fredag 30 juli 2010

There is something rotten in the state of Sweden

En av Sveriges (visserligen före detta) länspolischefer dömdes idag till drygt 6 års fängelse för sexbrott.

Ingen är ofelbar, visst! Och det ska alltid finnas förlåtelse för den som bekänner sina felsteg och ber om förlåtelse! Men, med det sagt kan man konstatera att kraven är och bör vara större för de som har ledande positioner i samhället, speciellt de som är satta att vaka över att lag och rätt skipas och efterlevs.

Man talar om tre delar av samhällsmakten (Montesquieu). Den lagstiftande, den dömande och den utövande. I Sverige symboliserat av Riksdagen, Högsta domstolen och Regeringen. Visserligen är media också numera en fjärde statsmakt, som ibland går in både som dömande och utövande makt, men låt oss lämna det därhän här. På något sätt är politiker mer ansvariga som lagstiftare och styrande, men domare och rättsmyndigheter är också mycket viktiga och borde ha samma höga standard.

Hade Göran Lindberg kunnat sitta kvar som länspolischef idag? Säkerligen inte, men för några år sedan hade vi en domare i högsta domstolen, Leif Thorsson, som dömdes för att ha haft sex med en yngre pojke. Han är sedan 2007 tillbaka i tjänst efter ett par år i lagrådet, något som exempelvis Madeleine Leijonhufvud med rätta reagerar starkt över.

Det som är lite kymigt med de här historierna, Thorsson och Lindberg, är att de troligen måste ses som toppen på ett isberg. Lindbergs mycket omfattande koppleri- och sexköpsverksamhet upptäcktes av en tillfällighet, och i fallet Thorsson fanns det uppgifter om att det skett liknande saker vid flera tillfällen.

Sexbrott är speciellt tabubelagt, och det med rätta. Därför var anklagelsarna mot Littorin speciellt allvarliga. Tyvärr har dock gränserna i Sverige tänjts väsentligt under senare tid. Från att ha varit kopplat tydligt till äktenskapet, har sexlivet, förutom att ha blivit fläkt ut i offentligheten via porr, internet och annan exponering, blivit (juridiskt) accepterat i allt vidare cirklar. Samtidigt har sexlagstiftningen skärpts i vissa avseenden (exempelvis sexköp - nu diskuteras även åter förbud mot tidelag) och det är bra. Men genom att tänja på vad som är accepterat öppnar man upp för den här typen av beteenden som tragiskt nog ofta drabbar unga tjejer och killar och förstör deras framtid.

Det vi behöver är en privatmoralisk resning i Sverige. Visst kan man göra vissa saker genom lagstiftning, som till viss del är normbildande, men genom vårt demokratiska system får vi de lagar och regler som återspeglar de normer som finns i samhället. Därför är det så viktigt att för att få en bättre privatmoral så måste detta komma underifrån i form av ett tryck från människor såsom Göran Skytte som jag lyssnade på här i Uppsala i går. Han har gått från ett utsvävande liv med sönderslitna familjerelationer till ett liv där han står för trohet, kärlek och en hög personlig moral. Så även Marcus Birro. Sådana personer borde få större inflytande i stället för resten av "isberget" av brottsliga personer som sitter på poster inom rättsväsende och offentlig förvaltning. Jag säger åter som Birro - låt oss starta en gerillarörelse för barnen och kärleken. Den äkta kärleken!

DN 1,2,3 SvD 1,2,3,4,5 Dagen 1 AB 1,2,3 VG 1,2,

fredag 23 juli 2010

KD vill ha lättillgänglig vård

Att vi vill underlätta för verklighetens folk att komma i kontakt med vården blev UNT:s slutsats idag efter att vi presenterat vårt landstingsprogram (se det på distriktets hemsida).

Det blev en riktigt mysig turne idag i vårt nya kampanjekipage - Miriam Erikssons bil och så "ägget" - husvagnen med samma årsmodell som vårt parti - 1964. I Enköping mötte Enköpingsposten, och med mellanlandning på anrika konditori Drotts fortsatte färden till Uppsala där vi mötte media på slottsbacken.

Tyvärr kunde jag inte vara med på avslutningen i Öregrund, för norra valkretsen, men påtroppande landstingsrådet Anna-Karin Klomp höll säkert ställningarna väl där med de lokala listtopparna Eva Fredriksson och Carl-Gunnar Johansson.

måndag 19 juli 2010

Ebba mer (KD) än jag...


I dagens UNT presenteras den valkompass , som man testade Uppsala-politikerna på för en tid sedan. Ebba Busch lyckades i testet pricka in sig själv som Kristdemokrat-sympatisör i första hand. För min egen del blev det Centerpartiet som knep förstaplatsen 0,8% före Kristdemokraterna (liknande resultat en stund senare i SvD). Om det nu är testet som ger konstigt utslag (de flesta frågor utgick från ett vänsterperspektiv = mycket negationer...) eller om det är jag som ska fundera på partibyte... Jag har faktiskt röstat på (C) i något av mina första val, så det är väl inte helt främmande, även om jag självklart tycker att Kristdemokraterna står för den klart bästa ideologiska förankringen. Fast jag är inte i så dåligt sällskap eftersom även Gunnar Hedberg fick (C), och (KD) högst!

Att Sverigedemokraterna hamnar så högt beror väl helt enkelt på att de i stora delar plankat andra partiers politik. På den enda frågan som är deras profilfråga i testet anser jag till skillnad från (SD) att invandrare i högsta grad berikar det svenska samhället.
Sedan är det viktiga ju att det just nu ser ut som de flesta i Sverige lutar åt höger! Det ger hopp för framtiden trots vad som sägs på alla partitester...

Landstingsjour

Sitter nu på landstinget i sommarvärmen för att bevaka min "jourtjänstgöring" som landstingsråd under den här veckan. Under semestertider har vi delat upp sommaren mellan oss, och nu är det min tur.

Noterar också i diariet ett brev "Kommunal Uppsala läns krav på socialdemokratiska partiet inför... valen i september 2010". Förväntar man sig att just sossarna ska företräda personalen och de särintressen de företräder?

Annars är det många tänkvärda förslag de kommer med. Landstinget måste naturligtvis bli en bättre arbetsgivare, på många olika områden. Men jag är lite förvånad över att Kommunal ser upphandlingar som något negativt - min uppfattning är att personalen efter att vi nu ser flera aktörer inom vårdsektorn får en bättre ställning på arbetsmarknaden när det blir fler arbetsgivare att välja på. Och att arbetsgivare medvetet skulle välja bort kollektivavtal vore ju i så fall bara ett resultat av att facken agerat alltför obstruerande och obstinat. För oss som driver en verksamhet inom barnomsorgen är det självklart med kollektivavtal av omsorg för personalen!

torsdag 15 juli 2010

Ambulanshjälp till Gotland

Gotland har ont om ambulanser på sommaren när det är mycket turister. Kanske vi kan bistå med det från Uppsala - här försvinner ju en massa studenter och annat folk under sommaren? Vi kan ju undersöka saken!

Se även initierade Tokmoderaten

onsdag 14 juli 2010

Vem är skurken, Aftonbladet eller Littorin?

I dagens DN ger Sven-Otto Littorin sin bild av det som hände förra veckan. Nu är det upp till var och en att avgöra vem man ska tro på, honom eller Aftobladet. Med tanke på hur Helle Klein utnyttjar historien för att svärta ner bilden av regeringen i Aftonbladet häromdagen, lutar jag åt att sätta större tro till Sven-Otto.

