När jag skrev om Woods vs Nordegren senast fick jag reaktion - idag är det Yrsa Stenius som reagerar på DN Debatt. Hon reagerar över som hon tycker ett överdrivet mediaintresse.
Jag håller delvis med henne. Visst är det ovant och känns överdrivet i svenska ögon att gotta sig i kändisars personliga olycka som gjorts om Elin och Tiger. Men min poäng senast var ju just den att det kanske är lite nyttigt för svensken att påminnas om otrohetens vådor. Att det är en svensk som är inblandad gör det ju mer förståeligt att utländsk presskultur trycker på lite mer på svenska tidningssidor än vanligt.
Jag håller definitivt inte med Yrsas reflektion "Personligen reagerar jag med stor misstänksamhet när offentliga par framställer sig som en inkarnation av familjeidyllen. Då är skilsmässan nära, skrockar jag cyniskt för mig själv och är förmodligen inte särskilt ensam om det." Typiskt svenskt att nästan önska sig andras olycka.
Visst är det trist med hyckleri och fasad, samtidigt tror jag att det finns många goda äktenskap. "Goda" är dock inte detsamma som konfliktlösa eller alltigenom lyckliga, men det att man lyckas ta sig igenom kriser och konflikter och se att livet innehåller både goda och dåliga sidor ger en möjlighet att hålla ihop något som alla vinner på att man håller ihop. Därför är det naturligtvis trist med Tiger och Elin, och jag hoppas förstås i det fallet som i alla andra att de båda ska ta sitt förnuft till fånga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar