Förintelsen på fullmäktige

 

foto:Tobias Rawet talar på minnesdagen för förintelsens offer i Uppsala

Igår i fullmäktige debatterade vi min interpellation om förintelsen, som jag skrev i februari (se min blogg då).

Här är mitt inledningsanförande i debatten med kommunalrådet Caroline Hoffstedt (S):

Jag tackar Caroline Hoffstedt för svaret på min fråga. Jag hade inte väntat mig något mothugg när det gäller detta, och är mycket glad och tacksam för att i Sverige finns en bred enighet om att kampen mot antisemtism och för den delen all annan våldsbejakande extremism är viktig och prioriterad.

Jag läste nyligen självbiografin ”Ett liv av skärvor” av förintelseöverelevaren Hedi Fred. Vi borde nu använda de ögonvittnen som ännu finns i Sverige för en landsomfattande vaccinationskampanj.

Antisemitism är en farsot som under historiens gång drabbat miljontals judar – med allt från glåpord, diskriminering, spott och slag till terrordåd, lemlästning och hänsynslösa massavrättningar. Tyvärr slår antisemitismen idag, där nutidens judar faktiskt är skyddande i en egen, judisk stat, ibland över i antisionism, med en retorik där ord som apartheid, koncentrationsläger och etnisk rensning används för att ifrågasätta staten Israels existens.

Det tragiska med antisemitismen under 1900-talet är att den skedde i vår egen världsdel, Europa. Av människor som liksom i Sverige lyssnade på Mozart, Beethoven, Jussi Björling och Zara Leander. Som läste Goethe, Bibeln och Jules Verne. För knappt ett år sedan besökte jag och min fru Riga – på andra sidan Östersjön. Där sköts 25.000 människor under två dagar i en skog i utkanten av staden. 

Också i Uppsala finns svarta fläckar, såsom bollhusmötet där studenter samlades för att protestera mot att judar skulle tas emot i vårt land. Eller det rasbiologiska institutet. 

Det finns dock ljuspunkter – Förintelsens minnesdag uppmärksammas numera i Uppsala. I Tullgarnsparken - inte långt från den platsen för ett barnhem som var ett av de få i Sverige där judiska barn togs emot under och efter kriget - har ett minnesmärke rests, en svartbränd stol där grönskan tränger fram ur sitsen. Och jag tackar naturligtvis Caroline Hoffstedt för det tillmötesgående svaret att ta initiativ till så kallade Stolpersteine – minnen av människor som gått på våra gator och ryckts bort av förintelsen, även i Uppsala.

Men jag hade hoppats att vi i stället för en uppräkning av allt som görs tillsammans skulle kunna göra krafttag för att Uppsalas skolelever verkligen får del av ”om detta” som vi ”må berätta” om.

Att vi skulle kunna sätta igång en vaccinationskampanj där alla de överlevande som finns kvar kan få komma ut i Uppsalas skolor och träffa alla elever. Mietek Groscher nämns i svaret, men det finns även Tobias Rawet, Liva Fränkel (syster till Hedi Fred) med flera som står till tjänst.

Jag såg på UR just Tobias Rawet i Enköpings kommunhus inför en samling skolelever där. Under en timme talade han om sina fasanfulla minnen från Lodz ghetto, där kanske 60-70 av de 16.000 barnen överlevde kriget. Om detta må vi berätta.

Föreningar och trossamfund - och kommunen

På kommunstyrelsen igår fattade vi beslut om bland annat att godkänna en utredning om föreningsbidragen i Uppsala kommun, och om att inrätta ett samverkansforum mellan lokala trossamfund och kommunen.

Vi inom Allians för Uppsala yrkade i båda fallen för en närmare dialog mellan i ena fallet Uppsalas alla föreningar och i andra fallet med våra lokala trossamfund.

När det gäller föreningarna hörsammade vänstermajoriteten våra förslag, och ändrade på förslaget så att utredningen (som går att läsa via ovanstående länk) nu kommer att tillställas alla föreningar via e-post så att de kan vara mer delaktiga i processen. Ännu är det inte klart vilka förslag på åtgärder som faktiskt kommer att bli resultatet av utredningen. Vi kristdemokrater poängterar dock betydelsen av att servicen ska bli bättre och mer lättillgänglig för föreningarna. En del är redan på gång, Uppsala är en pilotkommun för införandet av ett nytt nationellt IT-system för föreningarna.

Gustaf von Essen och Ebba Busch Thor, mina företrädare, arbetade hårt för att utveckla dialogen med föreningslivet i Uppsala, och fick bland annat till LÖK, lokal överenskommelse för föreningslivet. Den kommer nu att omförhandlas och uppdateras inför 2018, och vi kommer naturligtvis att följa upp nära att det blir en faktiskt förbättring för kommunens relation med föreningslivet!

