Moderaterna i Stockholm besväras av en härva där det uppdagats att man ”köpt” röster för att få positioner i politiken. Det är naturligtvis helt förkastligt, moraliskt sett, i en upplyst demokrati som den vi har i Sverige! När makten får ett egenvärde, och positioner söks genom korruption och mutor, då är man på ett sluttande plan. Lyckligtvis har vi i Sverige en så pass hög moral att man ser makten som ett ansvar, och varje medborgare som lika mycket värd, och med lika möjligheter att påverka.
Däremot kommer man aldrig ifrån att nomineringsprocesser i partierna ofta kan vara både smärtsamma och turbulenta. Det har jag egen erfarenhet av i min roll som nomineringskommitté-ordförande i Uppsala inför två mandatperioder. Ändå är min bild att vårt partisystem fungerar relativt väl. Det är inte vem som helst som kan ta sig ett uppdrag, utan vår representativa demokrati förutsätter ett förtroende i flera led.
Det finns en viss fog för politikerförakt, eftersom politiken drar till sig en del personer som till viss del saknar självinsikt och mest söker egna positioner, medan andra personer som egentligen skulle behöva finnas i politiken är alltför upptagna med företagande, familj, eller upplever det politiska systemet för trögt och byråkratiskt för att engagera sig i politiken. Vårt partisystem är också ganska konserverande och överlämnar en hel del ansvar från väljarna till partiorganisationerna, som UNT även skriver i dagens ledare.
Därför är det väldigt bra att vi infört en viss grad av personval, och jag tycker att det inslaget bör utökas! För den skull behöver vi inte ha ett rent personval som i Finland – det är blandningen av partiideologi och personligt förtroende som blir bra. Se även SvD:s ledare.
Man kan dock aldrig komma ifrån att det finns personer som utnyttjar systemets möjligheter – även om det ibland också kan vara positivt. Man måste få värva medlemmar och på olika sätt ”sälja sig själv” – det är ju vad politik handlar om. Sedan måste medlemmar och väljare avgöra om man gjort något otillbörligt, och där är det viktigt med självinsikt och balans. Två exempel är Örjan Berglund (C) i Uppsala som enligt TV4 (se ovan) använt metoder (skickat information via medlemsregistret) som strider mot centerpartiets interna riktlinjer. Även Sedat Dogru (M) i Haninge har inför provvalet värvat 240 personer med samma etniska bakgrund som han själv, dock utan att lyckas bli nominerad.
Vi ser här hur det finns flera kontrollinstanser – interna provval, nomineringsstämmor, och inte minst de allmänna valen som genom det höga valdeltagandet i Sverige sätter en hyfsad spärr mot ”fel” personer att kunna få ett förtroende. Att agera med kupper och konstiga värvningar kan ju också bidra till att man förbrukar ett förtroende, och en klok person agerar därför inte på det sättet. Förtroende är alltid något man får, aldrig något man kan ta sig!
DN 1,2,3, UNT 1,2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar