måndag 28 april 2008

Nej till Storregion i Svealand

Idag sa vi i länets styrgrupp för regionfrågan nej till inviten från Svealandsregionen att bilda en gemensam storregion från 2011. Det är främst Dalarna och Gävleborg som tryckt på i denna fråga, och hittills har de bara fått med sig Örebro och Värmland.

Det fanns två fel i förslaget - datumet (1/1 2011) och geografin (man uteslöt Sörmland). Det hela gjorde att Uppsala län blev alltför pressat och ivern från våra nordliga grannar riskerar nu att driva in Uppsala län i en region i Mälardalen, kanske till och med tillsammans med Stockholm.

Jag (och därmed kristdemokraterna i länet), har agerat för att vi för det första inte ska bilda en gemensam region med Stockholm. I stället för att samarbeta med Stockholm skulle vi då dirigeras från Stockholm (180.000 / 320.000 invånare är lite jämfört med nästan 2 miljoner!). För det andra har vi varit skeptiska till hela storregionprojektet över huvud taget.

Men mycket har skett sedan vi antog denna skeptiska hållning. Vi måste förhålla oss till inviterna från Gävleborg och Dalarna, och jag har sagt att jag tror att vi på sikt kommer att få se en regionbildning med de två nordliga länen (Gävleborg och Dalarna), samt Uppsala och Västmanland. Kyrkan har trots allt präglat den svenska geografin, och detta område är det samma som Uppsala och Västerås stift. Kanske kommer Sörmland med i denna geografi och kanske också Örebro och Värmland.

MEN, det är inte realistiskt att detta skulle kunna ske till 2010. Det är lämpligt med både val och grundlagsändring först! Dessutom är Uppsala intimt sammankopplat med Stockholmsregionen, och vi måste utveckla samarbetet när det gäller infrastruktur / kommunikationer och regional utveckling. Tyvärr är förståelsen liten på vissa håll för Uppsalas speciella ställning - där också kommunföreträdare helst ser ett samarbete inom Mälardalen (Uppsala, Enköping, Håbo, liksom företrädare för t ex Västerås, Eskilstuna och Örebro).

Så, om till äventyrs några dalmasar eller gävleborgare läser detta är mitt budskap - ta det lugnt, och hjälp till att stärka det redan väl utvecklade samarbete som idag finns runt hälso- och sjukvården. På så sätt kan vi lägga grunden för en (eller flera) framtida större region (-er) i Svealand.

Politiskt arbete lönar sig

I torsdags fattade riksdagen beslut om att ändra gränsen för när ett barn som föds för tidigt skall räknas som ett barn eller inte. Gränsen ändrades för från tidigare vecka 27 till att följa WHO:s rekommendation att vecka 22 skall gälla. Trots samlade påstötningar från såväl den medicinska professionen som socialstyrelsen har den socialdemokratiska regeringen under decennier motstått denna förändring.

I somras kom frågan upp på Kristdemokraternas rikstning, där vi från Uppsala län i samband med flera motioner lyfte upp just denna fråga. Vi hade tidigare blivit informerade om problematiken när vi besökt avdelningen för för tidigt födda på Akademiska sjukhuset, och tog upp saken med ansvarigt statsråd och statssekreterare (Göran Hägglund och Karin Johansson). Det känns därför nu speciellt roligt att se att politiskt arbete faktiskt kan ge konkret resultat!

Lagändringen innebär till exempel att om tvillingar föds för tidigt i vecka 25 och den ena dör, så räknas nu även det döda syskonen som ett barn, och kan få en hederlig begravning. Tidigare var det bara något slags riskavfall, eftersom det enligt lagen inte räknades som ett barn, till skillnad från sitt levande syskon. Dessutom får vi en statistik gällande barnadödlighet som stämmer med vår omvärld -där man sedan länge redan följer WHO:s rekommendationer.

torsdag 10 april 2008

Orättvist om Mariestadshängning

I ekot idag gjorde radiojournalisterna en stor sak av att en person intagen på häktet i Mariestad tilläts hänga kvar när han hittades ha hängt sig på en toalett. I ring P1 (lyssna 26 min in på länken) idag uttalade jag mig om att jag tyckte det var en orättvis rapportering. Personal inom exempelvis vård, polis och kriminalvård ställs dagligen inför svåra situationer som inte alltid är så enkla att hantera. Att då ensidigt ge en bild utifrån en tragisk situation där personalen hängs ut tycker jag är dålig journalistik. Kanske inte så mycket att sådana saker tas upp, men mer sättet det görs på. Hör gärna intervjun med Kriminalvårdens chef där man riktigt känner hur journalisten får blodvittring genom ett scoop som så småningom kanske leder till att huvudena rullar bland de anställda på det aktuella häktet.

Vad skulle du göra själv om du öppnade en toalettdörr och hittade en person som hängt sig?

lördag 5 april 2008

Vi är anmälda till domstol

Turbulensen vid kommunens godkännande av vår förskoleverksamhet har nu utmynnat i ett överklagande till länsrätten. Rickard Malmström (mp) skriver i sitt överklagande som jag bett att få ut från länsrätten att länsrätten laglighetsprövar kommunens tillstånd för vårt föräldrakooperativ. Det märkliga är att Rickard citerar förarbetena till lagen som säger att fristående skolor får ha konfessionell inriktning "under förutsättning att deltagandet i konfessionella inslag alltid är frivilligt". När det gäller förskolor är det fortfarande kommunen som behåller "möjligheten att besluta om tillstånd och därmed bidrag till enskilda konfessionella förskolor. Även utskotten anser att denna ordning skall behållas".

Jag anser att vi även skulle klara den starkare prövningen som gäller för konfessionella skolor då deltagande i bordsbön självklart inte är obligatoriskt. Men jag tror att alla föräldrar som väljer vår verksamhet åtminstone inte har något emot att vi ber bordsbön. Då skulle de nog välja en annan verksamhet. Dessutom följer vi självklart läroplan för förskolan - jag kan inte se att den på något sätt skulle hindra konfessionella inslag - utan tvärtom!

Kristendomen, anser jag, är grundläggande för "de värden som vårt samhällsliv vilar på." (Lpfö 98) Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och jämställdhet och solidaritet är alla värden som har sitt ursprung i den västerländska judisk-kristna traditionen. Möjligtvis skulle man kunna säga att jämställdhet och frihet mer hämtar sin inspiration från franska revolutionens "frihet, jämlikhet och broderskap", men jag anser ändå att det är värden som är förenliga med den kristna traditionen.

Dessutom är det väldigt bra att läroplanen talar om att "Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande". I vår verksamhet ser vi just familjerna som uppdragsgivare och inte det offentliga. Av många vänsterpolitiker kan man få motsatt värdering - att det är kommunen eller staten som har huvudansvaret för barnens uppfostran eller utbildning. Det är i stället dessa ståndpunkter som strider mot läroplanen!