För Helle är det ingen tvekan om vem som är skyldig ("En politiker som visade sig kunna ljuga hela svenska­ folket inklusive journalistkåren rakt i ansiktet..."), och därmed har domen i media fallit. Det är problematiskt att media får agera domare i ett rättssamhälle - skyll gärna på pressetiken, men var gärna lite mer ödmjuka (som sagt står ord mot ord i det här fallet)! Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att man är ganska rättslös mot media. När väl bilden är satt är det alltid i princip omöjligt att sätta en annan bild - oberoende av vad som är sant och inte. Därför har Aftonbladet ett stort ansvar för att hänga ut en personligt hårt pressad f d minister som sexköpare.

Kent Persson har en poäng att Aftonbladet inte tycks helt säkra på sin sak eftersom de hävdar att de inte skulle ha publicerat om han nekat... Semestrande chefredaktör Jan Helin försöker i efterhand påpeka att de publicerade eftersom Littorin inte kommenterade, men med tanke på vad de skrev tidigare under veckan hade han ju ingen anledning kommentera eftersom Aftonbladet då sagt att han inte var en offentlig person och därför fanns ingen anledning att publicera Annas berättelse. Så det var alltså Littorins uteblivna dementi till tidningen som gjorde dem säkra på att han var skyldig? Tunt, aftonbladet!!

Det enda positiva med det hela är att sexköplagen visar sig vara en bra lag i så måtto att man kan hänvisa till att det numera är brottsligt att köpa sex. Hade det varit det på Fälldin och Palmes tid hade Geijeraffären troligen fått helt andra följder.

Och för Per Albin Hansson hade dagens öppenhet lett till en omedelbar avgång som Niklas Ekdal förtjänstfullt påpekar. Jag håller med honom att hela Littorinhistorien är absolut trist. På alla sätt och vis.

Se gärna Mange Schmidts "kommentar" - tips av Stefan Olsson...

söndag 11 juli 2010

Inkonsekvent av Aftonbladet

I torsdags gick Aftonbladet ut med nyheten att Littorin begått ett brott som efter att Aftonbladet konfronterat honom med detta föranledde att han avgick på onsdagen. Samtidigt ville man enligt Lena Mellin i tidningen inte gå ut med några uppgifter om vilken typ av brott det var eftersom Littorin "sedan i går morse inte längre är en offentlig person".

Sedan går naturligtvis ryktet och alla vill få fram vad för brott det är. Har tidningen sagt A (-fton) får de säga B (-ladet) sa någon vitsigt. Och i gårdagens tidning kommer så uppgiften om att "Anna" hävdar att Littorin köpt sex av henne. Samtidigt går ledarskribenten till frontalangrepp mot regeringen, och säger att frågan som sexköp är "inte en fråga någon regering kan sopa under mattan av rädsla att förlora makten". Är det så att Littorin är skyldig är det ju just det man inte har gjort genom att han avgick så snabbt. Och är det så att Littorin är oskyldig, ja då gör AB sig skyldiga till grova anklagelser mot regeringen i det här fallet...

Dessutom är det ju väldigt inkonsekvent att agera som tidningen gör. Jag väljer att tro att det är så att man helt enkelt under trycket från omvärlden ändrat sig och gått ut med de uppgifter som förr eller senare ändå måste komma ut, men det finns förstås möjlighet att tolka det som ett mycket cyniskt sätt för tidningen att maximera sin lösnummersförsäljning (se Svenssons blogg), något som även Pressombudsmannen Per-Arne Jigenius menar.

Hur det nu är så är det hela en väldigt tråkig historia på alla sätt och vis. Om den på något sätt kan medverka till att färre män cyniskt utnyttjar kvinnor (och män) i någon form av prostitutions-situation så finns det dock någon positiv effekt.

DN, Politometern

lördag 10 juli 2010

Ur barnamun i Almedalen

Vi var inne hela familjen och lyssnade på Göran Hägglunds tal. De minsta barnen satt i gräset och tömde tablettaskar med opinionsbildning från IOGT-NTO, och speciellt Lia, 3 år, som just nu är i ”varför-åldern” ställde frågor om både det ena det andra. Hon frågar om allt, och det kan bli oändliga frågekedjor – bland annat just nu om mina föräldrar. ”Varför har du ingen mamma och pappa?” – De lever inte längre… ”Varför lever de inte längre?” De blev sjuka och dog och kom till himlen… ”Varför kom de till himlen?” och så vidare. Mormor och morfar träffar vi ju, men det är inte alltid helt lätt att förstå att det inte går att få träffa farfar och farmor.


