Islam och socialdemokrati

Sverige har förlorat lite av sin oskuld i och med lördagens självmordsattentat i Stockholm. Har man bott i Israel är man luttrad när det gäller sådana här händelser, och det är bara att vara tacksam över att vi inte drabbats mer i Sverige än vi faktiskt har gjort.

Problemet när ett sådant här dåd händer i Sverige är ju både att det politiska korrekta Sverige rycker ut och talar skyddande och tolerant om Islam - "detta är ju en galning, inte en riktig muslim - islam är ju en fredfull religion" och att rasister och extremister och islamofober använder tillfället för hatpropaganda "ut med alla muslimer annars kommer vi få leva i ett terrorland".


Vad har då islam och socialdemokrati med varann att göra? Min poäng är att islam, liksom socialdemokratin, bygger på en felaktig grund. I mitt värdesystem, och enligt min tro bygger både socialism och islam på felaktiga premisser. Det hindrar absolut inte att det finns många "goda" företrädare för dessa ideologier som vill väl och som företräder sympatiska åsikter. Men i grund och botten går det inte att bygga ett stabilt hus på en grund som innehåller sprickor.

Min poäng är också just den att islam inte är så farlig i allmänhet, liksom socialdemokratin. Båda är ju ganska harmlösa företeelser som präglar stora delar av våra samhällen. Men när den "äkta" socialismen eller den "äkta" islam visar sig kan det gå illa. Det går ju inte att förneka att både socialism och islam talar om våldsam omvälvning / revolution som inte utesluter våldsanvändning. Visserligen kan syftet av vissa tyckas vällovligt - ett klasslöst samhälle eller ett samhälle enligt Allahs / Muhammeds ordningar - men jag är en stark skeptiker av tron på jordiska utopier. Det går aldrig att skapa den perfekta tillvaron här på jorden.

Är då kristdemokratin så perfekt? Nej, den kritiske anför naturligtvis mot min argumentation att de mest fina och vällovliga ideologier missbrukats av extremister i syfte att förtrycka och lemlästa. Och det är sant, just på grund av människans ofullkomlighet drabbas även ideologier byggda på en stabil och riktig grund.

Men jag tror nog ändå att svenskar idag håller med mig om att världen skulle varit bättre utan radikal islamism. Något som israeler och amerikaner känt på kroppen ett tag redan. Och som nu även svenskar fått upp ögonen för.

DN 1,2,3,4,5,6 Expressen 1,2,3 VG 1,2,3, Aftonbladet 1,2,3 Dagen 1,2, 3

Ebba ny partiledare

Både i Nyhetsmorgon igår, och i UNT i dag (papperstidningen) får Ebba Busch frågan om hon ska bli den nästa partiledaren för Kristdemokraterna. Vi får väl se hur långt lyskraften bär i framtiden, men som hon konstaterar är hennes fokus just nu det nya kommunalrådsuppdraget i Uppsala. Fast det är onekligen ett observandum att frågan kommer upp!

För övrigt lanserade Rolf Åbjörnsson i SvD Mats Odell som ny partiledare. Troligen ett mer realistiskt alternativ på kort sikt och också den person vi i Uppsala förordade förra gången vi valde partiledare.

Se även Andreas Brovig

Byta namn eller partiledare?

På partifullmäktige för några veckor sedan (samma dag som Göran Hägglunds vårdnadsbidrags-utspel) så sa jag att i andra partier när det går dåligt lyfter man frågan att byta partiledare. I vårt parti lyfter man frågan att byta namn... Faktum är att vi som parti sedan 1964 faktiskt bytt namn lika många gånger som vi bytt partiledare (2).

Jag tror inte vi ska byta namn. Kristdemokraterna är ett starkt varumärke i Europa som säger precis vad vi står för. När det gäller partiledarskapet kan vi konstatera att det finns en kultur av att inte ifrågasätta partiledarskapet inom (KD). Trots det har nu frågan kommit upp på allvar. Mina partikamrater här i Uppsala, Ebba Busch och Mikael Oscarsson har båda uttalat sig i Expressen och Rapport.

