Ebba nominerad som partiledare

I går hade vi årsmöte för Kristdemokraternas Uppsalaavdelning. Tack ordförande Ingemar Virsén med flera för ett väl genomfört arrangemang - mycket intressant tal av Jan-Erik Ågren, tidigare vice partiledare (-85 till -92) och nu riksordförande för seniorförbundet.

Det roligaste beslutet vi fattade var att enhälligt nominera Ebba Busch Thor som partiordförande för Kristdemokraterna. Det har efteråt i media blivit en liten "karusell" om huruvida Ebba tackat ja till kandidaturen eller bara till nomineringen. Hon tackade faktiskt inte ja till någonting på stämman utan tog bara emot nomineringen och såg glad ut för den. Jag ställde faktiskt frågan om hur hon såg på att kandidera, men det var så många som begärde ordet så ordförande tappade till slut bort att ge ordet till Ebba.

Ja, nu blir det en spännande process framöver och i början av mars kommer det att bli en hearing med de hetaste partiledarkandidaterna. Jag hoppas och tror att Ebba kommer att finnas med där.

P4 Uppland
SvD &
ledare om nomineringsprocessen

Vårdnadsbidraget ger valfrihet

Ebba Busch Thor och Gulan Avci debatterar här i Gomorron Sverige vårdnadsbidraget efter att Folkpartiet nu aviserat att de kommer att frångå den överenskommelse som Alliansen gjorde för åtta veckor sedan om att behålla möjligheterna för kommunerna att införa vårdnadsbidraget.

Även i Aktuellt tog Acko Ankarberg Johansson samma debatt med Jan Björklund.

Det är ju dessutom anmärkningsvärt att S-MP-regeringen med berått mod väljer att gå emot den uttryckta riksdagsmajoriteten påhejade av t ex Aftonbladets storm mot "hemmafrubidraget".

Det är dock inte det minsta liberalt att komma med de här inskränkningarna och styrningarna.

För det första: Är inte politikerna i kommunerna kompetenta att själva bestämma om de ska ha vårdnadsbidraget eller inte? Att ta bort denna möjlighet är att inskränka det kommunala självstyret och frånta väljarna i Sveriges kommuner rätten att bestämma vilken politik som ska råda i kommunen.

För det andra: Är inte Sveriges familjer kompetenta att själva bestämma om hur de ska få sin barnomsorg utförd? Är det politiker som Stefan Löfven eller Jan Björklund som ska bestämma hur småbarnsföräldrar ska lösa sin barnomsorg?

För genom att spotta in 100.000 av skattemedel i "vårdnadsbidrag" till den förskola som tar emot 1-åringen så styr staten starkt föräldrarna från att välja andra lösningar, särskilt när man nu tar bort de ynka 36.000 kronor som vårdnadsbidraget utgjort i det begränsat antal kommuner som infört möjligheten.

För det tredje: Kvinnor sägs låsas ut från arbetsmarknaden - men det är ju inte så bidraget är konstruerat. Man kan med vårdnadsbidraget jobba samtidigt och antingen gå omlott föräldrarna emellan eller låta t ex far- och morföräldrar hjälpa till. Men nu är det slut med det. Föräldrar ska inte välja något annat än den offentligt finansierade barnomsorgen. Punkt.

För det fjärde framförs det att barnen måste lära sig svenska och att detta drabbar främst invandrarfamiljer. Men, en 1-åring behöver inte gå på förskola för att lära sig svenska! Tids nog gör barnen det när de bor i Sverige. 

Har vi ett problem i skolan med att det finns barn som inte kan svenska för att de varit "hemma" för länge? Nej, men vi har ett problem i samhället med småbarnsföräldrar som kämpar och kämpar för att få sitt livspussel att gå ihop och förena yrkeslivet med omsorgen om sina små 1-åringar som de - i vissa fall - känner sig pressade att lämna till offentligt finansierad barnomsorg. 

Därför hoppas jag att denna möjlighet kommer finnas kvar! Som ett litet alternativ i dagishysterins Sverige.

Lyssna på en drabbad familj på ekot
"När blev det egentligen fult att vara hemma med sina barn?" Fi:s blogg
Ebba Busch Thor på SVT Opinion 
Mycket bra tidigare ledare om vårdnadsbidraget i SMP "myten om vårdnadsbidraget"

Vem tar över Kristdemokraterna?

