Familjedagen 1 maj

I går demonstrerade vi för 11:te gången i Uppsala på första maj för Familjen (se artikel ovan i Dagen). Det var en mycket lyckad tillställning, och speciellt roligt var det förstås att höra Ebba Busch Thors första offentliga tal som Kristdemokraternas nya partiledare.

Hon slog, som sig bör, ett slag för föräldrarnas frihet att välja barnomsorg, något som vänsterregeringen och liberaler nu vill inskränka när de bland annat planerar att ta bort vårdnadsbidraget. Hon slog också ett slag för avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer, något som Kristdemokraterna genomdrivit och som numera ger 1 miljard extra kronor i gåvor till organisationer som gör ett fantastiskt viktigt arbete.

Enligt en ny opinionsundersökning har vi också folkets stöd - 76% av föräldrarna tycker inte att det är politikerna som ska bestämma över hur de tar ut föräldraförsäkringen. Detta är något av grundbulten i Ebba Busch Thors, och kristdemokraternas, politiska program; att skydda svenskarna från klåfingriga politiska ovanifrånlösningar.

Naturligtvis ådrog sig vårt tåg som vanligt kritik. Vänsterpartiet målade nidbilder av KD-loggan på Vaksala torg, och i ETC skriver Mina Jakobsson att "medelklassen" inte alls bör få yttra sig på 1 maj, utan bara "arbetarklassen". Jag undrar lite stilla om jag är just "arbetarklass" eller "medelklass". Uppvuxen med en funktionsnedsatt ensamstående mamma som var hänvisad till arbete på "skyddad verkstad" har jag kanske gjort en klassresa då efter att ha studerat på universitet, men jag hoppas att vänstern tillerkänner även oss vita män i 45-årsåldern, som är både hetero och cis, rätten att få yttra oss och delta i samhällsbygget. Tyvärr ägnar vänstermedia sig ofta åt etikettklistrande, som t ex Maria-Pia Boëthius i samma tidning som häcklar Ebba Busch Thor för att stjäla Jesus varumärke för högerpolitik. Jag tror varken hon, eller många andra som under senaste veckan kritiserat partiet, egentligen har lyssnat på Ebba Busch Thors tal från rikstinget. Där tycker jag att vår nya partiledare på ett mycket bra sätt förenade den Kristdemokratiska solidaritetstanken med en sund kritik av vänsterregeringens misslyckanden. Hon valde visserligen att kalla oss "höger", något som jag dock uppfattar som enbart en koppling med alliansen utifrån att vi är ett icke-socialistiskt parti, vilket redan Alf Svensson konstaterade. Kristdemokraterna kommer aldrig att stödja en rå, känslolös kapitalism som utelämnar människor åt sig själva utan vi kommer med en dåres envishet att hävda betydelse av medmänsklighet, de små gemenskapernas (såsom familjer och föreningar) betydelse och behovet av solidaritet för vårt bygge av samhällsgemenskap. Men ofta känns det som att det mer är "högerdemonernas väderkvarnar" som vänsterns don Quijotar går till storms mot, och inte vad vi Kristdemokrater egentligen säger. Lyssna gärna på Ebba Buschs installationstal själv




Läs och hör också mer om 1 maj i Uppsala i
UNT
Sveriges Radio
SVT
SvD
Världen Idag

Vår för Uppsalas familjer!

Idag hälsar vi maj välkommen, dock i vintrig skrud denna gång. Efter rapporter om att den meteorologiska sommaren (5 dygn med medeltemperatur över 10 grader) nått delar av landet har det nu behagat fader frost att sopa gumman tö på dörren och sätta sig själv på tronen.

Vackert, men kanske ännu hellre då i november! 

Tack och lov lovar prognosen uppklarnande och jag ser fram emot när majsolen bryter fram över kristdemokraternas 10:de första-maj-demonstration senare idag!

