fredag 29 februari 2008

Mitt första barndop


I helgen bevistade jag mitt första barndop. Det var Theo, min svägerskas Solvors och hennes Kolbjørns förstfödde som döptes i Hølonda kyrka utanför Trondheim i Norge. Det var samma kyrka som jag och min fru vigdes i för snart 12 år sedan. På fotot syns bredvid prästen familjen Finanger Haugen, därefter min vackra fru Ingvild i röd Trönder-folkdräkt, och slutligen Kolbjørns två systrar Inga och Jorun.

söndag 17 februari 2008

Farligt erkänna Kosovo

Sverige och övriga EU-länder gör ett historiskt misstag om vi erkänner den nyutropade Kosovo-staten. Hela NATO:s och EU:s Kosovo-politik är ett enda stort misslyckande.

Visst kan man sympatisera med kosovo-albanernas svåra situation, men att utifrån gå in och agera poliser och ta ställning i en inrikespolitisk konflikt får bäring på en rad andra liknande konflikter i Europa. Varför ska inte baskerna vara självständiga? Eller ungrarna i Rumänien, eller ålänningar eller skåningar för den delen? Att ge sig in i ett getingbo som detta finns det bara dåliga erfarenheter runt. Jämför USA:s misslyckanden i Vietnam och Irak, Österrike-Ungerns misslyckande balkanpolitik som ledde till första världskriget, västländernas omöjlighetsprojekt att rädda det sjunkande Gaza eller svårigheten att åstadkomma en hållbar lösning för Cyperns framtid (med tusentals turkiska soldater ockuperande norra delarna av ön).

Nej, Kosovo kommer under överskådlig framtid att bli en kvarnsten runt Europas hals.
Gerald Knaus, tankesmedjan European Stability Initiative säger i SvD:
–I praktiken blir Kosovo ett EU-protektorat.

– Risken är stor att Kosovo blir en misslyckad stat. En EU:s omättliga fågelunge som under många år ska matas och skyddas, fortsätter Gerald Knaus och uppmanar EU att äntligen ta en debatt om Kosovos framtid i stället för att bara skicka dit poliser.

Att inte ta hänsyn till Rysslands och Serbiens invändningar är ytterst farligt för framtiden och späder på den ökande klyftan mellan Ryssland och västvärlden. Kosovo utgör den Serbiska statens historiska kärnland, och här utkämpades heroiska kamper mot den överskuggande turkiska ockupationsmakten. Visst kan man sätta press på Serbien på olika sätt (på samma sätt som gentemot Ryssland), men det måste göras utifrån respekt och förståelse och inte genom bombningar och tusentals militärer / poliser från väst som skall bygga konstlade barriärer.

Rolf Gustafsson beskriver i SvD träffande EU:s misslyckande som ett "pinsamt problem".

Enligt Bildt i DN kommer Sverige ta ställning till en ev självständighetsförklaring efter möte i Utrikesnämnden 4/3. För den internationella fredens bästa - erkänn inte Kosovo!

tisdag 12 februari 2008

Ansvarslösa män sviker familjen

I svenskan idag kan vi läsa om "Eva" som avslöjade sin man på homosajt. Män är ett märkligt släkte. Vi har det stora problemet att vi alltför ofta drar oss undan, och gottar oss i vår egen "låtsasvärld". Homosexuella relationer är bara ett exempel. Men det kan lika gärna handla om pornografi eller spel eller träning. Problemet är när det blir en flykt undan att ta ansvar och tvingas kommunicera och reda ut konflikter. Alltför många kvinnor tvingas dras med alltför stort ansvar för hem och barn på grund av att männen inte lyssnar, inte deltar, inte kommunicerar eller är öppna med sina egna liv.

Andra som bloggar om idagsidans artikel är upprörda över att inte Peter lever ut sin "kärlek" utan lever i en livslögn. Men problemet är ju att han varit med och satt två barn till världen - då är de hans ansvar, på samma sätt som barnens mor, och inte raden av manliga älskare som kommer och går efter hans eget behag - utan att behöva ta något som helst ansvar... Nej, upprätta patriarkatet* - och män - ta ert ansvar!


