tisdag 30 april 2013

Fimbulvintern som la Sverige öde

I förra veckan läste jag en artikel av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet, som gav mig en viktig pusselbit till något som jag funderat över sedan jag för något år sedan läste Maja Hagermans bok "Försvunnen värld".

När jag nu tittar i efterhand ser jag att även Maja nämner de exceptionella händelserna år 536 och 10 år framåt, men ändå lite mer i förbigående.

Annars visar Maja i sin bok att något speciellt hände i Sverige och Uppland under 400- / 500-talet. Gårdar lades öde, byar övergavs och befolkningen minskade drastiskt. En ny (främmande?) asatroende maktelit tog över, enligt Majas spekulationer.

Det var väl egentligen inte så märkligt att folk övergav den tidigare soldyrkan, eftersom det som hände 536 var att solen förmörkades, eller i alla fall försvagades av ett stoftmoln som gjorde att solens strålar inte gav någon värme längre. Under ett decennium var somrarna så dåliga att det nästan inte växte något, visar dendrokronologin, dvs trädens årsringar. Temperaturen kan ha sjunkit temporärt med 3-4 grader. I Konstantinopel utbröt nyare historias första pestepidemi, den Justinianska, i missväxtens och hungersnödens fotspår. Jag tror att detta även varit en viktig orsak till en del av folkvandringarna, det var under denna tid slaverna bröt in i det bysantinska riket.

I myterna kan man avläsa tankarna om förmörkat solsken och fimbulvinter, såväl i nordisk mytologi som i Kalevala. Uppsalaprofessorn Bo Gräslund håller på att slutföra arbetet med en bok om just detta.

Troligen var det supervulkanen Llopango i nuvarande El Salvador som hade ett utbrott, enligt de senaste teorierna. Apropå det så konstaterar forskarna att supervulkanen Yellowstone brukar ha ett utbrott med 600.000 års mellanrum. Just nu är det 640.000 år sedan senaste utbrottet. Så låt oss "betänka huru få våra dagar äro"!

tisdag 23 april 2013

Islam och politik

Jag har tidigare skrivit om islam på den här bloggen, och nu är ämnet aktuellt igen, och igen, och igen, i och med Omar Mustafas uppgång och fall. Det är NÄSTAN så att jag tycker lite synd om socialdemokraterna, hade de inte varit politiska motståndare. För den här affären har ju tagit proportioner utan like.

Även om jag själv inte är muslim och tror att islam bygger på felaktiga principer, måste naturligtvis även muslimer kunna engagera sig i svensk partipolitik! Det finns aktiva muslimer inom Kristdemokraterna, och i andra partier, och framförallt inom de rödgröna partierna, har vi fått lära oss nyligen (även om siffrorna inte alltid varit rätt).

Det är dock mer problematiskt med islam än med kristendom i politiken eftersom man normalt inte skiljer på tro och politik på det sätt vi gör i västerländsk tradition. Påven Gelasius' två svärd, och Luthers tvåregementslära saknar vad jag vet motsvarighet i islamsk tradition.

Nu var ju hela historien väldigt klumpigt, ja överraskande dåligt skött av socialdemokratin. Att slänga in ett namn i sista stund som inte varit förberett och prövat, ledde eftersom det var ett kontroversiellt förslag till att man vek sig för mediedrevet och uppmanade den nyvalde Omar att avgå. Sedan har det inte varit någon hejd på alla stödartiklar, och den kritik som anförts internt, och jag kan delvis förstå detta. Lyssnar man till vad Omar själv säger så tar han ju tydligt avstånd från allt vad som andas kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och står vad jag kan höra för en tydlig, rejäl och solidarisk socialdemokrati (utan att jag för den saken sympatiserar med åsikterna).

Sedan kan man naturligtvis fundera på det lämpliga att vara ordförande för en stor organisation när man sitter i partistyrelsen, eller i alla fall när man blir förtroendevald. Fast LO-ordföranden återfinns ju i partistyrelse och VU, men det är väl mest LO:s problem... Jag kommer ihåg att när Mikael Oscarsson blev invald i Riksdagen 1998 så avgick han som ordförande för Ja till Livet, vilket är ganska naturligt eftersom det är en partipolitiskt obunden lobbyorganisation. Något liknande borde kanske gällt Omar Mustafa, även om jag inte känner till vad just islamska förbundet står för.

Det visade sig ju att en del av de anklagelser som framfördes, bland annat av min landstingskollega Vivianne Macdisi ibland inte var helt sanningsenliga. (i och för sig kan jag tycka att det som Vivianne refererar som så förfärligt i familjestadgan inte är så väldigt hemskt även om det är gammaldags och pittoreskt skrivet). Samtidigt måste ju naturligtvis alla få granskas, men nu kom ju själva granskningen på grund av omständigheterna lite för sent eftersom Omar redan var vald.

Dessutom fick Omar väldigt fina vitsord av Lisbeth Gustafsson i radions tankar för dagen i förra veckan. Hon mötte honom i en religionsdialog, och det verkar som det var ett mycket bra initiativ som genomfördes på ett bra sätt.

Så, vi får se vad det hela leder till. Vi har ännu mycket att lära i Sverige när det gäller tolerans gentemot troende av olika religioner. Hoppas vi kan hjälpas åt att fortsätta arbeta för ett öppet och tolerant samhälle med respekt för varandra, även om vi tycker olika. Men för Mustafas del blir det alltså inte inom (S)...

SvD1, 2
DN1, 2, 3, 4,

Bloggar: Karvik / SvD, Bjereld, Avellan i sydsvenskan

fredag 12 april 2013

Under Kaliforniens sol

Har haft två fantastiska veckor där jag och mina söner besökt svågern, svägerskan och kusinerna.

Första gången för mig i Amerika och förstås många intryck. Man kan tycka att man känner till USA från filmer och annat, men ändå några iakttagelser som överraskade mig. Såg många amerikanska flaggor ute, ibland oproportionerligt stora i förhållande till stängerna, men så ska ju allt vara stort "over there". La också märke till de otroligt många kyrkorna, ibland pampiga, ibland oansenliga och praktiska. Och välfyllda, fick tillfället besöka en pingst- och en luthersk kyrka, där förstås påsken bidrog till välfylldheten. Och slutligen människorna förstås. Att amerikaner är öppna och sociala var inte en så stor nyhet, men att de har en så stark integritet (privatlivets helgd) och är så bundna av regler och påbud var lite nytt. Mycket fint också fick vi se bland annat redwoodskogen där ni ser sönerna och en kusin i en av trädstammarna.

Säsongslut

Nu börjar vintern lida mot sitt slut. Efter två veckor under den Kaliforniska solen kunde jag inte låta bli att spänna på skidorna en sista gång. I skogen gick det fint att åka, behövde bara ta av skidorna på ett par ställen. Men ute på myren var det bitvis lite blött...