onsdag 28 april 2010

Vad engagerar mest?


TV4 Uppland spekulerar i vem som ska ha största 1 maj-tåget i år. Trots att 83% röstar för Kristdemokraterna blir det svårt den här gången. Socialdemokraterna har nämligen lagt ner tågen i de olika delarna av länet och samlar sina sympatisörer till Uppsala för att få ihop en ansenlig mängd trogna runt den glade T Östros.

Men, vi får se vad som engagerar mest - familjen eller socialdemokratisk politik. För en gångs skull kan ju faktiskt socialdemokraterna inte bara i retorik utan i praktiken agera som opposition, vilket naturligtvis stärker den gamla identiteten av arbetarkamp.

Jag tror dock att det finns betydligt fler unga människor, barnfamiljer och ungdomar som fortfarande vill förnya ett söndersocialiserat Sverige, än som samlar sig runt traditionell arbetarpolitik med klasskamp och international.

Som Mikael Oscarsson med flera påpekar i dagens SvD är det ju också så att 81% av svenskarna (sifo) vill ha eller bygga ut vårdnadsbidraget, och 77% vill ha samma eller en högre nivå på bidraget. Dessutom avvisar så gott som alla att riksdagen och inte familjerna själva ska bestämma om fördelningen av föräldrapenningen mellan mamman och pappan. Vi går kort sagt i takt med väljarna, till skillnad från den rödgröna röran som har fullt sjå att få en gemensam styrfart.

tisdag 27 april 2010

Bidrag eller tillväxt?

Idag på SvD Brännpunkt lovar den rödgröna röran mer bidrag till kommunerna. Mer bidrag är nämligen alltid vänsterns recept för ekonomin och människorna. Då är man handlingskraftig och gör insatser när man satsar några miljarder där eller några miljoner där.

Att vi i landsting och kommuner har en så bra ekonomi (vi i landstinget hade 267 mnkr i överskott under krisåret 2009) beror dock inte på de av staten visserligen lovvärda bidragen, utan att staten sett till att fler jobbar och betalar skatt. De mesta direkta inkomstskatterna går nämligen till landsting och kommuner, och det är i dessa kassor det märks att det går bra för Sverige just nu.

Och det är klart att när man går från ett utanförskaps-samhälle där 140 personer förtidspensioneras varje dag, till ett samhälle där det lönar sig att arbeta, så får man en positiv effekt. I Uppsala län är flera hundre färre förtidspensionerade nu än för 4 år sedan, och flera tusen färre sjukskrivna. Det är exempel på tillväxt som ger ett varaktigt tillskott till samhällsekonomin i stället för tillfälliga bidrag som bara belastar våra gemensamma resurser.

Inte konstigt Mats Odell reagerar över den felaktiga verklighetsbilden...

Tobleronedebatt = kristen höger?

Ja, det tycker i alla fall Thomas Östros enligt GP. Mats Odell har sagt om de rödgrönas 12 mdr kr till kommunerna att det är ren Tobleronepolitik - "man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket".

Ganska fyndigt tycker jag. Men Östros går i taket och jämför Odell med amerikanska kristna högern.

Är det någon som för in demoner är det väl (S) som gör allt för att demonisera kristdemokraterna... Vi ses på torgen i Uppsala på lördag, Östros!

Läs även PJ Anders Linders kommentar, samt SVT, SvD och de rödgröna själva på Opinion

måndag 19 april 2010

Vad får ett människoliv kosta?

Har precis lyssnat på Tendens i P1, under rubriken i dag "Hur mycket är jag värd då?". Mycket intressant och angelägen frågeställning. Speciellt som jag samtidigt håller på med att lägga sista handen vid vårt landstingspolitiska program där vi bland annat talar om människovärdets absoluta och okränkbara värde.

De flesta är nog överens om att alla människoliv i teorin lär lika mycket värda. I praktiken finns det dock stora skillnader. För det första är det stor skillnad på människolivets värde i olika länder. Ett svenskt liv är mycket värt än t ex ett Haitiskt. Det kan låta cyniskt, men om jag får cancer kommer samhället att lägga ner åtskilligt med pengar på mig, till skillnad mot om en Haitier får cancer. Och åker jag på en svensk väg så har någon investerat åtskilliga miljoner (typ 21 mnkr) för att rädda ett ytterligare liv, medan om jag åker på en Haitisk väg är sannolikheten att jag ska råka ut för en olycka betydligt större.

Sedan är det förstås så att, även om få vill erkänna det, människoliv också inom Sverige är olika mycket värda. En hockeyspelare i elitserien som bor i Stockholm kommer mycket snabbare under vård, och får bättre hjälp, än en förtidspensionerad äldre kvinna utanför Vilhelmina i Lappland. Inte i varje enskilt fall, men rent statistiskt.

