Nu signalerar vänsterregeringen att de överger den väg som under 20 år borgat för stabila svenska statsfinanser och som fått ner vår statsskuld från 70 till 40% av BNP. Det har varit ett hårt arbete, och inte en enkel väg. Ja man skulle till och med kunna säga att Alliansens fasthållande vid denna strama linje till slut kostade dem regeringsmakten under trycket från populistpartier som vill att vi åter ska dra på oss spenderbyxorna.
Med detta lägger sig regeringen platt för sina vänner fackföreningsrörelsen och vänsterpartiet som båda vill att Sverige ska börja låna igen. Bostadsbyggandet måste vi visst få fart på, där har facken helt rätt. Men det löser vi inte genom att åter börja pumpa in statliga subventioner i byggsektorn och därmed snedvrida marknaden, utan i stället genom att i kommunerna lägga till rätta för ökat byggande genom en aktiv mark- och plan-politik, genom att motverka de skadliga kartellbildningarna inom byggsektorn (både när det gäller byggföretag och fackförbund) och genom att öppna för att stimulera en växande byggarbetskraftssektor genom utbildning och avregleringar. Se gärna Agendadebatt mellan Caroline Szyber och Mehmet Kaplan som får svara för varför det går så trögt för regeringen på bostadsområdet. Jag tror bostadsministern borde ägna dessa frågor större uppmärksamhet än att resa runt till Turkiet och andra länder och prata utrikespolitik.
Vi ser på punkt efter punkt hur den nuvarande regeringen vill gå in och detaljstyra samhället med politiska beslut. Människor ska inte få välja vilka organisationer de ska stödja, utan i stället ska detta beskattas och staten (S-MP-regeringen) ska bestämma vilka organisationer som ska få stöd. Människor ska inte få välja hur de tar ut föräldraförsäkringen utan det ska staten (S-MP-regeringen) bestämma om. Människor ska inte själva få bestämma om de tycker det är värt att bo i ett lite mer bullerutsatt område utan det ska staten (S-MP-regeringen) avgöra vad som är skadligt och inte. Det sistnämnda är för övrigt ett tydligt exempel på bostadsminister Attefalls tryck att öka byggandet, som nu bromsas upp av Kaplan & Co (i november, i januari, i februari, och ännu ser vi ingen bullerförordning).
"Den som är satt i skuld är inte fri" sa Göran Persson när överskottsmålet infördes 1997 och det var kloka ord. Tack och lov har "nya Socialdemokraterna" och MP en stabil minoritet, även med stöd av överbudspartiet V. Så vi kan hoppas att Alliansen med hjälp av det oberäkneliga SD kan sätta stopp för de värsta slöseribesluten från den nya regeringen och behålla en ansvarsfull linje när det gäller statsfinanserna.
Se Alliansens kritik i Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar