Ny KDU-ledning

Idag kommer kristdemokratiska ungdomsförbundets valberedning att presentera sitt förslag på ny ledning för förbundet. Min gissning är följande: Charlie Weimers som ordf, Ebba Busch som 1:a vice ordf och Matilda Stålbert som 2:e vice ordf.

Skulle valberedningen ha kommit fram till det förslaget är det förstås inte helt okontroversiellt. Charlie har ju i diverse sammanhang hängts ut som en farlig mörkerman, och när Stålbert i tidningen Kristdemokraten aviserade sin kandidatur var ju huvudpoängen att hon ville stoppa högervridningen av KDU (läs - erbjuda ett alternativ till Weimers och andra skumma högerkrafter). Ja, vi får se hur det går idag - och framförallt på förbundets stämma 1-4 maj.

Nordist - javisst!

I kväll blev jag invald i styrelsen för föreningen Norden här i Uppsala. Jag gick med som medlem i samband med EMU-omröstningen för några år sedan, då med syftet att arbeta för att återinföra den skandinaviska kronan som kom till som ett gemensamt projekt redan 1873. Det skall bli spännande att se vilka möjligheter som finns att blåsa liv i ett aktivt nordiskt opinionsarbete här i stan - samtidigt är det förstås ett stort förtroende att få vara med och företräda de många medlemmarna i denna anrika förening. Det är extra roligt att Jakob E:son Söderbaum, som jag haft förmånen att samarbeta med i olika sammanhang, är ny ordförande för Föreningen Nordens Ungdomsförbund i Uppsala.


Hoppas vi får se ett ökande engagemang för ett starkare nordiskt samarbete. Nu när ännu inte euron är införd mer än i Finland har vi ju ett gyllene tillfälle att bygga ett starkt nordiskt block inom / i anslutning till EU!

(foto: Malene Thyssen)

Mitt första barndop

I helgen bevistade jag mitt första barndop. Det var Theo, min svägerskas Solvors och hennes Kolbjørns förstfödde som döptes i Hølonda kyrka utanför Trondheim i Norge. Det var samma kyrka som jag och min fru vigdes i för snart 12 år sedan. På fotot syns bredvid prästen familjen Finanger Haugen, därefter min vackra fru Ingvild i röd Trönder-folkdräkt, och slutligen Kolbjørns två systrar Inga och Jorun.

Farligt erkänna Kosovo

Sverige och övriga EU-länder gör ett historiskt misstag om vi erkänner den nyutropade Kosovo-staten. Hela NATO:s och EU:s Kosovo-politik är ett enda stort misslyckande.

Visst kan man sympatisera med kosovo-albanernas svåra situation, men att utifrån gå in och agera poliser och ta ställning i en inrikespolitisk konflikt får bäring på en rad andra liknande konflikter i Europa. Varför ska inte baskerna vara självständiga? Eller ungrarna i Rumänien, eller ålänningar eller skåningar för den delen? Att ge sig in i ett getingbo som detta finns det bara dåliga erfarenheter runt. Jämför USA:s misslyckanden i Vietnam och Irak, Österrike-Ungerns misslyckande balkanpolitik som ledde till första världskriget, västländernas omöjlighetsprojekt att rädda det sjunkande Gaza eller svårigheten att åstadkomma en hållbar lösning för Cyperns framtid (med tusentals turkiska soldater ockuperande norra delarna av ön).

Nej, Kosovo kommer under överskådlig framtid att bli en kvarnsten runt Europas hals.
Gerald Knaus, tankesmedjan European Stability Initiative säger i SvD:
–I praktiken blir Kosovo ett EU-protektorat.

– Risken är stor att Kosovo blir en misslyckad stat. En EU:s omättliga fågelunge som under många år ska matas och skyddas, fortsätter Gerald Knaus och uppmanar EU att äntligen ta en debatt om Kosovos framtid i stället för att bara skicka dit poliser.

Att inte ta hänsyn till Rysslands och Serbiens invändningar är ytterst farligt för framtiden och späder på den ökande klyftan mellan Ryssland och västvärlden. Kosovo utgör den Serbiska statens historiska kärnland, och här utkämpades heroiska kamper mot den överskuggande turkiska ockupationsmakten. Visst kan man sätta press på Serbien på olika sätt (på samma sätt som gentemot Ryssland), men det måste göras utifrån respekt och förståelse och inte genom bombningar och tusentals militärer / poliser från väst som skall bygga konstlade barriärer.

Rolf Gustafsson beskriver i SvD träffande EU:s misslyckande som ett "pinsamt problem".

Enligt Bildt i DN kommer Sverige ta ställning till en ev självständighetsförklaring efter möte i Utrikesnämnden 4/3. För den internationella fredens bästa - erkänn inte Kosovo!

Ansvarslösa män sviker familjen

I svenskan idag kan vi läsa om "Eva" som avslöjade sin man på homosajt. Män är ett märkligt släkte. Vi har det stora problemet att vi alltför ofta drar oss undan, och gottar oss i vår egen "låtsasvärld". Homosexuella relationer är bara ett exempel. Men det kan lika gärna handla om pornografi eller spel eller träning. Problemet är när det blir en flykt undan att ta ansvar och tvingas kommunicera och reda ut konflikter. Alltför många kvinnor tvingas dras med alltför stort ansvar för hem och barn på grund av att männen inte lyssnar, inte deltar, inte kommunicerar eller är öppna med sina egna liv.

Andra som bloggar om idagsidans artikel är upprörda över att inte Peter lever ut sin "kärlek" utan lever i en livslögn. Men problemet är ju att han varit med och satt två barn till världen - då är de hans ansvar, på samma sätt som barnens mor, och inte raden av manliga älskare som kommer och går efter hans eget behag - utan att behöva ta något som helst ansvar... Nej, upprätta patriarkatet* - och män - ta ert ansvar!


*/sentida fotnot: detta skrevs när jag i början av bloggens historia laborerade en del med just "patriarkatet" som begrepp. Det är ju enormt belastat i dagens Sverige, men lite skämtsamt så associerade jag det då till just "faderskap" som väl är en mer bokstavlig tolkning, eftersom jag startade bloggen under en av mina ganska många perioder som pappaledig.