tisdag 27 september 2011

Kristdemokraternas framtid

I kväll i rapport har Mats Knutson utifrån en enkät till oss lokalavdelningsordförande spekulerat över Göran Hägglunds framtid som partiledare. Jag uttalar mig om att det är naturligt, i ett läge där vi gått bakåt i alla nationella val sedan 1999, att vända på alla stenar inklusive partiledarskapet. Det är inte särskilt lätt att få ett utrymme inom Alliansen, och vid flera tillfällen har väljare och sympatisörer varit frågande inför de signaler som sänts ut från partiledningen.

I Uppsala lokalavdelning har vi lämnat vårt förslag på det nya partipresidiet till valberedningen, och det ska bli spännande att se vad processen mynnar ut i för beslut på rikstinget i Västerås i januari. Det känns tryggt och bra att vi har så många goda företrädare för Kristdemokraterna att vi inte behöver vara oroliga för partiets framtid!

En sak som jag tror vi måste bli bättre på är att ta vara på de personer som har dokumenterat goda egenskaper som politiker, där kanske det enklaste sättet att mäta förtroende är i röster och kryss. Exempelvis Ebba Busch här i Uppsala gjorde ett kanonval och samlade 1679 röster, något jag skrivit om tidigare. Om vi inte förmår använda oss av personer som har förtroende och förmår entusiasmera och leda partiet framåt så är vi på ett sluttande plan. Hela vår demokrati bygger på förtroende och det får vi som politiker aldrig glömma.

torsdag 15 september 2011

KD-framgång gynnar äldre i Uppsala

H%C3%A4gglund%20ifr%C3%A5gas%C3%A4tts%20allt%20mer
I morse hade jag möte med Ebba Busch och fick visa vad UNT skrivit. Noterade att det var svårt för  UNT att få fram huvudnyheten att Kristdemokraterna och Alliansen fått bort köerna i äldreomsorgen. (Upplandsradion) För första gången sedan äldrenämnden infördes 2003 har kön på ca 125 personer som väntade på plats i äldreboende nu byggts bort genom ett aktivt och intensivt arbete. I spetsen för detta har ordförande Gustaf von Essen (KD) stått, supplerad och numera efterträdd av Ebba Busch, och naturligtvis bistått av ett väl fungerande äldrekontor. (Se även Ebbas blogg)

Men, det är förstås alltid skandaler och spekulationer som är mest spännande och i stället toppas helsidan i papperstidningen med en artikel om att Ebba Busch kritiserar regeringen för en dålig hantering av frågan om ersättning till utsatta barnhemsbarn, kryddat med några frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare. På unt.se finns inte ens huvudartikeln om äldreomsorgen med alls, men det är ju så media fungerar - positiva nyheter drunknar i (ibland påstådda) konflikter och andra snaskigheter. Inslaget på TV4 igår där även Ebba Busch intervjuas är också belysande.

Frågan om vad som händer i vårt parti är förstås intressant och spännande, men i första hand en intern fråga.

Nu får vi hoppas att partiet bättre förmår föra ut vad som är vår politik, också i förhållande till vad som är regeringens politik. Det är ju faktiskt så att det inte alltid är samma sak, men som minister och regeringsföreträdare är det svårt att tala om partiets politik när den skiljer sig från regeringens. Så det är inte alltid så lätt med tydligheten.

Mer om läget i partiet: Hallberg i Expressen, Gissén i Tv4, om Odell i UNT, om Hägglund i SvD,

onsdag 17 augusti 2011

Grattis Victoria och Daniel!


De varmaste gratulationer och lyckönskningar till vårt kära kronprinsesspar!

DN 1,2,3,4, 5 Dagen 1,2 SvD 1,2,3,4

tisdag 9 augusti 2011

Den som är utan skuld...

Göteborgsposten publicerar idag första delen om resultaten av den utredning som Drottning Silvia låtit göra angående hennes fars nazistanknytningar efter att Kalla fakta tagit upp saken i våras. Där framgår hur fadern Walther flyttat tillbaka från Brasilien till Tyskland och där bytt en fabrik ägd av en judisk fabrikör Wechsler mot kaffaplantager i Brasilien. På detta sätt kunde Efim Wechsler 2 1/2 månad innan krigsutbrottet undkomma Tyskland och finna en fristad i Brasilien. Hade han inte haft egendom i Brasilien hade han inte tillåtits imigrera till landet där hans dotter och svärson fanns sedan tidigare.

Oberoende av om Walther Sommerlath var en övertygad nazist eller inte är det slående hur nyheten används i Sverige för att smutskasta Drottning Silvia och kungahuset. Det är bara att läsa bloggar (Lasses, Allrick, Jämlikhetsanden,  m fl) som kommenterar GP-artikeln idag för att se vilken aversion mot kungahuset och vilka känslor detta fortfarande väcker.

Det är lätt att kasta sten i glashus, även om de flesta av oss inte är utan egen skuld i missförhållanden runt omkring oss. Människan har behov av "skurkar" som man kan peka finger åt och som minsann är mycket sämre än en själv. "Ok, man är bara människa men minsann ingen Hitler eller Stalin eller Kim Young Il"! Detta är ofta en falsk självgodhet och ett sätt att ställa sig själv i bättre dager än andra. Från vänsterhåll lyfts kungahusets kopplingar till nazismen fram i syfte att ställa kungahuset i dålig dager.

Faktum är att i Europa innan kriget fanns en utbredd främlingsfientlighet och ett stort stöd för nazismen, inte minst i vårt eget land. Jag försvarar absolut inte detta och tycker det är mycket positivt att man i (speciellt Väst-) tyskland gjort upp med den tunga kollektiva skuld som vilar över landet efter världskrigen (till skillnad med många andra länder som inte gjort upp med sin mörka historia). Det är dock alltid segrarna som skriver historien och då är det lätt att fördöma de som inte tydligt reste sig mot de negativa krafterna som ledde till att Europa och det judiska folket lades i spillror.

I vår Bonniers konversationslexikon från 40-talet beskrivs hur Adolf Hitler i början av 30-talet genom utrensningar av nazistpartiet och samarbete med kommunisterna visade prov på "fördomsfri kombinationsförmåga" och hur han efter krigsutbrottet 1939 "tagit aktiv del av krigsledningen samt visat prov på fantasifull och djärv beslutsamhet". För övrigt beskrivs araber och andra folk i samma lexikon på ett sätt som skulle få hela redaktionen att stämplas som rasister och rasbiologer om det hade publicerats idag.

Min poäng är att vi måste se historiska människors handlingar i ljuset av den tid och tidsanda de levde. Därmed inte sagt att vi skall rättfärdiga det som är fel, men det är som sagt lätt att peka finger åt andra när vi kanske var och en i stället skulle vara mer observanta på hur just vi agerar för att göra det som är rätt och inte okritiskt anpassa oss efter vad som för stunden anses som politiskt korrekt och självklart i vår tid och enligt vår tidsanda.

Se hela utredningen på kungahusets hemsida

DN 1,2, Tv4, AB,

söndag 24 juli 2011

21 år är för lite


Det är svårt att med ord beskriva vad som hänt i Oslotrakten i går. Plötsligt har Norge åter blivit av med oskulden som funnits där sedan kriget. På samma sätt som när bomben gick av i Stockholm i vintras.  Denna gången är det ingen muslim utan en "kristen" "etnisk norsk" (enligt media) galning som utfört dådet. Sven Granath på BRÅ påpekar dock att det beror på den enskilde personen och inte på ideologin i första hand att något sådant här händer. Det är snarast så att isolerade människor som hamnar i en sådan här skev verklighetsuppfattning, ofta med en stark vapen / vålds-romantik försöker hitta en ideologi för att rättfärdiga sina handlingar. Det kan vara islam, eller högerextremism eller vänsterextremism.

Det jag tycker är tragiskt är att domen för terrorbrott kan bli högst 21 års fängelse. Det står definitivt inte i proportion till brottet. Jag är visserligen emot dödsstraff, och håller därmed inte med en person jag talade med idag som tyckte man kunde ta Anders Breiviks vapen och skjuta honom direkt, utan jag tror att det finns hopp för alla människor. Men är det rätt att han kommer ut om 20 år, kanske utan att ens ändra uppfattning?

Nej, man kan tycka illa om fängelser i andra länder, även amerikanska, där människor lever under hårda förhållanden (som Annika Östberg och Rickart Flinga berättade om i "Drömmen om Sverige") men här i Skandinavien har det gått för långt åt andra hållet. Gör man något så här bestialiskt så måste man i alla fall straffas på något sätt. Då är 21 år i fängelse för kort anser jag.

Ja, vi får fortsätta och tänka på och be för offren, de anhöriga och de överlevande, och arbeta vidare för att sådant här inte ska behöva hända.

Den som orkar kan läsa Prableen Kraurs starka ögonvittnesskildring i Aftenposten.

VG 1,2,3,4,5,6,7 AP 1,2 DN 1,2,3,4 AB 1("kan släppas om 14 år"),2,3 SvD 1,2,3
Tokmoderaten, Klimatbloggen,