Vägrar betala licens för min dator!

Jag höll på att sätta teet i vrångstrupen idag när jag såg i DN att man nu är eller blir skyldig att betala TV-licens för sin dator med internetuppkoppling och Ipad. Allvarligt så har jag god lust att medvetet bryta mot den lag som är uppenbart omoralisk.

Är det verkligen rimligt att den dator som är inköpt för i första hand arbete ska vara licenspliktig till radiotjänst för att SVT (eller som tydligen redan Tv4) väljer att lägga ut sina program på Internet? Och bara för att jag bor i Sverige. Hade jag bott var som helst annars i världen skulle jag kunna fortsätta titta på SVT hur mycket som helst utan att vara licensskyldig.

Nej, detta visar hur förlegat och ohållbart systemet med TV-avgift är. I vår familj har vi visserligen förnöjt oss med att avvisa alla inbitna tjänstemän och licensjägare från radiotjänst med att vi inte har någon TV-mottagare, vilket mötts med en viss uppenbar skepsis. Men jag kan tycka att man helt enkelt borde finansiera detta rakt av via skattsedeln. Det ytterst märkliga är att regeringen tycks strunta i den gedigna utredning som föreslagit just detta. Nej, precis som annan infrastruktur i samhället, vägar och järnvägar t ex (där finns ju i o f s en del avgifter i bilden också). Släpp Public Service fri!

Mer i DN 1, 2, 3

Familjen - inte staten!

I Sverige är det tyvärr ofta staten som står högst i människors medvetande. Staten har huvudansvaret, staten vet bäst, och välfärden får vi av staten. Till och med går det så långt att många ser staten som huvudansvariga för barnen, i stället för föräldrarna.

Jag anser mig inte vara extremhöger, och absolut inte nyliberal. Jag ser problemen med vinster i välfärden, är ingen ivrare för sänkta skatter och tycker det är viktigt att människor tar ett solidariskt ansvar för mer behövande såsom äldre, sjuka och barn. Den svenska välfärdsstaten har många förtjänster, även om det i lite för stor utsträckning bygger på den svenska trygghetsnarkomanin (David Eberhard).

Men när man börjar tala om att staten vet bättre än föräldrarna vad som är bäst för barnen, ja då reagerar jag. Och för övrigt när staten vet vad som är bäst på en hel del andra områden också för den delen. Jag har sett alltför många exempel på hur man alltför lättvindigt omhändertar barn, t ex en liten nyfödd pojke som ammades av mamman och återlämnades först långt efter att åtal lagts ner och misstankar undanröjts. Och när någon som är under utredning av socialen hotar med att bege sig utomlands, ja då slår polisen till - vet jag också flera exempel på. Om man inte i god tid hinner emigrera som några i min bekantskapskrets sett sig tvingade att göra eftersom de vill hemskola sina barn.

Nästan som i Sovjet... Jag kommer ihåg hur jag som nyförlovad med min nuvarande fru Ingvild på vägen hem till Sverige kastades av tåget vid finska gränsen med beskedet att åka tillbaka till Sibirien för att fixa mitt visum. Jag trodde att det värsta som kunde hända utan visum var att jag fick lämna landet. Men icke, straffet var i stället att jag fick stanna kvar!

Nu har jag inga direkta planer på att lämna Sverige, men när Anna Dahlberg skriver i Expressen att 

"Civilsamhället är inte bara knattefotboll och tipspromenader, utan också barnmisshandel, alkoholism och religiös dogmatism. Om staten rullar tillbaka sin makt låter man andra maktstrukturer ta över."

ja, då kan jag inte låta bli att dra parallellen till hur svenskar i hopar lämnade landet under 1800-talet för att finna friheten i Amerika.Visserligen till stor del på grund av svält och fattigdom, men inte alltför sällan på grund av en förkvävande överhet som inte tillät folk att till exempel själva bestämma vilken religion, kyrka eller politiskt parti de skulle tillhöra. Här bär vi på ett tungt arv.