 

När jag förra veckan hörde Göran Hägglund på SKL sa han inget om att avgå som partiledare, utan den nyheten kom idag. Bra att han nu lämnar över för nya krafter, även om han naturligtvis också kommer att lämna ett tomrum efter sig. Han har varit en mycket hårt arbetande och kompetent politiker och socialminister och bidragit till att Alliansen under 8 år kunnat inneha regeringsmakten i Sverige. 

Nu kommer naturligtvis frågan vem som blir efterträdare. Något oväntat är tydligen avsikten att utlysa ett extra riksting inom kort i stället för att vänta till det ordinarie i höst. Ska samma "karriärväg" gälla som för Göran själv, ja då går blickarna till gruppledaren /-na i riksdagen, närmare bestämt Emma Henriksson och Jakob Forssmed.

Min absoluta käpphäst är dock att vi måste ta kandidaterna bland de politiker som har dokumenterat goda resultat i val att visa till. Som parti är vår enda överlevnad att ha företrädare som förmår kommunicera vår politik till väljarna och skapa sympati och engagemang för den så att vi får många röster i valen framöver. 

Ebba Busch Thor är en av de mest kryssade (2477 kryss) kommunpolitikerna i Sverige och var för ett par år sedan 17 röster i från att bli vald till vice partiledare för Kristdemokraterna. Eftersom jag jobbar tillsammans med henne vet jag att hon är en god kommunikatör, förmår skapa ett gott arbetsklimat i gruppen och är dessutom glad och engagerande. Andreas Carlsson är en annan politiker som kan visa till att han kryssat sig förbi två sittande ministrar i senaste valet och därmed står för ett starkt väljarstöd. Samt Lars Adaktusson som gjorde en mycket stark EU-valrörelse och även vågat komma med förslag i många viktiga frågor. Partisekreteraren Acko Ankarberg-Johansson har också ett gott "track record" (goda meriter) från kommunvalen i Jönköping där hon flera perioder varit kommunalråd och har erfarenhet även av att leda ett majoritetsstyre.

Nu kan jag tänka mig att det blir aktuellt med val både till partiledare och vice partiledare eftersom jag  tvivlar på att även Maria Larsson kommer att fortsätta i presidiet. Därmed är det så mycket viktigare att bygga ett bra och allsidigt lag för framtida framgångar för partiet!

Mikael Oscarsson i Expressen

Acko i Expressen

SvD med Adaktusson, Ankarberg-Johansson och Busch Thor som möjliga efterträdare

dn om avgången och möjliga kandidater, Ewa Stenberg och ledarsidan

Vi måste bekämpa antisemitismen!

I går kväll deltog jag i en minneskväll över förintelsens offer i Livets Ords kyrka. Tobias Rawet, överlevande delade gripande vittnesbörd från Lodzghettot och koncentrationslägret Ravensbrück. Roar Sörensen talade om den nya antisemitismen som idag riktas mot världens nye "Jude", staten Israel. Slutligen talade riksdagsledamot Mikael Oscarsson om bland annat Kardinal Graf von Galens arbete mot utrotandet av 10.000-tals oönskade tyskar redan innan kriget, och Raoul Wallenbergs insatser för att rädda 10.000-tals judar i Budapest. Bland kulturinslagen fanns diktläsning av Rebecca Segersam.

Mikael läste bibelordet från Joel 1:2 "Det här skall ni berätta för era barn" vilket för tankarna till Göran Perssons initiativ Forum för Levande Historia som han ska ha en eloge för - han deltog ju också i en manifestation i RIksdagshuset i förrgår. På samma sätt deltog Stefan Löfven i stora synagogan på kvällen, och nu är det viktigt att vi alla lär av historen, arbetar för att bekämpa hat och antisemitism och visar vårt stöd för judarna och för den judiska staten, Israel.

SD:s trassel i judefrågan

I Jerusalem Post (bild ovan) försökte Björn Söder häromdagen bringa reda efter de anklagelser om antisemitism som han under senare tid blivit utsatt för.

Och det är ingen tvekan om att den intervju i DN som jag i ett tidigare inlägg här refererat till ("är SD rasister?") av Sverigedemokraternas motståndare har utnyttjats till det yttersta och citaten har använts till både det ena och det andra i syfte att misskreditera Björn Söder.

Jag tror inte SD är antisemiter, och det är ingen tvekan om att den huvudsakliga måltavlan för partiet inte är judar - utan "islam" och "araber" - som ses som ett stort hot mot det "svenska" samhället. I intervjun ville ju Björn Söder just påpeka att judar faktiskt är en nationell minoritet i Sverige (med jiddisch som erkänt minoritetsspråk), till skillnad från just araber som enligt SD:s nationalistiska ideologi bör assimileras eller avpolletteras.

