Mycket insiktsfullt och tänkvärt inlägg av Qaisar Mahmoud i SvD idag. Efter kravallerna i Husby är det bara förlorare kvar!
Även Ebba Busch m fl har kommenterat det som hänt i GP och talar om det personliga ansvaret!
fredag 24 maj 2013
tisdag 21 maj 2013
Reinfeldt talar klarspråk om Husby
Efter att oppositionen tagit till brösttoner över att inte statsministern uttalat sig om händelserna i Husby (som om det vore lösningen), har han idag bland annat sagt följande (DN):
"– Vi har grupper av unga män som tror att man kan och bör med våld förändra samhället. Låt oss vara tydliga. Detta är inte okej. Vi kan inte låta våldet styra.
- Om vi ger vika där, då är vi färd med att byta samhällsmodell."
Det är bra och tydligt. Och går på tvärs mot vad som sägs av företrädare för "Megafonen" i DN:
"Tycker du att det är okej att människor kastar sten och bränner bilar?
– Det hjälper inte att vare sig försvara eller ta ställning till det som händer, vi kan bara förstå det.... Ju större klyftorna blir kommer det tyvärr finnas människor som tar ut sin frustration på det här sättet", säger Rami Al-Khamisi från Megafonen.
Jag tycker det minsta man kan begära är att man tar avstånd från det som hänt. Verkar vara en märklig organisation som enligt uppgift bland annat arbetar för att ungdomar ska engagera sig politiskt. Tyvärr finns det bland vänster- (och för den delen höger-) extremister en acceptans för att använda våld i politiskt syfte (har tidigare skrivit om ett möte med afa). Något vi alla tydligt måste ta avstånd från. Det är ALDRIG ok att kasta sten, vare sig mot skyltfönster, poliser, andra människor eller bilar. Eller att för den delen anlägga bränder eller använda våld i övrigt.
Det märkliga är att det även inom exempelvis socialdemokratin finns företrädare som försvarar agerandet och menar att man inte kan utkräva individuellt ansvar! Så här skriver Lawen Redar och Anders Österberg i SvD: "Det individuella ansvaret hade kunnat utkrävas om de ojämlika förutsättningarna inte hade varit ett rådande faktum. Men idag växer allt fler barn och unga upp i fattigdom." (Apropå en mycket bra artikel av Gulan Avci)
Det är alltså politikernas fel som låter klyftorna växa och inte angriper fattigdomsstrukturerna i samhället. Visst finns det mycket att göra för att minska utanförskapet, men det försvarar ju inte att enskilda människor tar till våld, eller gör det det? I Sverige har vi demokrati och frihet. Och definitivt inte fattigdom om man ser i ett globalt perspektiv. Var och en kan säga sin mening eller engagera sig politiskt. Då är det inte, jag upprepar INTE acceptabelt som medborgare att tillgripa våld av någon som helst anledning.
"– Vi har grupper av unga män som tror att man kan och bör med våld förändra samhället. Låt oss vara tydliga. Detta är inte okej. Vi kan inte låta våldet styra.
- Om vi ger vika där, då är vi färd med att byta samhällsmodell."
Det är bra och tydligt. Och går på tvärs mot vad som sägs av företrädare för "Megafonen" i DN:
"Tycker du att det är okej att människor kastar sten och bränner bilar?
– Det hjälper inte att vare sig försvara eller ta ställning till det som händer, vi kan bara förstå det.... Ju större klyftorna blir kommer det tyvärr finnas människor som tar ut sin frustration på det här sättet", säger Rami Al-Khamisi från Megafonen.
Jag tycker det minsta man kan begära är att man tar avstånd från det som hänt. Verkar vara en märklig organisation som enligt uppgift bland annat arbetar för att ungdomar ska engagera sig politiskt. Tyvärr finns det bland vänster- (och för den delen höger-) extremister en acceptans för att använda våld i politiskt syfte (har tidigare skrivit om ett möte med afa). Något vi alla tydligt måste ta avstånd från. Det är ALDRIG ok att kasta sten, vare sig mot skyltfönster, poliser, andra människor eller bilar. Eller att för den delen anlägga bränder eller använda våld i övrigt.
Det märkliga är att det även inom exempelvis socialdemokratin finns företrädare som försvarar agerandet och menar att man inte kan utkräva individuellt ansvar! Så här skriver Lawen Redar och Anders Österberg i SvD: "Det individuella ansvaret hade kunnat utkrävas om de ojämlika förutsättningarna inte hade varit ett rådande faktum. Men idag växer allt fler barn och unga upp i fattigdom." (Apropå en mycket bra artikel av Gulan Avci)
Det är alltså politikernas fel som låter klyftorna växa och inte angriper fattigdomsstrukturerna i samhället. Visst finns det mycket att göra för att minska utanförskapet, men det försvarar ju inte att enskilda människor tar till våld, eller gör det det? I Sverige har vi demokrati och frihet. Och definitivt inte fattigdom om man ser i ett globalt perspektiv. Var och en kan säga sin mening eller engagera sig politiskt. Då är det inte, jag upprepar INTE acceptabelt som medborgare att tillgripa våld av någon som helst anledning.
tisdag 30 april 2013
Fimbulvintern som la Sverige öde
I förra veckan läste jag en artikel av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet, som gav mig en viktig pusselbit till något som jag funderat över sedan jag för något år sedan läste Maja Hagermans bok "Försvunnen värld".
När jag nu tittar i efterhand ser jag att även Maja nämner de exceptionella händelserna år 536 och 10 år framåt, men ändå lite mer i förbigående.
Annars visar Maja i sin bok att något speciellt hände i Sverige och Uppland under 400- / 500-talet. Gårdar lades öde, byar övergavs och befolkningen minskade drastiskt. En ny (främmande?) asatroende maktelit tog över, enligt Majas spekulationer.
Det var väl egentligen inte så märkligt att folk övergav den tidigare soldyrkan, eftersom det som hände 536 var att solen förmörkades, eller i alla fall försvagades av ett stoftmoln som gjorde att solens strålar inte gav någon värme längre. Under ett decennium var somrarna så dåliga att det nästan inte växte något, visar dendrokronologin, dvs trädens årsringar. Temperaturen kan ha sjunkit temporärt med 3-4 grader. I Konstantinopel utbröt nyare historias första pestepidemi, den Justinianska, i missväxtens och hungersnödens fotspår. Jag tror att detta även varit en viktig orsak till en del av folkvandringarna, det var under denna tid slaverna bröt in i det bysantinska riket.
I myterna kan man avläsa tankarna om förmörkat solsken och fimbulvinter, såväl i nordisk mytologi som i Kalevala. Uppsalaprofessorn Bo Gräslund håller på att slutföra arbetet med en bok om just detta.
Troligen var det supervulkanen Llopango i nuvarande El Salvador som hade ett utbrott, enligt de senaste teorierna. Apropå det så konstaterar forskarna att supervulkanen Yellowstone brukar ha ett utbrott med 600.000 års mellanrum. Just nu är det 640.000 år sedan senaste utbrottet. Så låt oss "betänka huru få våra dagar äro"!
När jag nu tittar i efterhand ser jag att även Maja nämner de exceptionella händelserna år 536 och 10 år framåt, men ändå lite mer i förbigående.
Annars visar Maja i sin bok att något speciellt hände i Sverige och Uppland under 400- / 500-talet. Gårdar lades öde, byar övergavs och befolkningen minskade drastiskt. En ny (främmande?) asatroende maktelit tog över, enligt Majas spekulationer.
Det var väl egentligen inte så märkligt att folk övergav den tidigare soldyrkan, eftersom det som hände 536 var att solen förmörkades, eller i alla fall försvagades av ett stoftmoln som gjorde att solens strålar inte gav någon värme längre. Under ett decennium var somrarna så dåliga att det nästan inte växte något, visar dendrokronologin, dvs trädens årsringar. Temperaturen kan ha sjunkit temporärt med 3-4 grader. I Konstantinopel utbröt nyare historias första pestepidemi, den Justinianska, i missväxtens och hungersnödens fotspår. Jag tror att detta även varit en viktig orsak till en del av folkvandringarna, det var under denna tid slaverna bröt in i det bysantinska riket.
I myterna kan man avläsa tankarna om förmörkat solsken och fimbulvinter, såväl i nordisk mytologi som i Kalevala. Uppsalaprofessorn Bo Gräslund håller på att slutföra arbetet med en bok om just detta.
Troligen var det supervulkanen Llopango i nuvarande El Salvador som hade ett utbrott, enligt de senaste teorierna. Apropå det så konstaterar forskarna att supervulkanen Yellowstone brukar ha ett utbrott med 600.000 års mellanrum. Just nu är det 640.000 år sedan senaste utbrottet. Så låt oss "betänka huru få våra dagar äro"!
tisdag 23 april 2013
Islam och politik
Jag har tidigare skrivit om islam på den här bloggen, och nu är ämnet aktuellt igen, och igen, och igen, i och med Omar Mustafas uppgång och fall.
Det är NÄSTAN så att jag tycker lite synd om socialdemokraterna, hade de inte varit politiska motståndare. För den här affären har ju tagit proportioner utan like.
Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).
Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.
Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).
Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.
Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.
Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.
Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...
SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,
Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan
Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).
Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.
Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).
Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.
Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.
Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.
Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...
SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,
Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan
fredag 12 april 2013
Under Kaliforniens sol
Har haft två fantastiska veckor där jag och mina söner besökt svågern, svägerskan och kusinerna.
Första gången för mig i Amerika och förstås många intryck. Man kan tycka att man känner till USA från filmer och annat, men ändå några iakttagelser som överraskade mig. Såg många amerikanska flaggor ute, ibland oproportionerligt stora i förhållande till stängerna, men så ska ju allt vara stort "over there". La också märke till de otroligt många kyrkorna, ibland pampiga, ibland oansenliga och praktiska. Och välfyllda, fick tillfället besöka en pingst- och en luthersk kyrka, där förstås påsken bidrog till välfylldheten. Och slutligen människorna förstås. Att amerikaner är öppna och sociala var inte en så stor nyhet, men att de har en så stark integritet (privatlivets helgd) och är så bundna av regler och påbud var lite nytt. Mycket fint också fick vi se bland annat redwoodskogen där ni ser sönerna och en kusin i en av trädstammarna.
Första gången för mig i Amerika och förstås många intryck. Man kan tycka att man känner till USA från filmer och annat, men ändå några iakttagelser som överraskade mig. Såg många amerikanska flaggor ute, ibland oproportionerligt stora i förhållande till stängerna, men så ska ju allt vara stort "over there". La också märke till de otroligt många kyrkorna, ibland pampiga, ibland oansenliga och praktiska. Och välfyllda, fick tillfället besöka en pingst- och en luthersk kyrka, där förstås påsken bidrog till välfylldheten. Och slutligen människorna förstås. Att amerikaner är öppna och sociala var inte en så stor nyhet, men att de har en så stark integritet (privatlivets helgd) och är så bundna av regler och påbud var lite nytt. Mycket fint också fick vi se bland annat redwoodskogen där ni ser sönerna och en kusin i en av trädstammarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)