Vi vill ha kvar orkestern

Idag fick jag i Mitt i Musiken i P1 förklara att vi inte ska lägga ner Uppsala Kammarorkester (Lyssna!). Anledningen var en artikel av Göran Kåver i lördagens UNT där han begär besked från politikerna om hur framtiden blir.

För det första har ingen av verksamheterna inom landstinget fått något besked om uppräkning för nästa år. I dessa finanskrisens dagar håller vi just nu på att se vilket utrymme som finns för uppräkning nästa år.

För det andra är naturligtvis vår ambition att Uppsala kammarorkester ska kunna fortsätta spela. Jag ser det inte som en angelägenhet enbart för landstinget. Uppsala kommun har byggt ett konserthus som kammarorkestern spelar i och därför behöver vi samtala med dem om framtiden. Det kan också finnas möjligheter till samarbete över länsgränserna. Inte minst nu när regeringen lagt en proposition om en så kallad portföljmodell där regionerna övertar en del av statens ansvar för fördelningen av kulturmedel på den regionala nivån är det viktigt att vi inte fattar några överilade beslut utan håller i den här frågan.

Votering i landstingsstyrelsen

Idag har vi haft möte i landstingsstyrelsen. För ovanlighetens skull blev det omröstning, nämligen i ärende 176 om förändringar i länssjukvården.

För första gången sedan beslut fattades i landstingsfullmäktige 17/11 2003 om att "kortvårdskirurgi ska bedrivas vid två enheter... Lasarettet i Enköping ... samt... Akademiska sjukhuset", har vi nu ett politiskt genomförandebeslut i linje med detta. Nästan 6 år senare.

Jag tycker det är bra att vi nu utvecklar kirurgin i länet och ser till att upprätthålla Lasarettet i Enköping som en självständig enhet, som nu också ska drivas som "intraprenad", det vill säga en självstyrande enhet inom landstinget. Sossarna och oppositionen vill fortfarande att kirurgikliniken i Enköping ska bli en del av kirurgidivisionen på Akademiska sjukhuset. Det skulle innebära två separata verksamheter inom väggarna på det nuvarande Lasarettet i Enköping. Dessutom tycker de inte att intraprenad är något bra, trots dokumenterat goda resultat i Örebro, Umeå och Västra Götaland.

Ett Lasarettet i Enköping ska vara en självständig enhet och ingen underleverantör till Akademiska sjukhuset är en av de frågor vi gick till val på. Jag ser därför fram emot arbetet att utveckla denna intraprenad och att bygga ut operationskapaciteten. Problemen speciellt inom ortopedi och kirurgi är stora fick vi idag höra från representanter från Akademiska sjukhuset som sliter hårt för att kunna uppfylla vårdgarantin. Jag tror att förstärkningen i Enköping kan bidra till att lösa problemen!

Sedan måste vi också noga följa utvecklingen på akutsidan, både i Enköping och Uppsala. Detta är ett av de områden där vården idag har störst utmaningar. Förslagen att kunna lägga in speciellt äldre personer direkt (utan att gå via akutmottagningen) på Akademiska och Lasarettet i Enköping är bra! Dessutom kan ambulanssjukvården idag klara mycket av det som förut måste lösas på akutmottagningar och sjukhus. Genom ett bättre mobilt arbete där man också förebygger att personer skickas in till akuten "i onödan" med oförsvarliga väntetider och frustration som följd, kan vi hjälpa, speciellt äldre, personer redan i deras hem eller genom närvården. Hemvårdsenheten i Uppsala med sina drygt 300 listade personer i egna boenden är ett gott exempel på detta!

Voteringen slutade 8-7 som sig bör när det är vi i Alliansen som styr!

Vi beslutade också om att undersöka möjligheten att överlåta vårdcentralerna i Öregrund, Nyby och ev Bålsta Skutskär till annan utförare, samt slå ihop vårdcentralerna i Länna och Knutby (till Almunge), samt undersöka att slå ihop Luthagen/Kungsgärdet samt Fålhagen/Samariterhemmet.

Samt en hel del andra ärenden förstås, bland annat frågan om region Svealand (se tidigare inlägg).

