Idag, 11 september,
skriver jag i Dagen om att vi behöver ta tag i islamistiska värderingar som påverkar vårt svenska samhälle, och ta avstånd från den politik som bedrivs i islamistiska diktaturer.
Här är texten:
Joel Halldorf (Dagen den 27
augusti) har helt rätt i sin analys att det finns tre vägar i hur vi
politiker hanterar religionsfrågan. Den första dagens religionsfrihet,
den andra Frankrikes Laïcité-princip där alla religiösa uttryck i
offentligheten förbjuds. Men när kritiken kommer mot den tredje vägen,
begränsar Halldorf argumentationen till SD:s hållning – att anledningen
till att kristendomen ska ges en särställning enbart skulle vara
historiska och kulturella skäl.
Att Sverige har varit naivt
i sin misslyckade integrationspolitik börjar bli alltmer uppenbart för
allt fler. När man läser Försvarshögskolans studie ”Mellan salafism och
salafistisk jihadism” inser man att Sverige under decennier varit en
fristad för islamistiska aktivisters verksamhet, vilket enligt Säpo lett
till att vi nu har tusentals aktiva islamister i vårt land. När man
därtill lyssnar till modiga kvinnliga samhällsdebattörer som utifrån
egna erfarenheter vittnar om kvinnoförtryckets och hedersvåldets
baksidor, Sara Mohammed, Soheila Fors, Gulan Avci, Sakine Madon, Nalin
Pekgul, Annahita Parsan, Amineh Kakabaveh, ja då borde klockorna börja
ringa att något måste göras.
Vi har i Mellanöstern flera utpräglade
islamistiska diktaturer, Iran, Saudiarabien, Gaza, där kvinnor
förtrycks, misshandlas och förnedras, där våld upphöjs till
samhällsnorm, där moralpoliser kontrollerar att könsbarriärerna
upprätthålls och där sharia, med stening av äktenskapsbrytare och
handavhuggning av tjuvar, tjänar som inspiration för lagstiftningen.
Jag tror det är
få i Sverige som kan föreställa sig hur det är att leva under detta
förtryck, och vilken chock det innebär för människor som söker sin
tillflykt till Sverige att möta samma förtryck i förorterna till
Stockholm, Malmö, Göteborg, Örebro och Uppsala.
I Mellanöstern
skiljer man inte mellan religion och politik på det sätt vi är vana vid
här i Sverige. Islam är inte bara en religion, det är också ett
politiskt program. Skulle vi under kalla krigets tid tillåtit
Sovjetunionen att uppföra kommunistiska kulturcentra i Sverige? Det är
just vad som händer när utlandsfinansierade islamska kulturcentra
uppförs idag.
Jag tror att vi måste börja skärskåda de
uttryck som dessa värderingar tar sig, och ta kraftigt avstånd från dem.
Det får dock inte innebära att man hamnar i det franska diket att
förbjuda alla religion i offentligheten. Kristendomen har absolut varit
en del av vårt lands historia och kultur under sekler, men det är inte
traditionen som ger dessa värderingar ett försteg, utan att vi följer
mänskliga rättigheter, demokrati och mötes- och religionsfrihet.
Människolivets okränkbarhet ska gälla som norm, och då blir det svårt
att acceptera ett system som institutionaliserar kvinnomisshandel.
Det
blir också svårt att tillåta en våldsam rättsskipning inom släkten där
otrogna makar misshandlas, ”golare” avrättas och unga flickor
kontrolleras. Även Halldorf ser problemen med detta, så låt oss
tillsammans fundera vidare hur vi bäst kan möta ett av hoten mot vårt
fria svenska samhälle.
Jonas Segersam,
kommunalråd (KD), Uppsala