Spaning i Utrecht

Förra veckan besökte vi från Uppsala i form av Uppsala citysamverkan staden Utrecht i Nederländerna. Bakgrunden är att staden har många likheter med Uppsala. Den är landets fjärde största stad. Den är säte för det gamla ärkestiftet och har ett stort universitet. Den ligger nära huvudstaden (Amsterdam/Stockholm). Och den genomgår just nu en omfattande förnyelse och tillväxt.

Jag har fyra spaningar som jag tänkte berätta om här.

Historiens vingslag

Min första spaning gäller Utrechts historia, som också berättar om Nederländernas nationella bakgrund. Staden anlades först som en romersk gränsfästning vid floden Rhen. "Traiectum" (finns kvar i nutidens "Trecht", i "Ut-trecht") som var namnet på fästningen kommer av det romerska ordet för flodövergång. Det finns ett annat "Trecht" i Nederländerna, nämligen Maas-tricht, som alltså var en romersk hållpunkt vid övergången av floden Maas.

Det är kännetecknande att Nederländerna tillhör det kontinentala Europa som alltså grundlades redan under romartiden. Till skillnad från Skandinavien, som visserligen hade en germansk befolkning precis som Bataverna och Friserna där, så är alltså Holland och Belgien en del av det gamla Romarriket.

På denna plats anlades sedan ärkebiskopssätet under Frankerriket år 695. Fastän Rhen efterhand grundades upp och fick ett mer sydligt flöde så växte och befästes staden, med en omgivande vallgrav och två kanaler som gick genom staden. Detta syns på kartan nedan som visar staden under 1600-talets början.

Stadsplan över Utrecht (1600-tal) - notera vallgraven runt nuvarande gamla staden, och domkyrkan i mitten, på platsen för det gamla romerska lägret

Precis som Uppsala så kom Utrecht i skuggan av den närliggande växande huvudstaden, som låg närmare havet, där handelsmöjligheterna var bättre. Men ändock så var Utrecht viktigt, här föddes bland annat 1459 den ende holländske påven Adrian VI, det var här som fredsfördraget efter Spanska Tronföljdskriget slöts 1713 (under Karl XII:s tid), och det var befästningarna runt Utrecht som bidrog till att Nederländerna kunde hållas utanför Första Världskriget. Nederländerna hade nämligen ett sinnrikt system av vattenförsvarsområden - man dämde upp och lade långa stråk mellan havet och söderut under vatten - för lite för att komma fram med båt, och för mycket för att soldater skulle kunna marschera fram utan att se var de djupare dikena och kanalerna fanns. Detta kombinerades med en linje av fästningar, som alltså gjorde att Tyskland aldrig anföll Nederländerna. Under andra världskriget var dock kriget betydligt mer rörligt med luftlandsättningar och blixtkrig, och de här försvarssystemen hade förlorat sin betydelse. Nederländerna ockuperades av nazisterna på några dagar.

Under 70-talet började man bygga om staden för bilism, och bland annat lanserade en tysk stadsplanerare den "strålande" idén att bygga om vallgraven runt staden till en motorvägsring. Lyckligtvis hann man inte med mer än det nordvästra hörnet, men vi återkommer till detta nedan.

En sluss i kanalen / vallgraven norr om gamla staden, i närheten av den stora inlandshamnen i Utrecht, längs Amsterdam-Rhen-kanalen

Utrecht är en väldigt vacker stad, med en pittoresk gammal stadskärna, väl värt ett besök.

Omsättningen av partier ökar

Det gamla stadshuset ligger mitt inne i stan, med en bro framför över kanalen som rinner genom staden. Fasaden är från början av 1800-talet, en period som omdanade Nederländerna från en republik till det kungadöme som finns kvar än idag. I fönstret längst upp till vänster har ett av de kristdemokratiska partierna sitt kontor, återkommer till det.

Utrechts gamla rådhus vid "Stadhuisbrug" - bron eller överbyggnaden över kanalen som rinner förbi precis framför huset.

