På söndag kommer SVT:s "Agenda" att sända ett program om "Kd i motvind". Återigen är det könslösa, förlåt könsneutrala, äktenskap som är på tapeten, och vårt partis låga opinionssiffror.
Vi kristdemokrater är tack och lov vana att arbeta i motvind. Mellan valen brukar vi ha låga opinionssiffror. Det beror på att folk inte känner till vad vi tycker, men upptäcker det inför valen. Det kan också vara så att man i en opinionsmätning inte vill stå för att vara "kristdemokrat" - just därför att man inte tycker om lite motvind.
I Agenda framställs det som att det är märkligt att vi står för det klassiska äktenskapsbegreppet när 70% av svenska folket tycker något annorlunda. Jag skulle tro att vi i väldigt många frågor har 70% av folket emot oss - men det ger oss ju faktiskt ett stöd av hela 30%! Det är dessa 30% vi vill få stöd av, eftersom de tycker som vi. Inte alla flummare på vänstekanten som står för moralupplösning, fri barnuppfostran, solidaritet med alla utom de rika eller de som påstår att det finns en objektiv sanning. Som står för att djur är mer värda än människor, eller att kungen borde avsättas (men som aldrig vågar avsätta honom), eller för den delen att inte alla barn har en mamma och en pappa.
I äktenskapsfrågan tror jag att vi har stora delar av folket bakom oss. Folk som är trötta på alla stollerier och nymodigheter på samlivs- och familjeområdet. Alla barn har en mamma och en pappa - det kan inte ens den svenska riksdagen ändra på. Och kristdemokraterna måste se till att alla de människor vi representerar i denna fråga också får sina synpunkter framförda och beaktade.
Sedan måste man naturligtvis förhålla sig till realpolitiken - att en majoritet både i riksdagen och i regeringen säger sig vilja införa en könsneutral äktenskapslagstiftning. För att (kd) ska kunna stanna i regeringen med trovärdighet måste dock någon form av kompromiss åstadkommas. En skulle kunna vara att man folkomröstar om frågan. Familjen är samhällets grundval, och därmed är det absolut värt att låta folket få säga sitt om äktenskapet. En annan kompromiss skulle kunna vara att staten lämnar de religiösa samfunden i fred och tar det fulla ansvaret för att registrera människors partnerskap - så kan den som vill gifta sig i kyrkan få göra det, med kyrkans välsignelse.
Att införa civiläktenskap är det ju annars mest vänstersympatisörer som driver - men jag har anfört samma syn sedan länge (exempelvis i en debattartikel i Dagen i mitten? av 90-talet till stöd för dåvarande missionsföreståndare Krister Anderssons plädering för detta). I Ryssland och Frankrike fungerar detta väl, och jag tycker egentligen det är lite märkligt att Svenska kyrkan accepterar att ställa upp som statens administratör av människors officiella samlevnadsstatus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar