Kristdemokraterna tycks vara en sista bastion mot överdriven individualisering av det svenska samhället. I SvD idag beskriver Yvonne Andersson hur hon i namnlagskommittén tvingats reservera sig mot att majoriteten av ledamöterna vill ta bort gemensamma familje-efternamn. I framtiden kommer det alltså inte stå "Eklunds familjegrav" på gravstenarna utan "Här vilar Eklund, Pettersson, Sandmark och Al-Haida". Det blir stora och dyra gravstenar det!
Problemet med individualismen är att den blir en brygga för en ohelig förening mellan höger och vänster. Nyliberaler på högerkanten som ser individens frihet överordnad allt annat slår armkrok med vänstern som önskar nedmontera konservativa och patriarkala strukturer i samhället, såsom familjen till exempel. På det viset blir "individualiserad" föräldraförsäkring i högerns retorik samma som "kvoterad" föräldraförsäkring hos vänstern.
Och nu alltså det här med namnen. För vänstern är det naturligtvis strålande att inte mossiga strukturer som hållt det svenska samhället flytande under seklernas gång, och påminner om adels-ätter (Bonde, Oxenstierna etc), kungahuset (Bernadotte), familjeföretag (Ericsson, Lindvalls kaffe) eller annat där familjens namn satt sin prägel på samhället kan slås i spillror genom att ta bort det självklara faktum att en familj har samma namn. Och för högern blir det en frihetens sista utpost där staten inte ens ska behöva lägga sig i vilka namn vi ska ha. Vi kan gifta oss, skaffa barn och göra vad vi vill utan att behöva få en blankett från staten där vi måste välja vems namn vi ska ha gemensamt. Ja, det förenklar ju till och med betraktligt för de unga liberaler som önskar att man ska kunna ha många fruar eller män, då kan ju alla ha kvar sina egna namn...
Nej, man tar sig för pannan. Den inskränkta tyckareliten lever långt ifrån den svenska verkligheten där det är självklart att familjen Pettersson är just familjen Petterson!
DN SvD
2 kommentarer:
Det är ju inga argument! Anledningen är för att man finner i tillhörighet i att ha samma namn som sin familj, det handlar om att människor ska ha en trygghet, och för friheten kan man ju bara byta efternamn när man blir äldre om man inte känner att man vill tillhöra sin familj. Det är också praktiskt och ett solklart exempel på saker i samhället som fungerar bra och inte BEHÖVER ändras. Det verkar som att Sverige har lite tråkigt och börjar ändra massa strunt, vi har det ju ganska bra, vi har välfärd, låg arbetslöshet, mat för dagen osv osv
Tack för argumenten! Det är såklart att det är en fråga om identitet i första hand. Och där är ju familjen vår viktigaste identitet efter personen. Men detta erkänns tyvärr inte i vårt antingen överindividualiserade (högern) eller kollektiviserade (vänstern) samhälle. För övrigt har ju "statsindividualismen" enligt vissa (Berggren / Trädgårdh) blivit den svenska statsideologin, för både höger och vänster.
Skicka en kommentar