Trump, SD och populismen

Högerextremismens framväxt

På vägen in till stan idag funderade jag över tidens trend. Många förfasar sig över att Trump blivit president, att SD växer i Sverige, att Orban är premiärminister i Ungern, att högerextrema grupper och partier växer i hela Europa. Det finns mycket i detta som är oroande, absolut. Men.

Populismen

Jag blir ibland anklagad för att vara populist - en term som för övrigt av vissa slungas ganska friskt mot meningsmotståndare. Jag brukar säga att jag ser det som en komplimang att bli kallad populist. Populus betyder "folket" på latin och det är väl det demokrati egentligen handlar om. Eller hur? Att återspegla folkviljan, naturligtvis inom vissa ramar.

Så jag tänker att vi politiker borde vara lite mer populister.

De försmådda kräver sin rätt

Människan kännetecknas av två saker, vi är sociala varelser, och vi är lata. Det som driver oss att jobba, förutom den egna överlevnaden och behoven, är till stor del pressen från vår omgivning, från familjen, arbetsplatsen, att få högre status i samhällsgemenskapen.

Har du läst Animal Farm, av George Orwell? Den beskriver i allegorisk form den ryska revolutionen (eller vilken revolution som helst) i form av en bondgård. Djuren gör uppror och tar över gården, bara för att ganska snart falla in i samma mönster. När de väl fått makten blir de snart besuttna utsugare och tar den gamla elitens plats.

Och just människans lathet gör att den grupp som äger makten tenderar att hela tiden ta det lite lugnare, tillåta sig själv lite mer, och se sin position lite mer säker.

Men det håller inte i längden

 

Vänster har blivit höger och höger vänster.

För drygt hundra år sedan hade vi en situation i världen där överklassen, monarkin och de gamla eliterna i form av adel, kyrka och rika borgare var de som styrde Europa. Arbetarklassen växte och enklare folk krävde sin rätt.

Sedan ett halvsekel är det den gamla arbetarrörelsen som har blivit den nya överklassen. De har bildat en ny kulturelit, fått höga löner, tagit ifrån de tidigare priviligerade deras gårdar, troner, handelshus och kyrkor.

Det har till och med blivit fint att vara kränkt, "marginaliserad" och "normbrytande". Men i själva verket är det bara en ny samling normer som blivit de samhällsbärande.

Vilsenhet bland verklighetens folk

Med Marx terminologi kan man säga att en alienering har skett. De som nu är "verklighetens folk" upplever att eliten är för långt ovan deras egen vardag och inte ser deras problem. När arkitekter säger att de inte känner någon som tycker att den moderna arkitekturen är ful, då skrattar dessa. När politiker säger att man borde ta bort alla bilparkeringar för det finns ingen plats att ställa cykeln, då kliar de sig i huvudet. När krönikörer skriver att svenska flaggan inte duger längre, eller att man ska kalla julskinka för helgskinka eller när myndigheter säger att man ska stryka Den blomstertid nu kommer, då förstår de ingenting.

Det finns ett växande utanförskap. Folk på landsbygden som måste ha bil. Äldre som inte förstår hur man använder internet. Vanliga människor som är vana att använda kontanter. Folk som fortfarande står i kön till skatteverket, till försäkringskassan eller till banken. Bara för att komma fram och få beskedet att de måste ta kontakt via internet eller telefon i stället.

En reaktion är nödvändig

När man inte förmår möta denna vilsenhet, förmår förstå människors frågor, ja då är det dags att byta regim. Och tack och lov kan vi göra det på demokratisk väg. Det är därför människor i land efter land röstar på företrädare som de känner ser deras problem, deras oro och deras rädsla. Oron för mängden invandrare. Oron för brottsligheten som breder ut sig. Oron för att de som styr inte längre förstår. Oron för att de strålande visionerna om en grönare och bättre framtid kanske inte är så enkla att nå.

Därför tror jag (tyvärr) att vi kommer se denna trend hålla i sig. Nu gäller det att kavla upp armarna och lyssna på vanliga människors oro, att åstadkomma en verklig förändring, och att våga utmana de sedan decennier utbredda normerna. Verklig normkritik, inte "normkritik" som ett överflödigt plåster på ett sår som inte läker.

Då talar jag inte om främlingfientlighet, självupphöjande nationalism eller totalitära strömningar som lösningen. Det är alla idéer som bygger på en dålig grund.

I stället behöver vi eviga och goda värden, värden som bland annat uttryckts politiskt igenom kristdemokratin. Det är bara med sådana sunda värderingar som gör att vi verkligen kan möta den oro och de behov som människor uttrycker. Men det kräver att vi lyssnar på dem, och ser och erkänner de fel i samhällsbygget som gjorts de senaste decennierna.