Vem tar över Kristdemokraterna?

 

När jag förra veckan hörde Göran Hägglund på SKL sa han inget om att avgå som partiledare, utan den nyheten kom idag. Bra att han nu lämnar över för nya krafter, även om han naturligtvis också kommer att lämna ett tomrum efter sig. Han har varit en mycket hårt arbetande och kompetent politiker och socialminister och bidragit till att Alliansen under 8 år kunnat inneha regeringsmakten i Sverige. 

Nu kommer naturligtvis frågan vem som blir efterträdare. Något oväntat är tydligen avsikten att utlysa ett extra riksting inom kort i stället för att vänta till det ordinarie i höst. Ska samma "karriärväg" gälla som för Göran själv, ja då går blickarna till gruppledaren /-na i riksdagen, närmare bestämt Emma Henriksson och Jakob Forssmed.

Min absoluta käpphäst är dock att vi måste ta kandidaterna bland de politiker som har dokumenterat goda resultat i val att visa till. Som parti är vår enda överlevnad att ha företrädare som förmår kommunicera vår politik till väljarna och skapa sympati och engagemang för den så att vi får många röster i valen framöver. 

Ebba Busch Thor är en av de mest kryssade (2477 kryss) kommunpolitikerna i Sverige och var för ett par år sedan 17 röster i från att bli vald till vice partiledare för Kristdemokraterna. Eftersom jag jobbar tillsammans med henne vet jag att hon är en god kommunikatör, förmår skapa ett gott arbetsklimat i gruppen och är dessutom glad och engagerande. Andreas Carlsson är en annan politiker som kan visa till att han kryssat sig förbi två sittande ministrar i senaste valet och därmed står för ett starkt väljarstöd. Samt Lars Adaktusson som gjorde en mycket stark EU-valrörelse och även vågat komma med förslag i många viktiga frågor. Partisekreteraren Acko Ankarberg-Johansson har också ett gott "track record" (goda meriter) från kommunvalen i Jönköping där hon flera perioder varit kommunalråd och har erfarenhet även av att leda ett majoritetsstyre.

Nu kan jag tänka mig att det blir aktuellt med val både till partiledare och vice partiledare eftersom jag  tvivlar på att även Maria Larsson kommer att fortsätta i presidiet. Därmed är det så mycket viktigare att bygga ett bra och allsidigt lag för framtida framgångar för partiet!

Mikael Oscarsson i Expressen

Acko i Expressen

SvD med Adaktusson, Ankarberg-Johansson och Busch Thor som möjliga efterträdare

dn om avgången och möjliga kandidater, Ewa Stenberg och ledarsidan

Vi måste bekämpa antisemitismen!

I går kväll deltog jag i en minneskväll över förintelsens offer i Livets Ords kyrka. Tobias Rawet, överlevande delade gripande vittnesbörd från Lodzghettot och koncentrationslägret Ravensbrück. Roar Sörensen talade om den nya antisemitismen som idag riktas mot världens nye "Jude", staten Israel. Slutligen talade riksdagsledamot Mikael Oscarsson om bland annat Kardinal Graf von Galens arbete mot utrotandet av 10.000-tals oönskade tyskar redan innan kriget, och Raoul Wallenbergs insatser för att rädda 10.000-tals judar i Budapest. Bland kulturinslagen fanns diktläsning av Rebecca Segersam.

Mikael läste bibelordet från Joel 1:2 "Det här skall ni berätta för era barn" vilket för tankarna till Göran Perssons initiativ Forum för Levande Historia som han ska ha en eloge för - han deltog ju också i en manifestation i RIksdagshuset i förrgår. På samma sätt deltog Stefan Löfven i stora synagogan på kvällen, och nu är det viktigt att vi alla lär av historen, arbetar för att bekämpa hat och antisemitism och visar vårt stöd för judarna och för den judiska staten, Israel.

SD:s trassel i judefrågan

I Jerusalem Post (bild ovan) försökte Björn Söder häromdagen bringa reda efter de anklagelser om antisemitism som han under senare tid blivit utsatt för.

Och det är ingen tvekan om att den intervju i DN som jag i ett tidigare inlägg här refererat till ("är SD rasister?") av Sverigedemokraternas motståndare har utnyttjats till det yttersta och citaten har använts till både det ena och det andra i syfte att misskreditera Björn Söder.

Jag tror inte SD är antisemiter, och det är ingen tvekan om att den huvudsakliga måltavlan för partiet inte är judar - utan "islam" och "araber" - som ses som ett stort hot mot det "svenska" samhället. I intervjun ville ju Björn Söder just påpeka att judar faktiskt är en nationell minoritet i Sverige (med jiddisch som erkänt minoritetsspråk), till skillnad från just araber som enligt SD:s nationalistiska ideologi bör assimileras eller avpolletteras.

Hela affären uppenbarar dock en massa trassel från SD:s sida när det gäller judefrågan. Den uppenbarar också det problematiska i att ha nationalism som politisk ideologi. Och slutligen uppenbarar den hur mångbottnat själva "jude"-begreppet i sig är, speciellt kopplat till staten Israel.

Söder försöker i Jerusalem Post framhålla hur Israel-vänliga SD är. Han har besökt landet och påpekar att partiet starkt har opponerat mot ett erkännande av Palestina.

Men frågan gällde ju inte hur SD ser på Israel eller situationen i mellanöstern, utan hur de ser på judar som bor i Sverige. Och här modererar Björn Söder sitt citat betänkligt - från (DN)

" Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet."

till (JP)
"I believe most people of Jewish origin that have become Swedes (as in becoming a part of the Swedish nation) may have partly abandoned their Jewish identity in some cases." - det vill säga
"Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar (alltså blir del av den svenska nationen) kan delvis ha lämnat sin judiska identitet i några fall.