När det gäller den andra frågan om samverkan med trossamfunden så valde dock majoriteten att säga nej till att låta förslaget gå på remiss till de lokala trossamfunden. Det är för mig obegripligt varför man inte vill efterhöra vad våra lokala kyrkor och samfund tycker om att ingå i denna samverkan. Initiativet kommer visserligen från Svenska kyrkan, genom domprosten Annica Anderbrant, och sägs vara förankrat i Uppsala Kristna råd. Men ingen av de icke-kristna samfunden har fått ge några synpunkter innan detta råd inrättas. Min inställning är att man bör få med så många som  möjligt, som vill ha en dialog med kommunen. Det ville dock inte vänsterpartierna eftersom de valde att begränsa samfund som kan ingå till de som får bidrag genom myndigheten Nämnden för statligt stöd till trossamfunden (se ovanstående bild). För övrigt en myndighet som just nu utreds av regeringen.

På kommunstyrelsen berättade Markus Lagerquist (M), som jobbar med dessa frågor på riksdagen, att det innebär att varken Uppsalas största frikyrka, Livets Ord, eller Jehovas Vittnen, som också har en gudstjänstlokal i Uppsala kommer att få någon fråga om att ingå. Vad jag kan förstå genom en snabb titt på SST:s lista över trossamfund kommer inte heller Mormonerna (Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga) som har en kyrka i Uppsala, eller Bahai, som var företrädda på den senaste LÖK-dialogen att få ingå heller. Judiska trossamfundet har ingen synagoga i Uppsala, men dock en judisk förening - frågan är hur de kommer bli behandlade i det här sammanhanget?

Nej, här borde majoriteten ha en annan öppenhet och förståelse för betydelsen av de religiösa samfundens roll i samhället. När kommunen har dialog med samfunden är det i första hand som företrädare för sina medlemmar som kommunen möter dem, och därmed borde målet vara att fånga in så många trossamfund som möjligt.

S härskarteknik

Expressen sätter idag huvudet på spiken i en artikel om hur Socialdemokraterna först hånar Kristdemokraternas (och Alliansens) förslag för att senare göra det till partiets egna och då försvarar dem.






Alf Svensson tog 2002 upp problemet med fusk i sjukförsäkringen. "en fara för demokratin" sa socialdemokratin (se DN:s ledare 020507). Snart var det regeringspolitik.






Göran Hägglund föreslog 2014 tillfälliga uppehållstillstånd och sänkta bidrag. Det var "att än en gång spela Sverigedemokraterna i händerna", sa Stefan Löfven (källa SVT). Snart var det regeringspolitik.






För en vecka sedan lanserade Ebba Busch Thor förslaget om 10.000 fler poliser. Sifferbingo och "#batongernaskadansa" var hånet från (S).

Fem dagar senare kom utspelet om 10.000 fler polisanställda från (S) partikongress.






Så var det det här med Svenska flaggan i bakgrunden. Tack till Johan Westerholm som på Facebook la ut länkarna till de två aftonbladsartiklarna - den om Busch Thor "nationalistflörtandet" 160717, och den om (hyllningen till) Löfven 070413

Rödgrönas rara prioriteringar

Nu har de rödgröna nått en ny framgång i Uppsala. Efter beslutet att komplettera "tjänsteman" med "tjänsteperson" har man gett direktiv att man inte längre ska köpa påskfjädrar som kommer från fåglar. Enligt Djurens Rätt innebär handeln med fjädrar ett indirekt stöd för den jordbruksnäring som föder upp fåglar (i detta fall kalkoner) som mat för människor - något de anser oetiskt. 

Man tar sig för pannan - plakatpolitik blir huvudsak i stället för att ägna sig åt allvarliga problem som otrygghet i offentliga miljöer, övergrepp i skolor, undermåligt näringslivsklimat eller bristande omsorg om människor i livets slutskede. 

Dags för en ny politik för Uppsala!

Radion: http://t.sr.se/2p8Uvn8

KD-dagar i Karlstad

Vi befinner oss i Karlstad för kristdemokraternas kommundagar. Naturligtvis är vi alla påverkade och gripna av terrordådet i Stockholm. Kvällens middag inleddes med att Ebba Busch Thor utlyste en tyst minut - och särskilt Stockholmspolitikerna är personligen involverade i det som hänt.  Jag har många gånger tidigare på denna blogg tagit upp temat om terror, exempelvis om hur Sverige förlorade en del av sin oskuld i och med Teimur Abdulwahabs misslyckade självmordsdåd för 6 1/2 år sedan.

Samtidigt är vi alla inspirerade av den goda politik som vår kära partiledare Ebba Busch Thor levererat. 10.000 nya poliser, 3 mdr till vården och en ny logga som grädde på moset.

Även om det är lite mörkt just nu, både i Sverige på grund av terrorn, och för partiet när det gäller opinionsundersökningar som är på lägsta nivån sedan 1994-98 - så vet vi att efter mörkret kommer ljus. Förr eller senare. 1998 fick vi ett valresultat på nästan 12%. Jag tror det kan hända igen! Väljarna kommer i längden uppskatta ett parti som förmår se och beskriva både de utmaningar som finns och samtidigt visa värme, solidaritet och en fast och tydlig värdegrund.

Sverige behöver mer Värdighet, Ansvar, Tillit, Trygghet, Solidaritet och Emotionell mognad - och därmed mer Kristdemokratisk politik!