Idén om civiläktenskap får idag stöd av både DN och UNT på ledarplats. Och liberala UNT påpekar det orimliga i att folkpartiets partistyrelse bundit sig vid äktenskapsutredare Regnérs modell. Sedan tycks man hänga upp sig på ordet "äktenskap". I min lagbok från 1907 heter äktenskapsbalken "Giftermåls Balk" och första kapitlet handlar om "laga giftermål". Om denna beteckning gällt i Sverige under hundratals år, varför då låsa sig till just ordet "äktenskap"? Det kan ju inte vara för att man är rätt att homosexuella par kan få oäkta barn... För det första finns inte "oäkta" barn numera (enligt lagen) sedan "lönskaläge" (hor) inte längre är straffbart, och för det andra kan förstås homosexuella par per definition inte få vare sig äkta eller oäkta barn.
Nej, det vore bra om regeringen tog sitt förnuft och valde en lösning som gör att samtliga parter kan känna att man inte behöver fatta beslut mot sin egen övertygelse. Självklart är inte civiläktenskap den ideala lösningen i ett kristdemokratiskt samhälle, men utifrån hur dagens politiska fält ser ut är det ändå en modell man kan leva med.
1 kommentar:
"Självklart är inte civiläktenskap den ideala lösningen i ett kristdemokratiskt samhälle, men utifrån hur dagens politiska fält ser ut är det ändå en modell man kan leva med."
Men det skulle ju inte kallas äktenskap sa du nyss. Och i giftermålsbalken är ordet äktenskap med. Kan vara bra för dig att konstatera.
Bengt
Skicka en kommentar