Bengt Germundsson har också tagit upp ett antal angelägna frågeställningar i Kristdemokraten nyligen.

Jag tror att det finns flera saker som Kristdemokraterna måste göra. Ett är att våga att sticka ut mer. Bergström ifrågasätter partiets existens eftersom vi i senaste valet inte hade någon tydlig profilfråga. Det håller helt enkelt inte att backa på tydliga och konkreta frågor som fastighetsskatt, bensinskatt, civiläktenskap eller vårdnadsbidrag. I stället måste vi hitta flera sådana krav som är enkla och tydliga för vanliga människor.

Ett annat är att ta vara på våra röstmagneter. Jag förstår varför Göran Hägglund agerade mot Lennart Sacrédeus inför EU-valet, men sådant måste man göra på ett annat sätt. När politiker som förmår dra mycket röster gång på gång skuffas undan i stället för att inkluderas och promotas, ja då är man som parti inne på en farlig väg. (Exempelvis Lennart Sacrédeus, Tuve Skånberg och Annelie Enochson)

Därför är det naturligt efter tre förlustval att partiledningen öppnar för en utvärdering av sitt ledarskap och funderar över vägar till förnyelse och förändring! Som Erik Weiman brukar säga - "om man gör som man har gjort, så kommer det att gå som det har gått".

XP 1,2 DN 1,2 SvD
Bloggar: Jajamens, Tokmoderaten, Soilander, Rolf Eriksson

Tankar från fullmäktige

Vi är inne på det nyvalda landstingsfullmäktiges andra dag. Debatten om kollektivtrafiken går hög. Vi har stora utmaningar framför oss när det gäller att utveckla kollektivtrafiken och speciellt tågtrafiken i länet, och framför allt, som ett enhetligt system för hela Mälardalen. Tyvärr drivs det inte på tillräckligt för detta, och personligen tror jag att ett ökat regionalt samarbete (större regioner) är nyckeln för att få fart på tågen. Jämför framgångarna med pågatågen i Skåne!

På gårdagens fullmäktige fick jag äran att väljas till vice ordförande i fullmäktige, och det ska bli spännande att vara med och förhoppningsvis bidra till en positiv och konstruktiv mandatperiod i Uppsala läns landsting. Jag hoppas alla ledamöter kommer att anstränga sig för att göra välförberedda och intressanta inlägg, så att medborgarna och väljarna kan få den information de behöver om vad de olika partierna står för.

Citerad i Dagen

I Dagen idag är jag citerad angående vårdnadsbidraget - "Det är klart att vi vill ha ett bättre alternativ än dagens, ett statligt bidrag som gäller till sex år, men då bör man driva nya krav i stället för att säga att vi slopar det vi uppnått hittills!" (visserligen inte citerad med namn, men vill minnas att detta var vad jag skrev i enkäten till lokalordf). Jag tycker liksom Germundsson att det blivit en olycklig diskussion där det framstått som att (KD) lämnar kravet om vårdnadsbidrag. (Visserligen mildrat på olika sätt i efterhand - som av Hägglund i Dagen igår)

Så sent som i somras på rikstinget fastslogs just det jag påpekar att vi egentligen vill ha en reform som gäller hela landet och upp till sex år. Om det sedan heter vårdnadsbidrag eller något annat, eller hur man lägger upp det tekniskt som KDU (Ebba Busch) har idéer om är väl underordnat. Men då får man ju presentera det nya först, innan man säger något om att avskaffa en väl fungerande och genomförd reform.

Jag tror inte det är vårdnadsbidraget som gjort att väljarna flytt partiet. Snarare tvärtom! Det är denna typ av tydliga förslag och reformer som synliggör vårt parti och får folk att förstå vad vi faktiskt menar med att vi vill ha ett mänskligare Sverige!