Efter rikstingstalets slut bjöd kristdemokraterna på Wraps och dricka i bodarna vid Almedalsscenen. Vi hamnade i kön bredvid Maria Larsson och Mats Odell som hälsade och noterade att jag hade alla barnen med mig. När vi pratat klart vände sig Lia till mig och frågade – ”Är det din mamma och pappa?”…. Ja, från barn och speciellt just nu från Lia får man höra mycket kul J

Familjens betydelse

Under Kristdemokraternas dag deltog jag i ett seminarium där Ebba Busch, KD-kommunalråd i Uppsala, och Stefan Attefall, KD-gruppledare i Riksdagen fick svara upp för vad som är politikens gränser – utifrån att de arbetat med en rapport till rikstinget om just detta. Med i panelen fanns PJ Anders Linder från SvD, Lotta Gröning från Aftonbladet och Gotlandsbiskopen Lennart Koskinen som nog var den som drog ner flest applåder. Han gjorde en intressant reflektion över det etiska grundlaget och hur människosynen måste kopplas till samhällssynen för att ge ett bra genomslag i samhället. Han beskrev också behovet av att samhället skapar en balans mellan människans goda och dåliga sidor. Initiviativ och frihet mot lagar och regler och styrning. Mycket bra beskrivning på alla sätt.


Däremot reagerade jag mot hans beskrivning av familjen. Att det skulle vara lite mossigt och präktigt att lyfta fram verklighetens folk, eftersom man då syftar på familjen, det vill säga kärnfamiljen ”Mamma, pappa, barn, villa, vovve och volvo”. Visst har han rätt att det finns väldigt många ensamhushåll, speciellt i Stockholms innerstad, och människor som inte lever i någon traditionell kärnfamilj. Ensamstående med och utan barn, nyutflugna 20-åringar, äldre par, etc etc. Men samtidigt är det ändå så att nästan alla har vi erfarenhet av någon form av familj.

Vi föds in i familjen och det är ingen tvekan om att familjen är samhällets minsta och viktigaste bärande gemenskap. Visst kan den se ut olika efterhand, men det är ändå just konstellationen mamma-pappa-barn som är förutsättningen för släktets fortlevnad och som också är den form av gemenskap som de allra allra flesta av oss har erfarenhet av, åtminstone någon, eller några gånger i livet. Är man ung vuxen söker man sig ut i nya familjekonstellationer, och när barnen flugit ut så vidtar en ny period i livet – inte sällan med barnbarn och nya livsmönster, men i barndomen, och ofta i stora delar av medelåldern finns man oftast i någon form av mamma-pappa-barn gemenskap.

Nu under tiden vi bott på camping här i Kneippbyn utanför Visby har jag haft förmånen att se en del av Sveriges (och Norges och Finlands för den delen) ”verklighetens folk” i form av vanliga familjer som tar hand om sina barn, äter, diskar, sover, leker. Varje familj har sitt unika sätt att fungera på – en del är tystlåtna, andra hörs och syns. En del barn hjälper till, andra springer runt och leker, några hittar på bus.

Även om det finns problem och utmaningar, i varje familj, och med familjen som institution, är ändå något av det viktigaste som samhället kan göra att stödja alla dessa vanliga familjer så att vi får de redskap vi behöver för att kunna fostra och ta hand om våra barn, för att kunna om möjligt hålla ihop och lösa våra problem, och för att kunna ha ett inflytande över vår egen vardag. Just här kommer politikens gränser in – politiker ska inte styra och ställa med vad folk ska jobba med, hur man tar hand om sina barn, vilken skola man väljer, eller hur man använder sin fritid. Familjen får aldrig ses som ett hot mot statens rätt att uppfostra sina medborgare, eller primärt som en struktur för förtryck, eller till och med våld (även om det förstås förekommer) – utan familjen måste tillerkännas den viktiga roll den har som samhällets allra viktigaste grund!

