Framtiden är här

Kristdemokraterna fattade ikväll på sitt KF-gruppmöte ett framtidsinriktat beslut. Vi vill se en utbyggnad av kollektivtrafiken i staden, och speciellt prova idén med spårvagnar som ett komplement till busstrafiken på stomlinjerna.

Däremot så tror vi att spårtaxi är ett stickspår, och vill därför inte fortsätta med experimenterandet i Uppsala. Det verkar som spårtaxi kan vara en idé för flygplatser och liknande, men i en historisk stad som Uppsala blir det bara helt enkelt opassande med detta ovissa experiment. Skulle man börja bygga en linje ut till Boländerna skulle energi och kraft tas från ett uppbyggande av annan miljövänlig spårtrafik i vår stad.

Dessutom sa gruppen ja till en förnuftig utbyggnad av bostäder i Funbo-Marielunds-området. Vi måste våga utveckla nya bostadsområden på ett sätt som är planlagt och som ger underlag för investeringar på t ex vatten- och avloppsområdet.

Israels regering har rätt och fel

Den så kallade Israelaffären växer över alla bräddar, och utrikesminister Carl Bildt försöker förtvivlat få ihop det på sin blogg. Jag tror man måste kunna se saken ur två olika perspektiv.

Å ena sidan har vi Israels regering, som nu kräver en offentlig ursäkt av Sveriges regering och till och med vill hindra svenska journalisters arbete i landet. (se t ex Dagen, DN) Man kan absolut ha förståelse för Israels synpunkter. Jag skulle också reagera om någon anklagade mig, eller för den delen svenska armén för att stjäla organ från likviderade motståndare och sälja dem på svarta börsen. Även om det faktiskt är så att det är krig och palestinier likvideras är det långt till att anklaga företrädare för en demokratisk stats armé att sprätta upp lik och sälja innehållet. Det är definitivt en illustration av den demonisering som förekommer och som i det här fallet tillåtits breda ut sig ända inne på Aftonbladets kultursidor. Se också gärna Anders Gerdmar på Newsmill som ger ett välinitierat inlägg om demonisering av Israel.

Dessutom är det så att Israel är ett land i Mellanöstern. I Mellanöstern talar man inte i små bokstäver som i Sverige. Man reagerar stort och ljudligt, speciellt i en situation där man känner sig kränkt. Vi betraktar ibland Israel som ett västland, men det är viktigt att inse att huvuddelen av befolkningen har ett orientaliskt ursprung eller har åtminstone vuxit upp där. Därför påminner upprördheten något (dock inga handgripligheter nota bene) om den som visades i mellanöstern runt mohammedteckningarna.

Å andra sidan håller jag faktiskt med Carl Bildt och regeringens företrädare när de framhåller den svenska pressfriheten. Att Aftonbladet gjort en blunder i att publicera något som är dålig journalistik och inte underbyggt med fakta förtjänar angrepp i den allmäna debatten - inte minst i Aftonbladet självt. Israels regering borde sakligt vederlägga angreppet i en replik i nämnd tidning! Fakta och saklighet talar alltid högst i det långa loppet - för det är sanningen som frigör.

Att regeringen nu ligger lågt med hänvisning till socialdemokraternas KU-anmälan av de berättigade uttalanden som svenska ambassadören till Israel gjorde är väl OK. Dock kunde man vara tydligare generellt med att fördöma antisemitism och fortsätta på den inslagna vägen som Göran Persson började med sin idé om en upplysningskampanj om förintelsen. Tomas Sandell, direktor för European coalition for Israel anser att Sverige borde igen anordna en ny förintelsekonferens (ViD). Det finns definitivt anledning att bättra på Sveriges skamfilade rykte efter Aftonbladets bottenartikel och rabaldret runt Davis-Cup matchen i Malmö!

Läs mer i DN 1,2,3,4,5, SvD 1,2,3,4 Dagen 1,2,3

Sahlinism = styr och ställer med vanligt folk

Så har Sahlin hållit sitt sommartal i Nacka av alla ställen (se DN, SvD). Jag ser mer fram mot Reinfeldts tal i Vaxholm, men vi fick i alla fall upplysningar om vad den nya Sahlinismen innebär. Inför valåret har socialdemokraterna tänkt sig att driva Jämställdheten som fråga att locka företrädesvis kvinnliga väljare.

Det är måhända den minsta gemensamma nämnaren med (MP) och (V), som UNT påpekar, och därav väljer (S) denna fråga. Jag är dock tveksam till att det kommer att leda till några stora framgångar, och därför är det naturligtvis bra att sossarna gör detta vägval!

Visst är det viktigt med lika villkor för alla människor på till exempel arbetsmarknaden. Ingen ska behöva diskrimineras på grund av kön. Men ser man till Monas olika förslag är jag på punkt efter punkt tveksam till deras effektivitet.

Ta till att börja med kvoterad föräldraförsäkring. Som Johan Wennström i SvD påpekar är enligt en undersökning 8 av 10 svenskar mot att staten ska bestämma hur föräldrarna väljer att ta hand om sitt barn. Fast folk vet ju inte sitt eget bästa...

