onsdag 14 juli 2010

Vem är skurken, Aftonbladet eller Littorin?

I dagens DN ger Sven-Otto Littorin sin bild av det som hände förra veckan. Nu är det upp till var och en att avgöra vem man ska tro på, honom eller Aftobladet. Med tanke på hur Helle Klein utnyttjar historien för att svärta ner bilden av regeringen i Aftonbladet häromdagen, lutar jag åt att sätta större tro till Sven-Otto.

För Helle är det ingen tvekan om vem som är skyldig ("En politiker som visade sig kunna ljuga hela svenska­ folket inklusive journalistkåren rakt i ansiktet..."), och därmed har domen i media fallit. Det är problematiskt att media får agera domare i ett rättssamhälle - skyll gärna på pressetiken, men var gärna lite mer ödmjuka (som sagt står ord mot ord i det här fallet)! Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att man är ganska rättslös mot media. När väl bilden är satt är det alltid i princip omöjligt att sätta en annan bild - oberoende av vad som är sant och inte. Därför har Aftonbladet ett stort ansvar för att hänga ut en personligt hårt pressad f d minister som sexköpare.

Kent Persson har en poäng att Aftonbladet inte tycks helt säkra på sin sak eftersom de hävdar att de inte skulle ha publicerat om han nekat... Semestrande chefredaktör Jan Helin försöker i efterhand påpeka att de publicerade eftersom Littorin inte kommenterade, men med tanke på vad de skrev tidigare under veckan hade han ju ingen anledning kommentera eftersom Aftonbladet då sagt att han inte var en offentlig person och därför fanns ingen anledning att publicera Annas berättelse. Så det var alltså Littorins uteblivna dementi till tidningen som gjorde dem säkra på att han var skyldig? Tunt, aftonbladet!!

Det enda positiva med det hela är att sexköplagen visar sig vara en bra lag i så måtto att man kan hänvisa till att det numera är brottsligt att köpa sex. Hade det varit det på Fälldin och Palmes tid hade Geijeraffären troligen fått helt andra följder.

Och för Per Albin Hansson hade dagens öppenhet lett till en omedelbar avgång som Niklas Ekdal förtjänstfullt påpekar. Jag håller med honom att hela Littorinhistorien är absolut trist. På alla sätt och vis.

Se gärna Mange Schmidts "kommentar" - tips av Stefan Olsson...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi vet alla "nej betyder nej". "Nej nej! Absolut inte!" verkar dock betyda att man mer är chockad över frågan. Undrar hur många (fysiska) våldtäktsmän som skulle kunna få sig frikända med den motiveringen?

Segersam sa...

Enligt svensk rättstradition gäller principen "hellre fria än fälla" och det krävs enligt brottsbalken övertygande bevis för att fälla någon för ett brott som Aftonbladet dömer Littorin för. Det är möjligt att det finns viss grund för anklagelserna, men inte så stark att den ger grund för tidningens huvudlösa påhopp på Littorin personligen och statsministern och regeringen i allmänhet!