Och det måste också få gå att göra prioriteringar. "Kvinnor och barn först", sa man när Titanic sjönk. Det har i alla tider funnits en idé om vem som ska räddas före andra, och helst ska det finnas ett mått av altruism i detta ideal (andra är mer värda än jag själv). Det måste kunna få vissa konsekvenser att om man räddar livet på ett för tidigt fött barn så har det kanske 80 år av högkvalitativt liv framför sig, medan om man genom en prostatabehandling förlänger livet med gissningsvis två månader på en 90-årig man. Inom hälsoplanering talar man om QALY ("Quality-Adjusted Life Years") och DALY ("disability adjusted life years") när man diskuterar vilka behandlingar och medicinska områden man ska satsa på.

Samtidigt är jag väldigt glad för att det i grund och botten inte är detta som styr! I Sverige har vi tack och lov haft en prioriteringsutredning under ledning av kristdemokraten Jerzy Einhorn ("Vårdens svåra val"), som lade grunden för det prioriteringsbeslut i Riksdagen som är vägledande för all hälso- och sjukvård. Denna lag bygger på principen om alla människors lika värde, och att man i exempelvis ett akut skede inte går efter person utan snarare diagnos och överlevnadsmöjlighet när man väljer var man ska sätta in insatsen.

För oss kristdemokrater är det just denna princip, att varje människoliv har ett absolut och okränkbart värde som måste vara vägledande i samhället. Så fort man accepterar att ett liv är mer värt än ett annat är man ute på ett etiskt gungfly / sluttande plan, och riskerar att få ett sorteringssamhälle i stället för ett människovärdigt samhälle. En helförlamad kvinna med 11 assistenter som kommer varje dag, en 95-årig man som ligger sängbunden efter en stroke, ett ofött barn som har konstaterats ha downs syndrom eller en frisk 40-åring som jag (nåja - lite hostig just nu) är var och en värd samma hjälp och stöd och insatser från samhället för att kunna behålla livet så länge som möjligt. Vi måste agera som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi vore i samma situation. Det ger en trygghet i samhället.

Framgångar i landstinget

Idag på landstingsfullmäktige kommer vi att behandla årsredovisningen för 2009. Där finns många exempel på hur väl vi lyckats lotsa landstinget under den här mandatperioden, samtidigt som det naturligtvis återstår utmaningar inför de kommande åren.

Jag planerar att säga följande i debatten om detta idag:

För det första vill jag ge en eloge till våra tjänstemän som gjort och låtit göra själva den tryckta årsredovisningen. Allt kan man inte vi som politiker ta åt oss äran av och den fantastiskt fina och översiktliga årsredovisningen är den bästa jag sett hittills!

Sedan vill jag, som flera andra i debatten, påpeka vilken god ekonomi vi har i landstinget, trots en historisk lågkonjunktur. 267 mnkr i resultat gör att vi lägger en god grund för framtiden. Något som vi under förra mandatperioden påpekade som ett stort hot är den kommande pensionspuckeln. Landstinget kommer under de närmsta åren att få lägga alltmer på pensionkostnader på grund av de stora avgångarna, och på grund av att pengar för detta inte är avsatt sedan tidigare. Vi har dock kommit några steg på väg. 2006 var landstingets soliditet (ett mått på hur god ekonomi vi har) pensionsförbindelsen inkluderad -62%. I denna årsredovisning har den sjunkit till -39%, en minskning med 10 procentenheter under 2009 (efter 2008 var siffran -49%). Det gör att det finns hopp om att vi framöver, om vi kan fortsätta i samma riktning kan trygga den kommande pensionsförbindelsen och inte vältra över denna kostnad på kommande generation!

Man ska också komma ihåg att grunden för vår goda ekonomi är många av de åtgärder som Allians-regeringen genomfört. Med flera hundra färre förtidspensionerade, och flera tusen färre sjukskrivna i vårt län har skatteunderlaget ökat och basen för landstingets ekonomi blivit mycket bättre än den annars skulle ha varit.

Sedan vill jag lyfta fram fyra exempel på framgångar inom landstinget
Psykiatrin uppfyller nu vårdgarantin. Jag hade som majoritetens psykiatrisamordnare förmånen att i början av mandatperioden följa utvecklingen på detta område och föreslå åtgärder. En sådan åtgärd var att upphandla öppenvårdspsykiatrin i Enköping, och så småningom Norduppland. När det gäller Närpsykiatri Enköping AB ser vi i årsredovisningen på punkt efter punkt hur lyckad denna åtgärd var. Sedan verksamheten startade har antalet läkarbesök ökat med 80% i Enköping! Dessutom gör man hembesök, konsulttjänster för lasarettet i Enköping, utför basal läkarvård för patienter som annars är svåra att få tag på för hälso- och sjukvården, och har en framgångsrik suicidprevention. Det finns många utmaningar kvar inom psykiatrin, men från ett läge där detta var tema var och varannan dag i media har nu väldigt mycket gjorts.