Vi har plötsligt fått in både "kan", "delvis" och "i några fall".

Han inser väl att det ligger något i bland andra judinnan Lena Posners Körösis ord "När andra talar om för mig vem jag är, är det inget annat än en förolämpning."

Och så svamlar han en del om att det är en glidande skala, att man inte byter nation över en natt och att man visst kan våra både svensk och jude i vissa aspekter (återkommer till de olika aspekterna av "jude" nedan)

Det som problematiserar SD:s syn på svenska judar ytterligare är att Posner Körösi till DN påpekar att sverigedemokraterna skrivit motioner som
1/ "De vill inte bara behålla förbudet mot kosherslaktat kött, utan även utvidga det till import"
2/ "De vill också förbjuda judiska skolor"
3/ "De vill förbjuda manlig omskärelse på åttonde dagen, något som är grunden i den judiska identiteten för en absolut majoritet av judar oavsett om man är religiös eller inte"
Det sista gör det "fullständigt omöjligt för den judiska gruppen att finnas kvar i Sverige"

Så, kära sverigedemokrater, ta och tänk efter lite vad det egentligen innebär att ha nationalism som politisk ideologi!

Det är ju uppenbarligen ett problem att börja dela in människor i "vi" och "dom". Även om man erkänner andra "nationer" som nationella minoriteter, så tror jag det är bra om vi kan undvika den här typen av indelningar. Egentligen är ju judar inte någon nationell minoritet i lagstiftningen utan det är fem språk riksdagen valt att lyfta upp som nationella minoritetsspråk, däribland jiddisch.

Vi måste vara öppna och inkluderande gentemot alla svenska medborgare. Men däremot kan vi naturligtvis diskutera vem som ska bli medborgare, och vilka skyldigheter och rättigheter de som kommer till Sverige ska ha, vilket Kristdemokraterna också börjat göra - se mitt tidigare inlägg.

Slutligen den svåra frågan om vad "jude" är. Speciellt när Björn Söder i en debattartikel vänder sig till en israelisk läsarkrets blir det uppenbart hur laddade dessa frågor är. Det blir också uppenbart att Björn appelerar till Israeliska nationalister som kämpar för att stärka "den judiska nationens" roll i staten Israel, på bekostnad av exempelvis araber. I Israel har detta faktiskt varit ett regeringsförslag innan jul - vilket bland annat innebar att arabiska inte längre skall vara officiellt språk -, som i sig blev orsaken till regeringskris och nyval utlyst till mars. (se SvD och ViD)

Nu är det så att Israel redan är en "judisk stat" per definition, vilket redan idag föranleder en del (arabiska / vänster-) företrädare att beteckna den som en "rasiststat". Jag tror inte man kan komma ifrån kopplingen mellan judar och Israel, för alternativet är ju en arabisk stat, "Palestina", som jag också skrivit om nyligen ("enstatslösningen").

Men vad är då judiskt? Här trasslar Söder in sig, eftersom han försöker skilja på "religion" och "kultur" och "identitet". Men så enkelt är det inte. Kan man vara "svensk" enligt SD:s definition, men tillhöra den judiska religionen? Jag är inte så säker på det - men vi får återkomma till alla dessa svåra frågor senare.

Bra om SD av Stefan Olsson

P-piller och jämlikhet

För fem år sedan skrev jag senast på denna blogg om p-piller. Jag kopplade då p-pilleranvändandet till "singelliv, jämlikhet och oberoende". Problemet är dock att p-pilleranvändandet inte alltid ger mer jämlikhet i samhället, utan ibland snarare är ett utslag av patriarkala maktstrukturer där (unga) kvinnor ställer upp på att sköta preventivmedelsanvändandet så att (ansvarslösa) män kan njuta av oskyddat sex utan att behöva bry sig om prevention. Nej - män borde ta mycket mer ansvar för sexualiteten, prevention, och vara mer lyhörda för kvinnors önskemål och farhågor.

Nu förordar inte jag något p-pillerförbud som någon (då - och nu?) tycktes tro, men jag tycker ändå det är viktigt att farorna med p-pilleranvändningen kommer fram. 29 personer (kvinnor) har dött senaste 12 åren av blodpropp enligt GP som i en artikelserie för 1 1/2 år sedan föranledde Läkemedelsverket att göra en översyn (se även Expressen om problemen). Numera rekommenderas (därför?) även spiral till unga kvinnor, enligt DN.

Viveca Odlind på läkemedelsverket säger (i Sydsvenskan) att det inte är riskfritt att gå igenom graviditet och födsel. Men tittar man på mödradödligheten var den 2005 3 per 100.000 levande födda barn, alltså ungefär 3 per år, medan antal kvinnor som får blodpropp förorsakat av p-piller är ca 100 per 100.000 som använder p-piller, även det 2-3 kvinnor per år som dör i Sverige!

Sedan finns det också en risk med blodpropp under graviditeten, men min poäng är ändå att även om det sammantaget dör dubbelt fler mödrar under graviditet och födsel än som dör av blodpropp på grund av p-piller är det fortfarande högst anmärkningsvärt att dödstalen är så höga vilket är bra att det framkommit i debatten - vilket också lett till ovan nämnda förändringar.

Sedan tycker jag det är väldigt olyckligt att man överhuvudtaget jämför negativa effekter av ett hormonpreparat med effekterna av graviditet och födsel som ju inte är en sjukdom utan ett normaltillstånd för kvinnor och en förutsättning för släktets fortlevnad.

Det vore ju helt absurt om vi hamnade i ett läge att se graviditet som ett sjukdomstillstånd som "läkemedlet" p-piller är en bot mot, eller hur?