Inne i rådhuset pågick kommunfullmäktige som alla torsdagar, och när vi kom in stod namnskyltarna och väntade på ledamöterna som var på ingång. De ger en bra bild av vilka partier som ingår. De två kristdemokratiska är CDA (Christen-Democratisch Appèl) och CU (Christen Unie), varav CDA sitter i opposition och CU i majoritet. Förutom CU utgörs majoriteten i Utrecht av det stora liberala partiet D66 och det ännu större GroenLinks (De gröna). Största Oppositionsparti är VVD, högerliberalt ungefär som våra moderater. Socialdemokraterna (PvdA) har i Nederländerna klappat ihop helt och är numera ett av småpartierna, både i Utrecht och på riksnivå, mindre än vänsterpartiet (SP). Eftersom det ofta är låga spärrar finns det dessutom flera andra småpartier. Ett lokalt parti (Stadbelang Utrecht), ett muslimskt parti (DENK), Studenternas parti och Djurrättspartiet, dessutom ett högerextremt parti - Frihetspartiet (PVV), grundat av Geert Wilders 2004 (två år efter mordet på Pim Fortuyn som startade ett liknande parti).

Min kollega Therez Almerfors (M) pekar på skyltarna med den tidigare gruppledaren för liberala D66 till höger

Det som är kännetecknande för Nederländerna är att de fram till 90-talet två stora dominerande partierna Socialdemokraterna (PvdA) och Kristdemokraterna (CDA) nu förlorat åtminstone sin storlek, om än inte allt av sin makt (CDA sitter nu i den nederländska regeringen Rutte). Detta gäller många länder i Europa. I Italien ersattes kristdemokraterna till höger av Berlusconis Forza Italia och Lega Nord, och lite mer till vänster har Femstjärnerörelsen seglat upp. Socialdemokrater och Kristdemokrater finns knappt längre. I Ukraina har en komiker valts till president, och i Frankrike har kristdemokratiska UMP med Chirac och Sarkozy, samt PS med Mitterand och Hollande kraftigt marginaliserats på bekostnad av Macrons nya "En Marche", "På väg", som nu har majoriteten i parlamentet. Till allt detta kommer växande extrempartier både på höger- och vänsterkanten.

Vad är min poäng? Jo, att partier nu måste kunna anpassa sig, förnya sig (gärna med nya namn och nya ledare) och vara lyhörda för väljarna för att inte förpassas till historiens skräpkammare, helt eller delvis.

Jag tror det bara är en tidsfråga innan de svenska socialdemokraterna kommer gå ett liknande öde till mötes som sina systerpartier på kontinenten, och även om det ser mörkt ut för miljöpartiet just nu tror jag att de har en stor potential att möta här - om nu inte centerpartiet parkerar till vänster och förmår fånga upp de väljarna, men det tvivlar jag på. På samma sätt tror jag KD har en väldigt stor potential på den andra planhalvan, men så småningom (efter Ebba nått statsministerposten:) kommer även vi behöva förnya oss igen.

Ett land starkt präglat av kristdemokratin

Utrecht kommunfullmäktige har alltså två kristdemokratiska partier, och jag passade under besöket på att möta båda mina kollegor, den ene i opposition och den andre i majoritet. CDA (Christen-Democratisch Appèl) är KD classic, det tidigare statsbärande partiet med 12 av de 17 statsministrarna under efterkrigstiden från detta parti och dess föregångare (1980 skedde det slutliga bildandet av CDA som en sammanslagning mellan Antirevolutionära partiet, Kristlighistoriska unionen och Katolska folkpartiet). Gruppledaren heter Sander och han tog emot på partiets kontor.

Gruppledare Sander van Waveren, CDA:s gruppledare i Utrecht 

Det andra kristdemokratiska partiet är CU, Christen Unie. Till skillnad från CDA är det partiets representant inte placerad i det gamla stadshuset, utan som "alderman", ungefär kommunalråd hos oss, har Maarten van Ooijen sitt kontor högst uppe i det nybyggda stadshuset, eftersom det är där all operativ ledning av staden finns. I Nederländerna utses borgmästarna av Kungen (Utrechts borgmästare van Zanen har inte sin bakgrund i någon av de tre partierna som styr Utrecht utan han kommer från VVD). Till sin hjälp har han 7 "åldermän", 3 från liberala D66, 3 från De gröna, och sedan valet i höstas även 1 alltså från kristdemokratiska CU.

Men är det då inte svårt för "KD" att styra ihop med liberaler och grön vänster? Nja, CU är ganska "progressivt", ett ord som är populärt att använda i holländsk politik, och står till vänster i mycket - exempelvis sociala frågor, ekonomisk politik och miljö, medan man däremot är tydligt till höger i moralfrågor. Dock är opinionen i vissa av dessa frågor i Nederländerna tämligen annorlunda än i Sverige. När det gäller exempelvis prostitution var det en valfråga för de Gröna och D66 att inrätta en särskild zon för prostitution. Det enda CU kunnat göra var att minska omfattningen av den här zonen, även om de egentligen driver den svenska modellen med sexköpslag.