Många känner sig utpekade

Att liberala tidningar inte tycker om Göran Hägglund och Kristdemokraterna är ingen nyhet. Se Ekdal i DN och UNT:s ledare häromdagen. Det är ganska intressant att se hur de och andra känner sig utpekade som kulturelit och indignerat försöker förneka att de känner sig träffade. Som Göran Rosenberg i fredagens studio ett (P1) "det är ju inte så att vi har blivit provocerade, problemet för honom är ju att ingen har provocerats". Vem syftar Rosenbergs "vi" på, om inte kultureliten?

I Dagen finns ett par intressanta debattartiklar de senaste dagarna. Idag vädjar en person till att Hägglund ska ta sig samman, samtidigt som personen i fråga inte kan låta bli att påpeka att "I skrivande stund följer jag det franska debattprogrammet "On n'est pas couché", med bland andra journalisterna Eric Zemmour (Le Figaro) och Eric Naulleau. Programmet präglas av en öppenhet och en debattvilja som vi nog aldrig sett maken till i Sverige." Jojo - nog borde lite fler av verklighetens människor se lite fler franska debattprogram så de blir lite mer vidsynta...

En annan person igår kände sig också träffad: "Vilka som enligt Hägglund utgör detta 'verklighetens folk' verkade oklart. Däremot utpekades människor som jag - akademiker, konstnärer, artister, intellektuella - som deras motsats, som ett problem, ett potentiellt hot." Hon och hennes man "improvisationssaxofonisten" talar vid köksbordet absolut om samma saker som "undersköterskor och rörmokare"!

Även Claes Borgström (S) känner sig träffad och påpekar att "Efter nästan 30 år i advokatyrket och sju år som Jämställdhetsombudsman så har jag mer erfarenheter och större personlig kännedom om människors livsvillkor i Sverige än många andra." Om någon vet vad vanligt folk behöver så är det alltså Claes Borgström...

Hans politik är "en politik som river de hinder som består av kön eller könsidentitet, etniskt ursprung och religion, sexuell läggning, funktionshinder, ålder eller andra personliga egenskaper." Spontant måste jag svara att kön, etniskt ursprung, ålder etc ser inte jag som något som hindrar utan något som berikar och visar mångfalden i vårt samhälle!

Ja, det är som sagt intressant att se vem som känner sig träffad och utpekad av Hägglunds visserligen ganska svepande utmålande av det svenska kulturetablissemanget. Hägglunds poäng är naturligtvis inte att det är fel att vara intellektuell, kulturarbetare, jämställdhetsombudsman eller ledarskribent. Nej, poängen är ju att kritisera alla de som sätter sig över vanligt okunnigt folk och påstår sig veta vad som är rätt för dem! Förhoppningsvis väljer de flesta som reagerar på Hägglunds artikel att misstolka vad han säger, annars är det förfärande att det är så många som tror att de vet bäst!

Jag tror visst "verklighetens folk ute i landet" bryr sig om att "feminister och fjollor" (Niklas Ekdals ord) tillåts breda ut sig på kultursidorna. De som "lägger en flintastek till på grillen och slår på Kanal 5" ska också få vara med och bestämma i Sverige!

Verkligheten tränger sig på

Hägglund gör en strålande insats i dagens DN när han återigen går till storms mot den radikala, samhällsbärande kultureliten. Kejsaren har ju inga kläder! Märk väl att det är inte konstens innehåll och hög kultur som är måltavlan för Göran, utan just de förståsigpåare som ger sig ut för att vara uttolkare av det rätta, upplysta konstbegreppet. Som står över vanligt okunnigt folk som inte förstår konstens autonomi eller dekonstruktionen av könet. Som stämplar vanligt folk som gillar "naiva" tavlor som föreställer något som mer eller mindre nazister.

Nej visst ska konst kunna ifrågasätta och provocera, men konstens företrädare måste också tåla att ifrågasättas. Också av verklighetens människor.

Svealandsregion?

Idag fick vi en remiss från kammarkollegiet till landstinget om en så kallad Svealandsregion. Eller rest-svealandsregion som man också skulle kunna kalla det.

Jag har svängt i denna fråga. 2007 i en tidigare refererad intervju (http://www.lul.se/) med mig sa jag att Uppsala inte "ska bli en förort i en ny Storstockholmsregion eller en perifer utpost i en stor Svealandsregion med Örebro eller Västerås som huvudstad." Jag tror dock numera att vi mycket väl kan ha större regionkommuner - det gör ju dessutom att vi sparar en del politiker och administration på den regionala nivån. För Akademiska sjukhusets del är det också bra att man får en tydligare koppling till det patientunderlag som sjukhuset redan har i hela Svealand.

Utredningen förtjänar att läsas, och kan vara en utgångspunkt för fortsatt arbete kommande år. Tyvärr innefattar förslaget bara Uppsala, Gävleborg och Dalarnas län. Jag tror att för Uppsalas del är en förutsättning för en större regionkommun att även Västmanland och kanske även Sörmland (åtminstone den norra delen) ingår. Vi har ett mycket viktigt samarbete runt infrastruktur i Mälardalen, och där spelar också den framtida indelningen i regionkommuner en stor roll. Det är ingen enkel fråga att få ihop det här, men jag hoppas ändå att vi får till ett utökat samarbete med våra grannlän till att börja med!

Mittenschabbel gav Stoltenberg makten

Tyvärr infriades mina starka farhågor att den norska rödgröna regeringen blev omvald. Kristelig Folkeparti ("kristdemokraterna") och Venstre ("folkpartiet") har inte förmått ställa om från en historia med framgångsrikt mittensamarbete under kristdemokraten Bondevik utan har fortsatt med sitt fruktlösa utfrysande av Fremskrittspartiet. Nu har väljarna sagt sitt, och Venstre har bara kvar två mandat i stortinget och deras partiledare Sponheim avgår (VG).

Nu hoppas jag man under de kommande fyra åren förmår bygga en grund för övertagande nästa gång. Det är ju i grund och botten tragiskt att ett borgerligt land som Norge sitter med en regering där socialisterna styr utifrån en minoritet. Att Senterpartiet bytt sida är förstås ett svek i sig, men där finns gamla låsningar mot borgerligheten som t ex EU-frågan och jordbrukspolitiken som bakgrund.

Tack och lov är situationen i Sverige den omvända! Kan nu bara Allians för Sverige hålla i lika fint som Stoltenberg så går det bra nästa år.

Media: DN 1,2,3, SvD 1,2,3 , VG 1,2,3,

foto: VG nett - Lars Sponheim sörjer

Heja Erna Solberg

Erna Solberg, partiledare för norska Høyre, är Norges hopp idag. Det norska stortingsvalet ser ut att bli en rysare, trots vad jag själv trodde. I och med Kristdemokraternas systerpartis KrF:s schabbel med sitt ställningstagande "varken Jens eller Jensen" (d v s nuvarande sosse-statsministern Jens Stoltenberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen) finns det obefintliga förutsättningar för en borgerlig majoritetsregering, även om den nuvarande rödgröna koalitionen förlorar valet. Därför hade jag också trott att väljarna skulle fortsätta stödja den sittande regeringen.

Enda hoppet är att väljarna är så trötta på de rödgröna att de helt enkelt röstar bort dem. Och det är väl kanske inte så konstigt, eftersom Norge just fått genomleva det som troligen skulle bli resultatet om den rödgröna röran i Sverige tar över efter valet nästa år. Med Sosialistisk Venstreparti (Norges vänsterparti) i regeringen, och på finansministerposten, är det ju självklart så att politiken blir extrem - ifrågasättande av Norges NATO-medlemskap, oansvarigt slöseri med skattepengar och en familjefientlig familjepolitik.

Hoppet som nu kliver fram är Erna Solberg, en trygg kvinna med båda fötterna på jorden (Ekot, DN, SvD) . Klarar hon att antingen få ihop en regering med FrP, eller möjligen med KrF och Venstre? Ett "skräckscenario" om regeringen förlorar är en mittenregering där också Arbeiderpartiet inbjuds... Fast, det är ju förstås bättre än om SV:s Halvorsen och hennes vänstergäng fortsätter med sitt ödeläggande av vårt fina grannland i väster.

Att fortsätta att frysa ut Fremskrittspartiet tror jag är ett historiskt misstag. Det ger det högerpopulistiska partiet en martyraura som de kan fortsätta använda för att sätta käppar i hjulet på ett välbehövligt skifte i norsk politik. De övriga borgerliga partierna måste inse att det finns ett stort stöd hos väljarna för många av de frågor som Fremskrittspartiet driver! Som jag brukar säga - populism är inget skällsord utan ett honnörsord. "Populus" betyder folket och betyder populism att företräda folket borde vi alla politiker bli bättre på det. Det är ju det som är demokrati!

Se även DN 1,2, SvD 1,2,3, Solbergs hemsida (fotot)