*/sentida fotnot: detta skrevs när jag i början av bloggens historia laborerade en del med just "patriarkatet" som begrepp. Det är ju enormt belastat i dagens Sverige, men lite skämtsamt så associerade jag det då till just "faderskap" som väl är en mer bokstavlig tolkning, eftersom jag startade bloggen under en av mina ganska många perioder som pappaledig.

måndag 11 februari 2008

Sura miner på landstingsfullmäktige

Just nu håller vi på att avsluta dagens landstingsfullmäktigesammanträde i Enköping. Som vanligt en ganska dyster tillställning även om vissa talare lockar till ett och annat skratt - dock inte jag själv, ens med mitt "jag kallar mig hellre nyliberal än gammalsocialist". Vänsteroppositionen är som vanligt sura för att de inte får vara med och styra, och har precis återremitterat ett ärende om nytt listnings- och ersättningssystem för vårdcentralerna. Det innebär att vi kommer att ha ett extra landstingsstyrelse, och landstingsfullmäktigesammanträde 3/3. Den enda som har några invändningar (eller egentligen frågor) i sak är Johan Edstav (mp), och möjligen Elin Norén (s) som undrar varför vi sänker den målrelaterade ersättningen som vi just förra året på vårt initiativ höjde till 3%.

Jag tycker det blir väldigt bra att nu alla vårdcentraler, både landstingets egna och de som kommer att drivas på entreprenad, får en press på sig att de får ersättningen efter de patienter som vill bli listade där. Ingen vårdcentral kan som idag vägra att lista en patient som är olistad. Också äldre och mer vårdbehövande, tillsammans med små barn kommer att ge en högre ersättning för vårdcentralerna. Villkoren mellan olika huvudmän blir lika, och vi kanske kan få se en liten förändring mot dagens monopolsituation där alla vårdcentraler drivs av landstinget självt.

Läs mer i
UNT

lördag 9 februari 2008

Framtidssymposium med Kronprinsessan

Igår firade vi Akademiska sjukhuset - 300 år. Sjukhusledningen hade ordnat ett spännande framtidssymposium i Universitetsaulan - som fick en högtidlig och festlig inramning inte minst genom HKH Kronprinsessan Victorias närvaro.

Mycket underhållande att höra (förutom konferenciererna Helge Skoog och Johan Paulsen) var IT-professorn Bo Dahlbom som gav både underhållande och intressanta tankar för framtiden. I slutet av programmet tog den kristdemokratiska statssekreteraren Karin Johansson upp flera av Bo Dahlboms trådar, och nämnde exempelvis den nya patientdatalag som är på väg. I det moderna samhället håller det inte längre att informationen om patienterna ses som sjukvårdens egendom utan tillträde för patienten. Nej, här i Uppsala har vi redan - mot gällande lagstiftning - haft försök med att lägga ut patientjournalerna på nätet så att alla får tillgång till sin egen (och bara sin egen) journal.

Ökad information ställer naturligt också större krav på kunskaper - något som vicerektor Ulf Pettersson illustrerade genom att berätta att man genom att kartlägga DNA:t kan identifiera personer som har 100% ärftlig benägenhet att få Alzheimers senast vid 75 års ålder. Det är viktigt att ha en klar genomtänkt etisk utgångspunkt i byggandet av sjukvårdssystemet! På så vis kan man hantera både den medicinsk-tekniska utvecklingen och den allt större information som vi kan få fram.


Läs mer i UNT.

torsdag 7 februari 2008

Med Göran Hägglund på Ackis

Igår hade vi Göran Hägglund på besök här i Uppsala. Jag var med på slutet av dagen då Göran besökte neonatal (nyföddhets-)avdelningen på Akademiska barnsjukhuset. Vi passade samtidigt på att dela ut vårt vitsippspris från Kristdemokraterna i Uppsala län - med motiveringen:

Neonatalavdelningen tilldelas priset för sitt oförtröttliga arbete att rädda liv i livets inledningsskede och att behandla sjukdom och lindra lidande för de nyfödda barnen. Neonatalavdelningen har också visat kreativitet och innovationsförmåga genom att involvera och möjliggöra för familjen att delta i behandlingsarbetet exempelvis genom ”kängurumetoden” och ett nära boende.

Det som var speciellt roligt var att få ett konkret exempel på att politiskt arbete faktiskt kan åstadkomma en förändring. När vi för ett par år sedan besökte neonatalavdelningen berättade överläkare Uwe Ewald om hur besvärligt det är att Sverige inte följer WHO:s rekommendation att barn som föds för tidigt räknas som barn rent juridiskt från den 28:e veckan. Det har bland annat inneburit att om två tvillingar föds i 26:e veckan (där idag 90% av barnen överlever jämfört med 10% för 15 år sedan) och den ena dör så är det barnet enligt lagens mening inte ett barn utan i stället något slags riskavfall. På sommarens kd-riksting hade vi en motion från Uppsala om detta och talade med departementsledningen om saken. Nu har regeringen fattat beslut och kommer att förelägga riksdagen ärendet, det ser alltså ut som det äntligen blir en ändring. Så Uwe fick igår tillfälle att tacka Göran för att signalerna nått fram, och att de nu slipper de här problemen på neonatalkliniken på Ackis.

Det var trevligt att få ta emot Göran här i Uppsala och dessutom få höra vilken kunnig, intresserad och kompetent socialminister vi har!

Se mer på Akademiska sjukhusets hemsida. Bland andra UNT rapporterade också om Hägglunds besök på Ackis - se länk

fredag 1 februari 2008

Bordsbön inte olagligt

Ingegerd Hillborn, jurist vid skolverket, anser inte att bordsbön i förskoleverksamhet är olagligt, enligt Upplandsradion. Ingen nyhet för mig - vi har inte kunnat hitta några förbud i vare sig skollagen eller läroplan för förskolan (Lpfö 98) som vi naturligtvis studerat inför vår start av förskoleverksamhet.

Tack och lov är det faktiskt så numera i Sverige att det är föräldrarna som är ansvariga för sina barn, också i lagens mening, även om det finns en hel del kollektivister som anser att ansvaret för barnen i första hand är statens (eller kommunens för den delen).

Med det sagt är det naturligtvis ändå så att konfessionell verksamhet måste granskas, och stå för saklighet och opartiskhet och alla de grundvärden som nämns i läroplanen. Jag tror att både kristna, ateister eller muslimer uppskattar att man står för en tydlig profil, och läroplanen talar ju också om det svenska kulturarvet där kristendomen utgör en betydande del (titta till exempel på vår svenska flagga...)

Godkända med 6 röster mot 5

I går gav barn- och ungdomsnämnden i Uppsala vårt föräldrakooperativ Ekoxen tillstånd att bedriva förskoleverksamhet som flerfamiljsystem. Beslutet föregicks av en het debatt där den huvudsakliga invändningen var att vi har en kristen inriktning för verksamheten. Att vi ber bordsbön med barnen upprör tydligen oppositionen som menar att det är olagligt (enligt radio uppland).

Det är intressant att det är först nu, i opposition, som vänstern framför dessa argument. För snart tre år sedan, i april 2005
fick vi avslag på ansökan om att starta verksamheten. Då var den enda motiveringen att det fanns överskott på förskoleplatser i Sävja där vi bor, och att det enligt prognosen skulle vara ett överskott på 50 platser 2009. Det hördes inga reaktioner på vår kristna profil då, varken i våra kontakter med kommunen, eller i nämnden när saken behandlades.

I somras blev vi uppringda av kommunen och tillfrågade om vi på grund av den stora bristen på förskoleplatser i området kunde tänka oss att starta vår verksamhet, vilket vi nu i föreningen beslutat göra, och anställt två barnskötare / dagbarnvårdare, som också själva är föräldrar i föreningen.

Jag tycker det är märkligt att man har invändningar mot att vi ber bordsbön tillsammans med barnen, och sjunger en och annan kristen sång (som t ex "nu tändas tusen juleljus" vid jul, och "den blomstertid nu kommer" inför sommaren). Hemma brukar vi varje dag vid måltiderna sjunga "Gode Gud välsigna maten, amen" och som förälder uppskattar jag att barnen även får göra det i sin förskoleverksamhet. Det är något som europakonventionen för mänskliga rättigheter försvarar - "föräldrarnas rätt att välja en utbildning som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse"
(Regerings-pm, okt -07)

Olika företrädare uttrycker farhågor för att kristna förskolor skulle motverka att barn från olika sociala, etniska och kulturella bakgrunder skulle få mötas
(t ex socialdemokraterna i Karlskrona), men jag har själv haft samtal med en muslimsk pappa (som studerat på imamskola i Egypten under ett par år) som inte var avvisande att placera sin dotter i vår verksamhet - men av praktiska skäl valde familjen en förskola som låg närmare hemmet. Dessutom brukar det enligt skolverket generellt inte vara några andra problem med konfessionella skolor än med vanliga.

Vi välkomnar en granskning av vår verksamhet och en debatt om det kristna innehållet. Det är bara att konstatera att mycket har hänt sedan min barndom på 70-talet då vi sjöng psalmer i skolan och lärde oss Fader vår och den gyllene regeln. Jag tror att samhället skulle må bättre av lite större förståelse för dessa positiva, grundläggande värden.