Taggade företrädare avgörande för framgång

 

Idag presenteras (nya?) moderaternas eftervalsanalys på DN Debatt. Mycket klokt skrivs av Wallmark och Nilsson, till exempel hur viktigt det är att ställa om partiorganisationen när man är i regeringsställning. Att bli identifierad med makten, och låta ett parti uteslutande styras från regeringskvarteren är förödande på sikt. Det är också uppfriskande med den självrannsakan som finns, något som bäddar för en positiv förändring. Tyvärr saknas något av denna sjukdomsinsikt på en del andra håll inom Alliansen.

Jag tror dock att Wallmark/Nilsson, som de lojala partiföreträdare de är, missar den viktigaste orsaken till moderaternas, och därmed Alliansens valnederlag. Detta tycker jag blev väldigt tydligt precis efter valet när bland det första som skedde var att Reinfeldt och Borg båda valde att helt kliva av och i praktiken lämna politiken för annat. Det visar att de innerst inne inte var, eller är, tillräckligt taggade för att ta över i ledningen för en ny period med Alliansregering.

Jag tror också detta var vad väljarna kände av - det fanns inte tillräckligt driv, visioner och energi från moderatledningen (och till stor del även övriga partiledningar inom Alliansen) för att det skulle kännas som att det skulle betyda något nytt och positivt för Sverige.

Man kan kalla sig "nya" hur mycket som helst, men när man inte förmår förnya även med personer som är laddade och tända, ja då blir det bara tomma ord.

Reinfeldt och Borg har gjort en fantastisk insats för Sverige, inte minst för vårt lands ekonomi, men jag tror vi hade vunnit på att de hade lämnat över till nya krafter redan innan valet. Nu hävdar en del moderater att det fanns inte så många alternativ, men som jag tidigare skrivit finns det visst bra företrädare som skulle kunna kliva fram och skapa ett förtroende för framtiden. Nu får detta ske under en tid i opposition, och det är naturligtvis inte heller det sämsta sättet att göra det på. Men den framtida framgången hänger på att Allians för Sverige förmår i första ledet ställa fram just de personer som förmår ge ett positivt och trovärdigt ansikte åt en politik som förnyar och utvecklar Sverige!

Se även DN-kommentar

Polisanmälan mot Uppsalaläkare

Idag skriver jag med Lennart Koskinen, Gunnar Ågren, Peter Althin och Annelie Enochson en debattartikel i GP om skakvåld. Det är viktigt att säkerställa rättssäkerheten för familjer som anklagas för att ha misshandlat sina små barn, för är det inte sant att de har gjort det kan de drabbas otroligt hårt av samhällets dom.

Detta visar inte minst några artiklar i UNT sista dagarna. "Uppsalaläkare oeniga om barnmisshandelsdom" och "Uppsalaläkare utreds av landstinget". Oisín Cantwell skriver om detsamma i Aftonbladet, och upplyser även om att läkaren idag också polisanmälts för mened. En bra uppföljning av hans krönika för någon vecka sedan om hur mycket lidande staten kan utsätta en människa för.

Mycket kretsar därmed runt Akademiska sjukhuset här i Uppsala och dess barnskyddsteam. Idag blev ett förslag till beslut i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen 17/11 offentligt. Där ser vi att kritiken, som bland andra vi från RFFR framfört ("intresseorganisationen" i beslutstexten, § 191) nu leder till att landstinget inte väljer att permanenta barnskyddsteamet utan att utreda det ytterligare. Det är bra. Precis som vi skriver i vår artikel i GP är det ytterst viktigt att samhället går till botten med de brister som finns!

Uppdatering: Nu har även Magasinet Filter sammanfattat vad som hänt efter det att de som nästan första media publicerade en "grävande" artikel i vintras, som kanske var genombrottet i media för ett ifrågasättande av den märkliga skakvåldsdiagnosen (se ett tidigare inlägg här).

Miljöpartiets tomma satsningar på storstaden

Det är nästan så att jag tycker lite synd om nye kulturministern Bah Kuhnke (MP). Ty när kultureliten rycker ut samfällt mot politiken är det inte som vid recensioner av konserter, konstutställningar eller böcker - att man ska ge både ris och ros. Utan i stället får vi se en totalsågning, exempelvis som här ovan av Expressens Jens Liljestrand. Eller Björn Wiman som i DN sågar hennes bara några timmar gamla publicering med "balanserande på pekoralets brant".

Nu är ju naturligtvis deras kritik till stor del berättigad - vad har kulturen för central roll i ett "ekologiskt samhälle"? Samtidigt så har hon ju faktiskt ett budskap om att regeringen jättesatsar (flera hundra miljoner) på kultur.

Men även detta innehåll behöver skärskådas. Kanske görs inte detta av kultureliten eftersom de är del av samma storstadsklick som ledande miljöpartister.

Det är nämligen så att kulturbudgeten mycket tydligt avslöjar MP:s roll som ett parti för människor i storstäder (främst Stockholm). Människor som gärna slinker in på ett gratis museibesök, utan att behöva rädas vargens som stryker runt knuten, och som inte drabbas av höjd bensinskatt som medverkar till utarmningen av en redan utarmad svensk landsbygd.

Den enskilt största satsningen är ju vad jag förstår just borttagandet av entréerna på de statliga museerna. Nu låter ju det vackert, men med tanke på att 19 av de 23 statliga muséerna är lokaliserade just till Stockholm så blir denna satsning väldigt ensidig, och förstärker den skevhet som redan är så stark.

Just tendensen till Stockholmscentrering illustreras ju väldigt tydligt med nyheten häromdagen att Moderna Museet i Malmö skulle vara underfinaniserat, till skillnad från museet i Stockholm. Hur kan en statlig myndighet ha mage att klaga över detta, när verksamheten (antar jag) i Stockholm är helt statsfinansierad, medan man i Malmö för stöd både av Malmö stad och av region Skåne!?

Längre än till miljonprogrammen i förorterna kommer inte regeringens politik, för när det gäller stödet till kulturen ute i landet så skär man i stället ner anslagen (anslagen i kultursamverkansmodellen minskar med ett antal miljoner)! Skulle man vilja få en utväxling genom kultursamverkansmodellen så hade varje satsad krona från staten säkerligen gett även ännu större stöd från regionerna och i vissa fall kommunerna. Men nej. Om alla muséer ute i landet vill sänka sina inträden, ja då tänker i alla fall inte regeringen bidra till det. Eller om man vill satsa på annat som kan nå ut till vanligt folk, som inte har möjlighet att ta tunnelbanan in till medeltidsmuseet utan är hänvisade till något av våra många kulturella arv ute i landet som sjöfartsmuséet i Göteborg, eller Selma Lagerlöfs Mårbacka, eller Uppsala högar och Linnés Hammarby i Uppsala (de två sista exemplen har visserligen idag statlig finansiering men i alla fall ett av fallen försöker staten nu dra sig ur detta).

Nej, jag håller på Alliansen som senast i går på mitt första möte med Uppsala kommunstyrelse inte fick gehör från bland andra Miljöpartiet när det gäller att uppmärksamma även Uppsala stads omland, landsbygden i kommunen som viktiga för utvecklandet av besöksnäringen.