Vårt land, och våra familjer behöver både tjällossning och vårsol så att de kan få mer tid för varandra och känna att de inte tvingas till att gå emot sina samveten i arbetslinjens heliga namn. Visst är det viktigt att alla svenskar har en uppgift i det (delvis) lönebetalda samhällsbygget, men omsorg av barn är också en mycket viktig samhällsuppgift. Där behövs hög kvalitet för att vi ska kunna ge våra ungar en bra grund. Något som är avgörande för samhällets framtid eftersom barnen och familjerna är samhällsgemenskapens fundament!

Paneldebatt om "kampen för familjen"

Inför en nästan full sal X på universitetet talar just nu Eva Rusz om den brist på förståelse som finns för barnens behov av anknytning och stabila relationer.

Upp till kamp för familjen

Under parollen "Upp till kamp för familjen" talar Marcus Birro om barnens trygghet inför ca 1000 personer vid Kristdemokraternas 1 Maj manifestation i Uppsala

Rapport, ViD (+ Birros blogg), UNT, DN, Dagen, Ulf Jonsson Signum,

En gerillarörelse för barnen och kärleken

"En gerillarörelse för barnen och kärleken är vad det här landet behöver" var Marcus Birros ord på S:t Eriks torg i Uppsala idag. Han talade gripande om familjens betydelse, till stor del utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp i ett skilsmässohem, att ha tillbringat vuxentiden som alkoholist och efter att ha förlorat två för tidigt födda barn inom loppet av ett halvår. Efter mötet kom en orolig lyssnare fram och undrade om kristdemokraterna ville förbjuda skilsmässa. Det är klart att vi inte kan göra det politiskt - Birro är ju till skillnad från Göran Hägglund som efterträdde honom i talarstolen inte någon partiföreträdare, men jag tycker ändå han hade en stark poäng. En skilsmässa är alltid ett misslyckande, för är man lycklig så skiljer man sig inte citerade Birro August Strindberg i dag (såväl som i en fotbollskrönika i Expressen för en tid sedan). Om kärleken och barnens önskningar fick styra i högre grad så skulle vi se färre skilsmässor i Sverige!

UNT berättar om de 700 personerna i vårt tåg, som enligt min mening var det bästa hittills. Ja, kanske inte just tåget i sig, men vi hade en fantastisk final på S:t Eriks torg med förutom Birro och Hägglund även en intressant paneldiskussion anförd av Ebba Busch med David Lega, Linda Skugge och Marie Söderqvist, och härlig musik av barnkören (där bland andra min dotter Rebecca fanns med), Emme med vänner och Roland Utbult som sjöng en tänkvärd sång om familjen.

Bland annat Tv4 gör en poäng av att vi inte var lika många som socialdemokraterna, men utan att ha "bussat in folk" som Mikael Oscarsson sa tyckte jag ändå att vi hade många samlade (dessutom menade både Stigbjörn Ljunggren - enl TV4 - och vår räknare Tor Björn Thorängen att det inte var så många i sossarnas tåg som polisen hävdade). Det var inte som jag trodde (se mitt förra inlägg) att (S) hade ställt in arrangemang på andra håll i länet - hur skulle det se ut ett valår? - men man senarelade tåget i Uppsala och arrangerade bussar från hela länet för att som sagt fler skulle få höra Östros tala. Som Hägglund säger i klippet ovan är det naturligtvis positivt att så många partier lyckas samla så många människor när man talar om en kris för politiken. Se även Janne Nordlings blogg och Världen Idag om tågen.

Låt oss fortsätta att stå upp för familjen, och starta en riktig gerillarörelse för barnen och kärleken!

Vad engagerar mest?

TV4 Uppland spekulerar i vem som ska ha största 1 maj-tåget i år. Trots att 83% röstar för Kristdemokraterna blir det svårt den här gången. Socialdemokraterna har nämligen lagt ner tågen i de olika delarna av länet och samlar sina sympatisörer till Uppsala för att få ihop en ansenlig mängd trogna runt den glade T Östros.

Men, vi får se vad som engagerar mest - familjen eller socialdemokratisk politik. För en gångs skull kan ju faktiskt socialdemokraterna inte bara i retorik utan i praktiken agera som opposition, vilket naturligtvis stärker den gamla identiteten av arbetarkamp.

