Paolo Roberto äger

I fredags eftermiddag när vi åkte med barnen till simskolan, som alla fredagar, berättade min fru om en fantastisk person som hon hört på radion. Det var Paolo Roberto som intervjuades i P3:s Populär, bland annat om feminismen där han deklarerar att han är "militant motståndare till feminismen". Eftersom min fru också är antifeminist (medlem i antifeministiska föreningen) berättade hon hur befriande det var att höra någon tala som Roberto. Jag håller med! Kort sagt, Paolo Roberto äger. Synd att inte Alf Svensson lyckats engagera honom för Kristdemokraterna (se Realtid.se) - men han kanske är en alltför frispråkig person för att kunna bli politiker. Tyvärr...

Lyssna gärna på intervjun här - feminismen kommer 16 minuter in i intervjun. Se också SvD:s ledarblogg.

Var jag för snäll?

I eftermiddag var jag på två inflyttningsfester (den andra var en förtäckt 40-årsdag). Tyvärr kunde inte Ingvild vara med eftersom vår 1-åriga Lia hade feber... På båda ställena fick jag kommentaren "känd från tidningen" - eftersom intervjun med mig (se nedan) var införd i dagens UNT. Några av mina vänner (en prästfamilj) tyckte dock att jag hade uttryckt mig lite försiktigt om Ecce Homo. Det tycker min fru också. Men, men, jag är väl en liten diplomat - på gott och ont.

Finns det gränser för konsten?

Idag fotograferades jag av UNT på Upplandsmuséet där jag förra helgen invigde en utställning med namnet "Ser man på". Det är ett litet urval av de 18 600 verk som utgör landstingets konstsamling som presenteras på muséet (för övrigt ett av de få länsmuséer i landet som normalt inte är något konstmuseum).

Jag fick också några frågor om konst, och naturligtvis kom vi in på det kontroversiella i konsten. Jag har tidigare intervjuats på landstingets hemsida om bl a "god konst". Jag talar där om vikten av ett fritt konstliv, men samtidigt måste det naturligtvis finnas gränser också för konsten. Man får provocera i samhället, men man bör också visa hänsyn. Ett exempel som kom upp är Ecce Homo, och det är konst som jag tycker är för magstark. Att göra Jesus till en sexuell gestalt går över gränsen för den hänsyn jag tycker man bör visa oss som är kristna. Och jag tror inte någon fotograf eller konstnär hade fått hänga sexuellt laddade bilder av en naken Muhammed i mosken i Uppsala - och heller inte vågat hänga eller publicera dem någon annanstans heller för den delen. Varför böjer sig konstnärer och media bara för hot, men inte av hänsyn till de som tar anstöt?

Alla ägg i Kaupthing-korgen

I måndags hade Landstinget i Uppsala län samtliga sparmedel i den isländska banken Kaupthing. 875 mnkr. Jag har upprepade gånger i landstingsstyrelsen påtalat att det kanske inte är så smart att ha alla pengar i en isländsk bank.

Kanske norska media (såsom Aftenposten) varit lite bättre på att rapportera om de isländska problemen, och därmed gjort just mig bättre informerad - men det är ju fortfarande inte så jättesmart att ha alla ägg i samma korg. Fast jag har blivit försäkrad av både den förra och den nuvarande ekonomidirektören att det är absolut ingen fara på taket.

Trots det har landstinget nu i veckan skrivit över 450 mnkr från den isländska banken till svenska banker. Och efter riksbankens intervention (se UNT) är väl också resterande pengar säkrade (se även DN).

Det är klart att pengarna var säkrare på banken, än som aktier. Så i och för sig har man väl haft rätt, men det kan ju aldrig vara helt bra att ha noll riskspridning...

(foto: Kaupthing bank)

kd-polisen Alm rycker ut

Med anledning av mitt blogginlägg om att media ensidigt rapporterat om ett självmord i häktet i Mariestad har nu den ständige kd-polisen Stephan Alm ryckt ut och påpekat det motsägelsefulla i att en kristdemokrat talar mot ett, som det kan tyckas, solklart fall av civilkurage. (Expressen hänvisar i en ledare i fredags till kristdemokraternas agerande för att få till en civilkuragelag)

Visst behövs det mer civilkurage i samhället. Säkert också bland personalen på häktet i Mariestad. Men det rättfärdigar inte en ensidig vinkling i media där personal hängs ut, utan att man tar hänsyn till omständigheterna i deras arbetssituation. Det finns alltid två sidor av saken, och media, liksom domstolsväsendet, bör eftersträva att ge utrymme för båda sidor.