Maarten van Ooijen, kommunalråd för CU, Christen Unie

 Det nybyggda stadshuset bredvid (delvis över, den högra delen) järnvägsstationen 

I Nederländerna finns förutom dessa två partier även ett tredje kristdemokratiskt (eller kristet) parti i parlamentet, nämligen SGP, Reformerta samhällspartiet. Det är ännu mer konservativt, och grundades 1918 som ett parti som motsatte sig allmän rösträtt, och man vill även återinföra dödsstraffet. Först 2006 fick kvinnor rätt att bli medlemmar i partiet.

Just nu ingår CDA och CU i regeringen tillsammans med VVD och D66 (ungefär som moderaterna och liberalerna) och Nederländerna kan alltså sägas vara väldigt präglat av kristna och kristdemokratiska partier under modern tid.

Vi kan lära oss av Utrecht

Min fjärde spaning gäller de lärdomar vi kan dra från stadsutvecklingen i Utrecht. På modellen nedan ses alla nya hus som byggs i Utrecht (de som inte är träfärgade).  Bilden är tagen från gamla stan, över järnvägsstationen och västerut. Det stora nya stadshuset (ett karakteristiskt vitt "U") syns bakom det avlånga, vågiga taket till järnvägsstationen. Hitom järnvägsstationen ligger ett stort köpcenter som heter Hoog Catherine, avslutat längst fram med det stora fyrkantiga bruna huset.

Jag nämnde tidigare att man på 70-talet började göra motortrafikleder av kanalerna. Det är just den kanal som syns tvärs över bilden (blåa strecket rakt över) som var motorväg men som nu håller på att göras om till en kanal igen!  Man återställer alltså den gamla vallgraven runt hela gamla staden, och fyller billederna med vatten igen (förstås efter att först ha byggt om dem).

Modell över stadscentrum. Gamla staden i förgrunden, och bakom den stationnområdet, och bortom det mässområdet "Jaarbeurs"

Mitt över kanalen syns en långsträckt, lite vågig byggnad, den är hotellet vi bodde på (kan ses på bilden nedan från ena kortändan). Under denna byggnad ska alltså kanalen gå, och kunna köras på med låga båtar.

Huset till vänster är hotellet där vi bodde

Utrecht och Nederländerna är starkt präglat av just hållbara transporter. Båttrafiken är en del av landets DNA eftersom hela landet är ett stort floddelta och lågland. Utrecht är landets viktigaste järnvägsknut på grund av sitt läge mitt i landet, och järnvägstrafiken är väldigt väl utbyggd och använd i hela landet. I staden finns dessutom kompletterande spårtrafik i form av två spårvägslinjer, varav den andra just håller på att byggas ut till universitetsområdet i de östra delarna av staden.

Men den kanske mest kännetecknande särdraget är den utvecklade cykelanvändningen. Genom staden löper mängder av cykelleder, markerade med röd asfalt. Vid den nya järnvägsstationen har man däckat över stora ytor med cykelparkeringar och byggt cykelgarage. Vi besökte ett med plats för 12.500 cyklar! Och det finns flera. Här har Uppsala mycket att lära, både att öka cykelanvändningen och att bereda lämpligt utrymme för cykelparkeringar och hitta lösningar i gaturummet. Nedanstående bild är tänkvärd i sammanhanget.

Nederländerna är verkligen cyklisternas Mecka, och cykling är något som gynnar alla!

Staden hade också en mycket bra process i stadsutvecklingen som inleddes med en folkomröstning 2002. Det är viktigt att ha folk med sig i viktiga projekt, och att ta ett lite större grepp för att få till bra lösningar. Dessutom har man ett nära samarbetet med näringslivet och myndigheter (t ex nederländska statsjärnvägarna), utifrån att man haft en tydlig process att få en gemensam målbild - inte bara föra fram sina särintressen och strida om vem som ska få igenom dem. Här har vi också mycket att lära.

Kort sagt, en lärorik och givande resa, och jag ser fram mot många utvecklingsprojekt också i Uppsala!

Se gärna dokument från Mälardalsrådet om Utrecht