Taggtråd runt DDR-konsten

I måndags la jag en motion på kommunfullmäktige om att sätta "DDR-konsten" i Carolinabacken i ett sammanhang genom en förklarande skylt och ingärdning med taggtråd.

UNT skrev om detta i tisdags, och idag intervjuar radions Kulturnytt mig.

Jag kommer återkomma med en lite mer fördjupad förklaring, och problematisera principen om "armlängds avstånd" framöver, men lägger här ut min motion för den intresserade.

Motion angående DDR-konsten

I Uppsala har kulturdebatten myntat ett numera välkänt begrepp – "DDR-konsten" som den folkliga benämningen av det verk som ingår i utsmyckningen av paradgatan, Drottninggatan ner från Carolina Rediviva. Repliken av Max Lingners muralmålning i Berlin som är en hyllning till DDR-kommunismen med glada människor bärande plakat med "Sozialismus" kan tolkas på olika sätt. I UNT har flera tidigare DDR-medborgare uttryckt att de upplevt sig bli kränkta av konstverket som genom sin synliga placering i Uppsala väckt till liv mörka minnen från deras liv i diktaturen.

Inom kulturetablissemanget har man nyligen tagit tydligt avstånd från ett par andra företeelser i konstvärden. Moderna Museets ledning avböjde innan jul offentligt erbjudandet från Lars Vilks att donera hans numera världskända konstverk "Profeten Mohammed som rondellhund". På Stockholms kulturhus har också ledningen valt att censurera en utställning som öppnar inom kort. Det namn som konstnären, Makone Linde valt, "Negerkungens återkomst" anses alltför provocerande och byttes därför ut i lanseringen av utställningen.

Vi kristdemokrater värnar en öppen debatt, och ser konsten som ett levande och positivt inslag i vårt demokratiska samhälle. Att politiskt gå in och ta över beslut om konst blir problematiskt, då konsten bör vara avpolitiserad. Men om man från tjänstemannahåll tar politisk ställning, som ovan beskrivet, så blir det tydligt att man behöver riktlinjer för den offentligt finansierade konsten, något som nu kulturnämnden håller på att ta fram. Det åvilar också enskilda konstnärer ett ansvar att inte provokationen i sig sätts före en förankring i vårt demokratiska rättssamhälle. Det råder inget tvivel om att det finns gränser för vad man kan uttrycka med konst, och det är välgörande om vi kan ha ett offentligt samtal om den etiska grunden för konsten.

Ibland kan det vara nödvändigt med förklaringar till konsten, för att sätta den i rätt kontext. Vi kristdemokrater föreslår därför att konstverket i Carolinabacken omgärdas med taggtråd och att en förklarande plakett sätts upp som ger bakgrunden för verket. På så vis kan både konstverket skyddas från skadegörelse, och konstverkets innebörd sättas i ett tydligt sammanhang då det redan vid sin ursprungliga tillblivelse i Berlin ackompanjerades av murar, taggtråd och förtryck.

Kristdemokraterna föreslår kommunfullmäktige besluta

att Ingärda Erik Krikortz DDR-konstverk ("väggmålning") i Carolinabacken med taggtråd.

att Konsten som är en del av utsmyckningen av paradgatan förklaras med diskreta skyltar.

Uppsala kommun den 19 januari 2016

Jonas Segersam (KD)




Här finns en översikt över höstens omfattande debatt i UNT

Nytt år - nya utmaningar för Uppsala

Ovanstående riskvärdesanalys visar Kommuninvest (ett finansieringsbolag ägt av Sveriges kommuner) riskvärdering av Uppsala kommun, gjord nu innan jul.


Bara 4 av 272 kommuner har ett sämre riskvärde än Uppsala. Med ett riskvärde över 7 kan inte en enskild handläggare på Kommuninvest besluta om att låna ut pengar till Uppsala kommun, utan beslut måste fattas av VD eller styrelse.


Hur har det blivit så här? UNT skrev i mellandagarna om hur skulden per kommuninvånare ökat från 30.000 kr till 70.000 kr senaste 15 åren. Det kan illustreras av följande diagram:



En stor orsak till att skulden ökat så mycket de allra senaste åren är den affär där kommunen köpte Ulleråkersområdet av landstinget för nästan 2 mdr kr 2014. Jag satt då i landstingsstyrelsen, och konstaterar att det var en överföring från ett skattekollektiv till ett annat. Kommunen fick mark att planlägga och sälja, och landstinget fick pengar som stärker deras balansräkning och därmed möjliggör investeringar i nya Akademiska. Det är bra att Uppsala kommun nu har pressen på sig att exploatera denna mark för minst 8000 nya lägenheter, något som verkligen behövs! Det ställer stora krav på organisationen (för att inte riskera förluster), vilket är nödvändigt! Planen är att programmet för Ulleråker ska antas nu inom kort och sedan sätter markanvisningarna igång.


Efterhand som marken säljs av som byggrätter kommer sedan kommunen att få tillbaka pengarna, och den extrema låneskulden minskar. Men detta är dock bara en liten del av problematiken, och jag håller med Stefan Hanna (C) som häromdagen till UNT signalerade behovet av att sälja av andra tillgångar. Kommunen behöver bli mer aktiv får att få loss kapital så att vi kan fortsätta en hög och nödvändig investeringstakt. Att medborgare, som Johan Aulin i UNT, blir oroliga är inte konstigt. Det är absolut inte försvarligt med en så hög skuldsättningsgrad för kommunen. Och på kort sikt måste vi se över varje tillgång, och fundera på vilka delar vi kan realisera i syfte att bättra på balansräkningen. På lite längre sikt måste kommunen föra en intensiv markpolitik, så att vi kan få intäkter från exploatering av mark, ett arbete som måste föras aktivt, marknadsmässigt och uthålligt.

Det stora problemet är emellertid inte den höga skuldsättningsgraden. Den betyder naturligtvis kostnader, speciellt om räntorna åter börjar stiga.

Men det allra viktigaste, och nyckeln för hela ekonomin för Uppsala, är att komma åt den höga kostnadsutvecklingen.

Jag brukar säga att när man behöver förbättra ekonomin finns bara två sätt - öka intäkterna eller minska kostnaderna.

Möjligheten att öka intäkterna i Uppsala är begränsade. Vi behöver även här se över alla poster, och göra vad vi kan. Exempelvis hade jag gärna sett att vi kunde ökat maxtaxan för exempelvis barnomsorgen - jag tror de allra flesta föräldrar är beredda att betala för en god barnomsorg, och accepterar att kostnaderna skrivs upp i takt med det allmänt ökade kostnadsläget. Något som inte görs idag, utan den här typen av tak leder vanligen till att avgifterna inte sätts upp i den takt de borde. Vi kristdemokrater har motionerat om att alla avgifter i Uppsala bör indexeras, och kommunen behöver absolut se över så att vi får intäkter på de områden där vi kan ta ut berättigade avgifter, och att dessa avgifter i förekommande fall justeras upp regelbundet.

Sedan finns naturligtvis skatten, som är vår största inkomstpost. Om avgifterna utgör enbart 6-7% så utgör kommunalskatten huvuddelen. Resterande är det statliga kostnads- och inkomstutjämningssystemet, samt övriga statliga bidrag.

Att höja skattesatsen är ingen egentlig lösning, vilket Hans Jansevik (och Stefan Hanna) påpekat i debattartiklar. Den skjuter bara upp de åtgärder som måste till. Det allra bästa sättet är annars att höja skatteintäkterna utan att höja skattesatsen. Det sker genom en aktiv närings- och ekonomisk politik, främst på statlig nivå som stimulerar företagande, tillväxt, minskar arbetslösheten och gör att fler människor kommer i arbete (från utanförskap). Detta har Allians-regeringen gjort under sin tid vid makten vilket gör att hela kommunsverige haft ganska bra ekonomi.

Men till syvende och sidst kommer man inte ifrån att man måste bedriva ett långsiktigt och uthålligt arbete att hela tiden pressa kostnaderna. Speciellt i en kommun som Uppsala, som enligt jämförelser med liknande kommuner (exempelvis R8-rapporten som kom förra året) ligger betydligt högre i kostnader än vad som vore förväntat utifrån förutsättningarna. (Se även Jansevik som i ett videoklipp påpekar detta.) Faktum är att om Uppsala skulle komma ner i mer genomsnittliga kostnader så skulle det innebära en besparing på 500 mnkr. Det är alltså här de stora pengarna finns att hämta.

Och det blir då på de stora delarna av kommunens ekonomi - skola/utbildning, äldreomsorg och social omsorg.

Jag är själv övertygad att huvuddelen av dessa effektiviseringar inte behöver ske ute i verksamheterna utan kan ske genom att skära på byråkratin. I vår budget föreslog vi också besparingar på 10% av all administration.

Med en sådan politik kan vi ändra den trend vi ser nedan, nämligen att kommunen har ett återkommande dåligt ekonomiskt resultat.

På det viset får vi också ihop pengar så att vi kan trygga det stora framtida behovet av investeringar, och för en ansvarsfull politik för att trygga välfärden för Uppsalas framtida befolkning.

Fackens makt över invandringen

I måndags släppte Upplandsradion nyheten att en iransk familj utvisas efter fyra år i Sverige - välintegrerade med arbete och med ett positivt bidrag till det svenska samhället.

Ändå får de beskedet från migrationsverket att de måste åka, eftersom mannens lön under 5 månader legat 180 kronor under kollektivavtalad lön. Hur kan detta hända? Arbetsgivaren har erkänt sitt misstag, och den ene pojkens lärare har ställt upp i förtvivlade försök att hjälpa familjen. Ändå står beslutet fast, även om Migrationsverket nu välkomnar en rättslig prövning.

Rebecca Weidmo Uvell lyfter förtjänstfullt i sin blogg det verkliga problemet som ligger bakom migrationsverkets beslut. Det är nämligen inte egentligen statliga myndigheter som är problemet utan den svenska arbetsrätten. I själva verket är det i praktiken LO som beslutar om vem som ska få stanna och inte. Och detta utifrån att vi har en djungel av tämligen höga minimilöner att förhålla oss till.

Det är för mig helt obegripligt hur vänstern å ena sidan hävdar någon slags rättighetstänkande att komma till Sverige, och å andra sidan klamrar sig fast vid försvar av en svensk modell som blev inaktuell redan med berlinmurens fall och Sveriges medlemskap i EU. Jag har tidigare utvecklat detta dilemma i artikeln om "Refugees Welcome", läs gärna mer där.

Maria Eriksson om saken i Dagens Samhälle

Expressen om iranska familjen

Bättre barnomsorg

Ja "bättre barnomsorg" borde varit rubriken på den artikel vi hade i UNT igår, och inte "mindre förskola".

Läs gärna artikeln på denna länk och se vilka goda förslag vi har för förskolan och barnomsorgen.

Gränskontroller och asylansökningsområden

I går debatterade Ebba Busch Thor och Jonas Sjöstedt (V) i Aktuellt förslag från Kristdemokraterna om exempelvis särskilda asylansökningsområden (och även gränskontroller)

Nu har ju även regeringen (presskonferens med Ygeman igår) meddelat att de inför gränskontroller som träder i kraft just nu vid Sveriges gräns mot Danmark / Tyskland.

Löfvén konstaterar att Dublinförordningen måste rivas upp - eftersom den ju uppenbart helt enkelt inte fungerar.

Till skillnad från Sverigedemokraterna, som haft en massa förslag länge, utifrån att de vill ha ett totalt invandringsstopp (eller åtminstone 95%), så står Kristdemokraterna för en ansvarsfull flyktingpolitik, utan att vara så totalt naiva som vänsterpartiet och miljöpartiet (exempelvis). Roligt att se att även liberaler, som Björn Axén på Frihetssmedjan, förmår se även problemen med invandringen.

Mycket bra att Ebba tar ledartröjan i dessa svåra frågor. Det är självklart så att något måste göras. Om inte EU har någon som helst styrsel på asylpolitiken så måste vi svenskar agera i eget intresse. Poängen är ju att de som verkligen behöver hjälp ska få det, inte att en massa personer uppehåller sig illegalt i Sverige eller kommer hit för att stanna utan giltiga asylskäl.

Ebba har också fått stöd från exempelvis UNT:s ledare och från Lena Mellin på Aftonbladet - vilket visar att det till stora delar är välavvägda förslag från vårt parti!

Det är naturligtvis också helt orimligt att folk ska vänta (och rota sig) under 1 1/2 - 2 år innan besked om utvisning. Då är det redan för sent. Nej, jag tror både de asylsökande och svenskar i allmänhet föredrar ett mindre byråkratiskt förfarande vid prövningen av asylskälen, och att vi just nu i första hand hjälper dem som verkligen behöver hjälp - personer som fått sina hem förstörda i Syriens krig, och som sett IS terror i vitögat.

Det kräver också mycket för oss i Uppsala kommun - se en bra information på kommunens hemsida! Jag mötte igår en familjefar som precis tagit emot två ensamkommande flyktingbarn i sitt hem, och idag fick jag höra från socialchefen att vi mot utlovade 70 mottagna asylsökande ensamkommande nu har tagit emot 130 fler! Det kräver mycket av kommunen att hitta boenden och skolor. Och jag hoppas verkligen att kommunen tar vara på det engagemang som faktiskt finns, till exempel att placera asylsökande i hem, något som vi drivit mycket tydligt i socialnämnden när det gäller ensamkommande barn. Speciellt barn (men även vuxna) behöver nära kontakter med vanliga svenska hem, det är inte minst viktigt för en god integration! Då kan vi inte hålla på och satsa på att bara bygga upp en massa institutioner som HVB, utan måste låta en del av pengarna komma villiga familjer till del!