Sedan har vi frågan om rätt till heltid för företrädesvis deltidsarbetande kvinnor. Min fru var på ett seminarium med kommunal i Almedalen där en rapport presenterades som skulle visa att många kvinnor vill arbeta heltid. Och visst finns det en del i övrigt att önska, speciellt inom traditionella kvinnoyrken inom vård och omsorg. Men ser man på rapporten så tycker jag det är slående att så många faktiskt vill arbeta deltid. Så svarar till exempel 84% av TCO-anställda och 54% av kommunals anställda som arbetar deltid NEJ på frågan om de vill arbeta heltid! Jag tror att på detta området är ansvaret i första hand vårt som arbetsgivare inom kommuner och landsting att förbättra de anställdas möjlighet, både att arbeta heltid för de som vill och att arbeta deltid för de som så vill.

Idén leder i stället till som DN säger "mer konkurser och färre jobb". "Kvinnor är också företagare" instämmer UNT och påpekar att ytterliggare laginskränkningar i arbetsrätten innebär ett slag för företagarna.

Att kvotera bolagsstyrelser får däremot visst stöd, men jag måste säga att jag är skeptisk. I stället tycker jag man i samhället borde uppvärdera den insats som många kvinnor (och också män) gör i arbetet att uppfostra barn och ta hand om ett hem när barnen är små. Jag ställer inte upp på utsagor som att man "måste ut och jobba" när man har små barn. Att ta hand om små barn är också ett arbete som är oerhört betydelsefullt. Också för samhället som kastar ut massor med pengar på att subventionera barnomsorg för små barn. Att framgångsrikt uppfostra en barnaskara kvalificerar till plats i vilken bolagsstyrelse som helst!

Nej, detta är ingen valvinnarfråga för vanligt folk! Kanske för den intellektuella genuseliten i storstäderna. Problemet är dock att man inte röstar på en "socialdemokratiskt ledd röd-grön regeringen", utan i praktiken på en Ohly-ledd (eller för den delen Eriksson / Wetterstrand-ledd) röra som vi inte vet vad den tycker om utrikes- företagar- och skolpolitik! (se Wolodarskys analys)

foto:Anna-Lena Ahlström

Facebook-lavinen

Har till slut gått med i facebook. Måste säga att jag drog mig för att dra ut mitt sociala kontaktnät i offentligheten... Men efter att man börjar få kontakter med folk man inte sett på tjugo år genom sin fru som har facebook har jag börjat inse att det faktiskt finns möjligheter också.

Jag bestämde mig till slut när jag var på resa till släkten i somras. På min pappas sida har jag fyra äldre syskon som jag inte har så mycket kontakt med, och när vi hälsade på min äldsta bror passade han på att bjuda in även andra delar av syskon och syskon-barnaskaran. Det visade sig att de inte heller träffas så ofta så jag bestämde mig att när jag kom hem öppna en grupp på facebook "Lars Bertil Engelbrekt" efter min pappa. I den kan alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn (etc) gå med, och förhoppningsvis kan det kanske leda till lite bättre kontakt i släkten. Gjorde även samma sak med min mor "Ellis Irén", även om jag tror att kontakten på den sidan redan är betydligt bättre. Båda mina föräldrar gick bort 1991 - så det finns ju inga "naturliga" sammanhållande länkar kvar.

Nu rasar vänansökningarna in, och jag har redan hittat flera som jag inte träffat sedan studietiden. Kul att återknyta kontakterna!

(klicka på fotot för att se hela facebook-albumet)

Vågar ifrågasätta maxtaxan!

Bra Bengt och Acko med flera kristdemokratiska kommunstyrelseordföranden som i dagens DN talade klarspråk om kommunernas ansvar och självstyre!

Maxtaxan för barnomsorgen är ett exempel på hur statens styrning ofta blir alltför okänslig för faktiska realiteteter, och inte har den koppling till den lokala nivån som krävs för att det ska fungera på ett bra sätt. När maxtaxan infördes för 8 år sedan var egenavgiften 28%, nu är den enligt artikelförfattarna under 10%! Det innebär att kostnaden för barnomsorgen har vältrats över på kommunerna, utan att de själva kunnat bestämma något om det! Nu ska väl sägas att vad jag förstår är maxtaxan frivillig för kommunerna, men vem vill så tydligt diskriminera småbarnsföräldrar i sin kommun, gentemot grannkommunerna?

Nej, låt kommunerna själva bestämma om sådana här saker. Bra barnomsorg, och villkor för småbarnsfamiljer är naturligtvis livsviktigt för vilken som helst kommuns överlevnad, och jag tror att det finns ett starkt intresse också för kommunpolitiker att lösa dessa frågor, utan att staten ska behöva lägga sig i detaljerna. Sedan när det gäller ekonomi måste naturligtvis vi i kommuner och landsting också ta ansvar för vår ekonomi, men det är lätt för mig att säga som verkar i ett relativt ekonomiskt starkt Uppsala läns landsting.