Ett annat område som nämns är kortvårdskirurgin, där vi nu äntligen sedan det ursprungliga inriktningsbeslutet togs 2003 inleder flytten av åtminstone delar av denna verksamhet från Akademiska sjukhuset till Enköping. Genom att bygga ut kortvårdskirurgin i Enköping tror vi att vi kan få en bättre och billigare vård för många av länets invånare, och samtidigt utnyttja den fina resurs som lasarettet i Enköping är.

När det gäller det akuta mottagandet är det kanske en av de viktigaste förbättringsområdena för kommande mandatperiod. Man kan dock se att saker redan börjat hända. Under 2009 har andelen patienter som inom ortopediområdet behandlas inom 4 timmar ökat från 44% till 70%. En remarkabel förbättring, och nu är målet att nå 90%!

Slutligen kulturen som jag själv har ett speciellt ansvar för som kulturnämndsordförande. Länsbiblioteket har gått samman i en gemensam organisation med länsbiblioteket i Gävleborg, ett exempel på lyckat och rationellt samarbete över länsgränserna. Konferensanläggningen Wiks slott går nu med vinst, efter att under förra mandatperioden ha varit ett av landstingets problembarn med miljonunderskott och omställningsproblem. En viktig anledning till att vi lyckats så bra är att landstinget i större utsträckning nu använder Wiks slott framför externa (och dyra) konferensanläggningar. De interkommunala ersättningarna till folkhögskolan har setts över, vilket har inneburit att vi trots att kulturnämnden inte fått någon uppräkning kunnat både vidmakthålla och utöka verksamheten på vissa områden. Ett exempel är Musik i Uppland som under mandatperioden (sedan 2006) fått sina anslag ökade med 85%!

torsdag 15 april 2010

Rödgröna stoppade riksintresse för Ärna

Idag på regionförbundsstyrelsen utnyttjade de närvarande rödgröna ledamöterna det faktum att de befann sig i majoritet för att lägga käppar i hjulen för ett riksintresse för Ärna flygplats i Uppsala.

Ja, vi var visserligen 8 närvarande Allians-representanter mot de 6 rödgröna, men av dessa åtta var tre adjungerade och saknade rösträtt- landstingsstyrelsens ordförande (Erik Weiman), Östhammars KS-ordförande (Jacob Spangenberg) och ersättaren för avlidne Leif Sanner (Cecilia Hamenius), som inte hunnit väljas in formellt ännu efter dödsfallet.

Detta utnyttjades som sagt utan skrupler och enligt svaret delar nu "Regionförbundet... Trafikverkets förslag med undantag av Uppsala-Ärna." Trafikverket (eller tidigare Luftfartsstyrelsen) hade nämligen föreslagit att Hargshamn (med anslutningar) och Uppsala - Ärna (med anslutning) skulle utpekas som nya riksintressen.

Det var i dec 2008 som luftfartsstyrelsen föreslog Ärna flygplats i Uppsala, tillsammans med Skavsta och Tuve som rikstintressen (se nyhetskanalen), något som är mycket viktigt för Ärna som framtida flygplats.

Miljöpartiet hänvisade till att flygtrafik smutsar ner vårt län. Men, är det bättre att flygen går från Arlanda (eller Skavsta eller Västerås) då - bara för att det ligger i grannlänet och inte smutsar ner vårt luftrum. Hur begränsad får man vara i sitt synsätt?

Nej, problemen med flygtrafik måste lösas genom bättre teknik för flyget och en utbyggd tåg (gärna snabbtåg)-trafik som alternativ till flyg. Inte genom att man förbjuder lokal flygverksamhet.

onsdag 7 april 2010

Påsk och uppståndelse

Nu har vi firat färdigt påsken i Norge. Det blev dock mest firande av svågern Jon som fyllde 40. Han firade med stor utefest för hela släkten / vänner med skidtävling för barnen, hopp, slalom, grillning, sol och gemenskap. Därefter gick vi in för middag och tårtor. På bilden syns yngsta dottern i barnens skidtävling - det var faktiskt första dagarna hon åkte skidor...

Men det är klart, flaggan gick i topp på påskdagen, och vi uppmärksammade även den egentliga grunden för ledigheten. Det är fantastisk att få fira uppståndelsen och livet varje år och påminnas om hoppet och glädjen som påsken vittnar om.