter med vanliga svenska hem, det är inte minst viktigt för en god integration! Då kan vi inte hålla på och satsa på att bara bygga upp en massa institutioner som HVB, utan måste låta en del av pengarna komma villiga familjer till del!

Identitetspolitikens problem

Under två dagar har vi i Uppsala kommunfullmäktige debatterat och beslutat om budgeten. Ulla Johansson tog under vårdavsnittet upp frågan om att vi i vår budget avstår från jämställdhetsbudgetering som (den "feministiska") majoriteten (och folkpartiet) vill att vi ska göra. Vilket bland annat föranledde Maria Gardfjell att banka oss i huvudet med ungefär "nu är det vi rödgröna som bestämmer och Kristdemokrater och andra som ifrågasätter jämställdheten har bara att rätta sig"

Nu ska sägas att vi Kristdemokrater självklart anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, inte diskrimineras och ha samma möjligheter i samhället och på arbetsmarknaden. Om nu någon trodde något annat.

Jag fick också stöd från talarstolen från Mona Camara Sylvan, Feministiskt initiativ, att jag som man visst kunde debattera jämställdhetsfrågor.

Jag försökte påpeka att den här typen av kategoriseringar av människor är utslag av identitetspolitik, ett ämne som Ebba Busch Thor tog upp i sitt almedalstal (lyssna här: knappt 20 min in i inslaget - Se även bra referat av Andrea Daleflod på Frihetssmedjan om Ebba Busch Thors dissande av identitetspolitiken!) 

Problemet med att lyfta upp olika grupper är man måste göra listan lång så man inte missar någon grupp. Det är hellre viktigare att se till att ALLA människor får sina rättigheter tillgodosedda och att vi utgår från människors olika behov och individuella förutsättningar i stället för att hamna i kategorier, grupper och strukturer. Frihetsfrontens Henrik Alexandersson uttrycker alternativet bra:  "Att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten. "

Könsstatistik kan ju tyckas harmlöst, och vara ett viktigt underlag för att komma tillrätta med problem vad gäller jämställdhet (vilket också framhölls som argument från bland andra vänsterpartiets Ilona Szatmari Waldau). SCB lyfter upp vikten av könsuppdelad statistik - och är därmed en bra illustration på identitetspolitikens grepp över vårt svenska samhälle (se även mitt tidigare inlägg om "SCB och feminismen").

Men hur blir det om man byter kön mot t ex etnicitet? Ja i Växjö kommun ska man börja kartlägga de anställdas etnicitet - för att öka procentandelen.... Och centerpartiet råkade i somras i blåsväder när de sökte personal med annan etisk bakgrund. Rättviseförmedlingen är kanske det tydligaste exemplet på hur man lyfter upp och kartlägger olika människors identitet.

Under senare tid har identitetspolitiken debatterats ganska flitigt, och det kanske skarpaste inlägget mot identitetspolitiken som ett "spöke som går genom Europa" kommer Nils Lundgren med i Det Goda Samhället. 

Men även Bo Rothstein har skrivit på DN Debatt i vintras. "Identitetspolitiken hotar den nordiska samhällsmodellen"

Mats Målqvist:s svar på Rothstein försvarar identitetspolitiken (som "garant för det sociala kapitalet" och "den framgångsrika svenska samhällsmodellen"), och illustrerar ganska tydligt Ebba Busch Thors påpekande att identitetspolitik och "politiska ovanifrånlösningar" ofta tenderar att gå hand i hand.

Annars är det också intressant att se hur identitetspolitiken även angrips från vänster - av exempelvis Åsa Linderborg och Malcom Kyeyune. Även genusforskningen brottas med frågan, men jag lämnar diskussionen om intersektionalitet, essentialism, patriarkat, klasskamp och vithetsnormen därhän för denna gång.

Nej, tyvärr så tar alla dessa diskussioner fokus från det viktiga arbetet som vi i kommunen har framför oss att värna välfärdens kärna, att ge en god och effektiv service till medborgarna, och att bygga ett gott samhälle där frihet, solidaritet, medmänsklighet och en gemensam värdegrund får stå som fundament för samhällsbygget.

Rysslands informationskrig mot väst

Bra att DN idag tar upp det ryska informationskriget mot omvärlden, och hur Sverige arbetar för att möta det. Tidningen rapporterade redan tidigare förtjänstfullt om "Putins soldater på nätet".

Jag vill först få det sagt att jag älskar Ryssland och det ryska folket, och har många goda minnen från mina ca 2 1/2 år i landet. Jag upplever ofta att svenskar bär på ett oreflekterat rysshat, och att vi alltför lite tar vara på möjligheten att bygga broar och lära känna vår viktiga granne i öster.

Men den politik som Putin för måste vi vara observanta på!

Vi lever i en ny värld, där både stridsmedlen är annorlunda och så även det politiska landskapet. Genom att få opinionen på sin sida kan man genomföra åtgärder som annars vore helt otänkbara. Ta exemplet annekteringen av Krim. Genom att befolkningen där i huvudsak är rysk och halvön fram till 50-talet även tillhörde Ryssland, fanns det goda möjligheter till ett övertagande. Men detta föregicks av en mycket aktiv insats i media där dessa åtgärder legitimerades. Jag har själv sett debatter i rysk TV där sanningen skruvas några varv (man visade bilder på hur fattigt och eländigt det var i Ukraina), och där de som får uttala sig bara ger uttryck för ena sidan (entusiastiska ryska patrioter som talade om det självklara att Krim skulle tillhöra moderlandet).

Det är också intressant att se hur vi nu i Europa i stället för att stå mellan det västliga NATO och det kommunistiska Warszawapakten står mellan demokrati och frihet å ena sidan, och nationalism och semidiktatur å den andra.

Nationalistiska rörelser som Svenska Motståndsrörelsen (SMR) byter sida från att stödja ukrainska nationalister till att stödja ryska nationalister - troligen som ett resultat av det ryska propagandakriget. Att SD har starka försänkningar i Orbans Ungern är ett välkänt faktum, och därmed är det skrämmande att se hur starka relationer Orban bygger upp med Putin och Ryssland.

Nej, USA och den fria västvärlden står ännu som ett bålverk för de mänskliga rättigheterna, för demokrati och för fri press. Och jag hoppas att Sverige, Norden, Baltikum och naturligtvis även Ryssland kommer att sluta upp tydligt på denna sida i framtiden!