Då är jag tacksam för att KD och C vågar tala om statens begränsningar. Och är det en kamp mot fyraprocentspärren, ja då är det en lovvärd kamp - det måste ju betyda att man inser att många väljare tycker likadant. För det är inte så som Anna Dahlberg självmotsägande påstår att svenskar har en så stark tilltro till staten. Jag tror att fler och fler vaknar upp och ifrågasätter galna idéer från politiker och en verklighetsfrånvänd kulturell elit.

Det finns tack och lov en och annan förälder som vågar "hålla barnen hemma från dagis" och ge dem lite av den anknytning, kärlek och trygghet som bara en förälder kan ge!

Se gärna en krönika av Johannes Åman i DN med samma galna innehåll
Och Anders Sällströms blogg som är betydligt bättre

Framme för jul i Norge

Nu har vi anlänt i Norge för julfirande. Vid ankomst i snöfattiga Tröndelag blir vi bjudna på risgrynsgröt så här på lillejulaften. Efter gröten serveras "grøtpinne" - spekeskinke med potatis och flatbrød.

Nu ska vi fira Jesu födelse

Att Sverige är ett land byggt på kristen tradition och värden glöms ofta bort. Visst finns det mycket annat som har påverkat vår kultur och identitet. Julen till exempel är ju en urgammal högtid kopplad till vintersolståndet, men sedan 1000 år firar vi den till minnet av Jesu födelse.

Sanningen är ju den att det allra mesta som är grunden för vår moderna stat och samhällsbildning har sina rötter i tidig medeltid. Skriftspråk, samhällsorganisation, landskap, högtider och kyrkor, ja det är från denna tid och framåt vi har våra kollektiva minnen. Innan det är Sverige bara en grå forntid, kanske främst för att det saknas skriftliga källor.

Andreas Carlson och Ola Mårtenson tar i dagens SvD förnämligt upp just betydelsen av det kristna kulturarvet. Det kan behövas, eftersom vi annars får en så entydig kör av röster i den offentliga debatten som säger något annat. Men det räcker att titta på vår svenska flagga så påminns vi om vad som är grunden för vårt svenska samhälle. Och även om man inte är kristen hoppas jag man ändå kan uppskatta vad denna tradition betytt för människovärde, demokrati, omtanke och värme i vårt land. Och så kan vi få en jul full av julefrid och högtid tillsammans!

Mikael Oscarsson hade för övrigt en mycket bra debattartikel om skolavslutningar i kyrkan häromdagen i UNT. Jag blev upplyst och fick beröm för den av en socialdemokratisk kollega i kulturnämnden.

Stoppa demoniseringen av judar

Ja, under den rubriken skrev Israels relativt nye ambassadör till Sverige, Isaac Bachman, igår ett inlägg i Dagen. Mycket bra text, som tydligt belyser problematiken runt Israeldebatten i Sverige. Han tar upp kärnan i problemet hur man bedömer Israel efter helt andra mallar än grannländerna, och till och med har mage att jämföra Israel med nazi-Tyskland, eller med apartheidregimen i Sydafrika.

Tack för den rösten! Tack och lov att vi har en Israelisk representation med officiell status, så att inte den judiska rösten försvinner utan kan stå där och bli lyssnad till. Jag köpte också häromdagen en av överlevarna efter förintelsen, Max Saphirs bok. Jag känner honom här från Uppsala, och är oerhört tacksam att hans, och andra överlevares, röst får höras, och påminna oss och våra barn om mänsklighetens grymheter, och hjälpa oss att aldrig göra om samma misstag. Om detta må ni berätta!

Naturligtvis rycker svenska bloggare såsom Dessa mina minsta bröder, och Katolsk vision (Irène Nordgren) ut och förstärker den sneda bild som är förhärskande i Sverige. Envist försöker man förneka att det finns en koppling mellan antisionism och antisemitism. Men det finns en mycket tydlig koppling och den stavas J-U-D-E ! Israel är ju som kanske bekant världens enda judiska stat.

Endast Bengts blogg ger en lite mer neutral beskrivning av Bachmans artikel.