Jag tror dock att det finns betydligt fler unga människor, barnfamiljer och ungdomar som fortfarande vill förnya ett söndersocialiserat Sverige, än som samlar sig runt traditionell arbetarpolitik med klasskamp och international.

Som Mikael Oscarsson med flera påpekar i dagens SvD är det ju också så att 81% av svenskarna (sifo) vill ha eller bygga ut vårdnadsbidraget, och 77% vill ha samma eller en högre nivå på bidraget. Dessutom avvisar så gott som alla att riksdagen och inte familjerna själva ska bestämma om fördelningen av föräldrapenningen mellan mamman och pappan. Vi går kort sagt i takt med väljarna, till skillnad från den rödgröna röran som har fullt sjå att få en gemensam styrfart.

Största 1 majtåget - igen!

LO-ledare i Uppsala Lisa Björks mål att socialdemokraternas tåg (i radion, se nedan) skulle bli större än kristdemokraternas kom på skam, igen. Med nästan 700 personer i vårt tåg var vi nästan dubbelt så många som sossarnas 380, och även fler än (V):s 480 - varav huvuddelen kurdiska och palestinska stödföreningar.

Det blev en mycket bra och positiv demonstration, med fokus på mer tid för barnen, och ett intressant avslutande möte på S:t Eriks torg. För första gången var partiledare Hägglund med och han eldade massorna, och lät sig även eldas av Louise Hallin, Marcus Birro och Siwert Öholm som fick publiken att skandera "Gör de Göran!" - alltså öka möjligheterna för barnen att vara med sina föräldrar under de två första åren i livet. (se UNT , Dagen och SMP)

Det är ingen tvekan om att 1 maj illustrerar den så kallade arbetarrörelsens kris - från att ha kämpat för 8 timmars arbetsdag 1890 representerar Sahlin (med Tobleronen... - se svt:s förstasida) och fackpamparna det etablissemang som vi kräver rättvisa för barn och familjer av.

Snart 1 maj

Idag (i Upplandsradion - 8 min in) blev jag inräknad bland "förtryckarna och deras lakejer" - oklart om jag är förtryckare eller lakej... Ung vänsters Johan Persson tycker inte att vi kristdemokrater ska "parasitera" på "arbetarrörelsens" dag och socialdemokraternas mål för årets demonstration är att bli fler än kristdemokraterna.

Det är smickrande att få sätta ribban för socialdemokraternas förstamaj tåg, samtidigt är det otroligt angeläget att undanröja de orättvisor som finns i Sverige idag där barnfamiljer som vill sköta sin barnomsorg på egen hand bara får ut en fjärdedel av statens subventioner av barnomsorgen. Har du som förälder barnen på dagis lägger det offentliga in över 140.000 kr, medan den som har vårdnadsbidrag får under 40.000 kr. Tack och lov har kristdemokraterna medverkat till att öka beloppet från 0:- kr, men det finns en lång väg kvar att gå.

Kom med och demonstrera på fredag!

Succé igen!

Ännu en gång blev kristdemokraternas 1:a maj -tåg i Uppsala en succé. För fjärde året i rad dominerade det vita tåget gatubilden i Uppsala, den här gången med Alf Svensson i spetsen. I tåget gick ca 545 personer, 150 fler än i (s), och (v) tågen som båda innehöll knappt 400 personer. Det blev en strålande final på St Eriks torg där vi under parollen "Trygga familjer - vinst för Sverige" firade införandet av vårdnadsbidraget med att bjuda alla som kommit och lyssnat på tårta.

Alf Svensson och Mikael Oscarsson har också klarat ut argumenten i DN och får förstås möta den massiva svenska opinionseliten. Just därför är det så viktigt att folkets röst får höras i denna fråga.

Det finns mer att läsa om tåget i UNT och på kvällens rapport 19.30 kan du bland annat se mig blåsa upp ballonger... (11 minuter in i sändningen)