torsdag 8 juli 2010

Sahlinismen mot undergång

Har varit på besök på Almedalsveckan och hört om Norden och Ryssland och ett eventuellt töväder i relationen. I Ryssland är sedan länge Stalinismen borta, och jag hoppas vi kommer slippa se någon Sahlinism i Sverige. Det verkar rent av så att Mona Sahlin kan komma att bli ett sänke för (S) i valet och då skulle jag tro att vi får se Sahlinismens undergång efter valet. Blir nog svårt för Mona att stanna om det går som det ser ut just nu. Läste också i Dagens Samhälle om Sveriges nya politiska karta med (M) större än (S) i alltfler kommuner och landsting (i Uppsala kommun är det redan så och i landstinget pekar opinionsundersökningar mot att det kan bli så). Det är ju så att vi ser ett genombrott för borgerligheten, på flera håll. I Norge, där Socialistisk Venstreparti är med och styr, har ju egentligen borgerligheten stark ledning, men tyvärr har ju Senterpartiet valt att stödja vänsterpartierna, mycket på grund av den splittrade sammahållningen på högerkanten...

Sitter (bredvid Emma Opassande - pp) i en sval källare som politometern och Almega håller öppen för bloggare. Här lyssnade jag också morse en debatt om politiskt bloggande under ledning av Martina Lind, där Ali Esbati framhöll att han gärna kommenterar SvD:s ledarsida - och jag instämmer. De kommer med många guldkorn, bland annat idag om hur Mona Sahlin bidrar till Sverige som möjligheternas land.

Nej - tillbaka till poolkanten - eller i alla fall mat och lek med barnen.

onsdag 7 juli 2010

Almedalen från poolkanten

Härlig sol efter en stormig natt här i kneippbyn utanför Visby där vi bor och där jag just nu sitter och ser barnen leka i vattenland. Har den senaste 1 ½ veckan upplevt både stranden på Gotland, norska romsdals-skärgården (där vi firade min frus mosters sextioårsdag), glaciärtur på Jostedalsbreen, fjäll och båttur vid Norges längsta fjord, Sognefjorden och nu senast klipporna i Bohuslän där vi hälsade på min syster. Toppensemester med andra ord, och utan Kristdemokraternas riksting – för första gången på 6 (?) år.

Almedalsveckan är det hittills min fru som deltagit i som lobbyist. Själv får jag förmånen att ägna tiden med barnen.

Lite kul att följa politiken så här från poolkanten också… Speciellt kvällstidningarna som staplar skandalrubrikerna från Almedalen på varandra. När vi anlände måndag möttes vi av Expressens avslöjande att Fredrik Reinfeldt använder härskartekniker mot Mona Sahlin. Bara för att han inte nämnde henne i sitt tal – hur långsökt får man vara för en förstasida i en av landets största tidningar? (men så lånar man ut förstasidan för att hjälpa (S) utmåla Sahlin som ett offer) Och gårdagens stora skvaller att Maud Olofsson KANSKE avgår efter valet och att man redan börjat diskutera efterträdare. Avslöjat av en initierad källa i centerpartiet en sen krognatt i Visby… Nja, är det en nyhet? Det är klart att om det går dåligt för centerpartiet i valet så måste alla inklusive partiledaren pröva om hon har fortsatt mandat och vilja att fortsätta. Så är det alltid. Så spekulationen utgår alltså ifrån att det går dåligt för (C) i valet. Och hur det går 19/9 återstår att se!

Sedan kan man förstås fördjupa sig i Hägglunds magsjuka, eller Littorins avgång och vårdnadstvist och annat smaskigt som medieuppbådet i Almedalen ägnar sig åt. Men jag tror jag föredrar att åka vattenrutschkana med barnen!