Hela affären uppenbarar dock en massa trassel från SD:s sida när det gäller judefrågan. Den uppenbarar också det problematiska i att ha nationalism som politisk ideologi. Och slutligen uppenbarar den hur mångbottnat själva "jude"-begreppet i sig är, speciellt kopplat till staten Israel.

Söder försöker i Jerusalem Post framhålla hur Israel-vänliga SD är. Han har besökt landet och påpekar att partiet starkt har opponerat mot ett erkännande av Palestina.

Men frågan gällde ju inte hur SD ser på Israel eller situationen i mellanöstern, utan hur de ser på judar som bor i Sverige. Och här modererar Björn Söder sitt citat betänkligt - från (DN)

" Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet."

till (JP)
"I believe most people of Jewish origin that have become Swedes (as in becoming a part of the Swedish nation) may have partly abandoned their Jewish identity in some cases." - det vill säga
"Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar (alltså blir del av den svenska nationen) kan delvis ha lämnat sin judiska identitet i några fall.

Vi har plötsligt fått in både "kan", "delvis" och "i några fall".

Han inser väl att det ligger något i bland andra judinnan Lena Posners Körösis ord "När andra talar om för mig vem jag är, är det inget annat än en förolämpning."

Och så svamlar han en del om att det är en glidande skala, att man inte byter nation över en natt och att man visst kan våra både svensk och jude i vissa aspekter (återkommer till de olika aspekterna av "jude" nedan)

Det som problematiserar SD:s syn på svenska judar ytterligare är att Posner Körösi till DN påpekar att sverigedemokraterna skrivit motioner som
1/ "De vill inte bara behålla förbudet mot kosherslaktat kött, utan även utvidga det till import"
2/ "De vill också förbjuda judiska skolor"
3/ "De vill förbjuda manlig omskärelse på åttonde dagen, något som är grunden i den judiska identiteten för en absolut majoritet av judar oavsett om man är religiös eller inte"
Det sista gör det "fullständigt omöjligt för den judiska gruppen att finnas kvar i Sverige"

Så, kära sverigedemokrater, ta och tänk efter lite vad det egentligen innebär att ha nationalism som politisk ideologi!

Det är ju uppenbarligen ett problem att börja dela in människor i "vi" och "dom". Även om man erkänner andra "nationer" som nationella minoriteter, så tror jag det är bra om vi kan undvika den här typen av indelningar. Egentligen är ju judar inte någon nationell minoritet i lagstiftningen utan det är fem språk riksdagen valt att lyfta upp som nationella minoritetsspråk, däribland jiddisch.

Vi måste vara öppna och inkluderande gentemot alla svenska medborgare. Men däremot kan vi naturligtvis diskutera vem som ska bli medborgare, och vilka skyldigheter och rättigheter de som kommer till Sverige ska ha, vilket Kristdemokraterna också börjat göra - se mitt tidigare inlägg.

Slutligen den svåra frågan om vad "jude" är. Speciellt när Björn Söder i en debattartikel vänder sig till en israelisk läsarkrets blir det uppenbart hur laddade dessa frågor är. Det blir också uppenbart att Björn appelerar till Israeliska nationalister som kämpar för att stärka "den judiska nationens" roll i staten Israel, på bekostnad av exempelvis araber. I Israel har detta faktiskt varit ett regeringsförslag innan jul - vilket bland annat innebar att arabiska inte längre skall vara officiellt språk -, som i sig blev orsaken till regeringskris och nyval utlyst till mars. (se SvD och ViD)

Nu är det så att Israel redan är en "judisk stat" per definition, vilket redan idag föranleder en del (arabiska / vänster-) företrädare att beteckna den som en "rasiststat". Jag tror inte man kan komma ifrån kopplingen mellan judar och Israel, för alternativet är ju en arabisk stat, "Palestina", som jag också skrivit om nyligen ("enstatslösningen").

Men vad är då judiskt? Här trasslar Söder in sig, eftersom han försöker skilja på "religion" och "kultur" och "identitet". Men så enkelt är det inte. Kan man vara "svensk" enligt SD:s definition, men tillhöra den judiska religionen? Jag är inte så säker på det - men vi får återkomma till alla dessa svåra frågor senare.

Bra om SD av Stefan Olsson